Under snart två veckor har huvudstadens tunnelbana varit hem för kommunreklamen.
Det görs reklam för Katrineholm – i Stockholm. Tanken är att locka nya invånare till kommunen. Men hur effektiv är kampanjen?
Under snart två veckor har huvudstadens tunnelbana varit hem för kommunreklamen. Affischerna, utvalda av destinationsbolaget Plus Katrineholm, porträtterar olika delar av Katrineholm. I reklamen framgår adressen till webbplatsen utforskakatrineholm.se. Där kan man sedan läsa om aktiviteter och aktörer i denna del av Sörmland, eller länkas vidare till andra hemsidor, däribland kommunens egna.
En av affischerna har dock väckt reaktioner på hemmaplan. Tillsammans med bilder på bland annat en lokal vandringsled och Julita gård, presenteras det kritiserade konstverket "Big blue". Den blåa hästen som står där Linnévägen och Eriksbergsvägen möts har varit mycket omdiskuterad, i synnerhet i samband med avtäckningen 2018.
När tidningens reportrar nyligen frågade ut förbipasserande vad de tycker om verket, och hur väl det representerar Katrineholm, varierade omdömena. Vissa tycker att allt med hästen – utformning, färger, placeringen – allt är fel! Andra tycker det är ett utmärkt stycke konst.
Och så måste det tillåtas vara. Konst, även offentlig sådan, kan inte tilltala alla. Den ska väcka känslor – även sådana som inte alltid är ensidigt mysiga och härliga. När offentlig konst väljs ut av kommuner eller deras fastighetsbolag ska det finnas utrymme för stugor på flykt på styltor, inplastade rotvältor och blåa hästar. Givetvis hyser jag personliga åsikter om vad som är vackert eller passande i utemiljöer. Men som politisk redaktör har jag gjort klart att denna ledarredaktion inte recenserar konst på det viset. Det viktiga är att konsten är fri från politisk styrning.
När den politiske redaktören Niklas Otto Olsson var på plats och tog bild på den så kallade rotvältan i Katrineholm, visade det sig att den var nymålad.
Men: Är Big blue representativ för Katrineholm? Jakob Jansson, vd vid Plus Katrineholm, tycker det. Enligt honom är verket en del av kommunens progressiva konsthistoria. Därför har det en självklar plats i kommunens pr.
Direktören har rätt i att konstverket reflekterar en del av Katrineholms kultur. Dessutom är det tydligt av tidningens intervjuer att den blåa hästen engagerar människor. Finns det andra bättre eller likvärdigt bra alternativ till en turkos häst? Kanske, kanske inte. Men att presentera konststycken som uppskattas av alla är inte möjligt. Människor har helt enkelt olika smak.
Och med det sagt: Den blåa hästen är inte den stora frågan. Har Plus Katrineholm, som till stora delar är kommunägt, lagt pengarna på rätt saker över huvud taget i försöket att locka hit invånare? Av de konversationer jag haft med vänner och bekanta som jobbar och pendlar i huvudstaden har nästan ingen av dem sett pr-kampanjen. Och har de sett den har de inte registrerat den som reklam för Katrineholm. Givetvis är detta inte ett representativt urval – men bristen på reaktioner i huvudstaden är inte ett gott betyg.
Konstverket Big blue i Katrineholm.
Det förvånar dock inte. Enstaka individer kan givetvis få upp ögonen för vår del av Sörmland genom dessa reklamblad. Men väldigt lite forskning stödjer idén att så kallade "platsvarumärkesstrategier" fungerar. Den forskning som ledarredaktionen tagit del av visar att platsmarknadsföring har mycket liten eller noll effekt på en kommuns befolkningstillväxt. Studier från USA har till och med visat hur amerikanska städer som försökt "sätta staden på kartan" fått en negativ befolkningsutveckling.
Katrineholm har inte råd med sådana snedsteg.
Niklas Otto Olsson, politisk redaktör Katrineholms-Kuriren.