Några konstverk invigdes och presenterades i Katrineholm i helgen.
Det ena konststycket var "Krets" av konstnären Sirous Namazi . Detta färgglada konstverk kan man besöka på Stortorget och är en gåva från den numera nedlagda men anrika köpmannaföreningen Katrineholm handel. Det var en installation som togs emot med ett leende av många invånare. Det andra heter “Jag är ljuset” av Ulrika Sparre. Konstverket är placerat vid cykel- och gångvägen på väg mot Stensättersskolan intill Bievägen.
Åsikterna om dessa konstverk kommer givetvis vara olika. En del kommer älska dem. Andra kommer att vara skeptiska. Så ska det också vara. Inte all konst kan uppskattas av alla. Många behöver också inse att konsten, även den kommunala, måste få ta sig olika sorters uttryck. Den ska inte väljas utifrån någon inbillad majoritets åsikter eller politikers styrmani.
Därför finns det skäl att se över Katrineholms beslutsgång för val av kommunkonst.
Mycket av den konst som invigts de senaste åren i Katrineholm har ingått i bygg- och renoveringsbudgetar. Likt många andra kommuner avsätter Katrineholm omkring en procent av de totala byggkostnaderna till just konst. Det är en procentsats som givetvis kan diskuteras, särskilt vid stora och dyra byggen. Men på det stora hela handlar det inte om mycket pengar. Konsten ska förgylla katrineholmarnas tillvaro en längre tid. I andra fall handlar det om konst som finansieras direkt av kulturförvaltningens konstbudget som uppgår till ungefär en halv miljon kronor årligen.
Detta är de ekonomiska ramarna för besluten. Valet av konsten faller sedan på en jury bestående av olika konstkunniga inifrån förvaltningen, men också externa experter – inte sällan sörmländska sådana. Även chefer från de verksamheter där konsten ska placeras deltar. Det kan vara en rektor eller bossen på ett äldreboende. Men också underhållsansvariga är med och bestämmer. Allt gott där.
Men på listan bland medbeslutande jurymedlemmar finns också Katrineholms kulturnämndsordförande. Under lång tid har det då varit Cecilia Björk (S). Det är en ordning som behöver förändras.
Ingen skugga ska fall över Björks insatser i kulturnämnden. Hon har haft stor betydelse för Katrineholms kulturliv. Inte heller är det fel att nämnden har en viss insyn i beslutsprocesserna vid val av konst. Det handlar trots allt om kommunala pengar. Men politiken bör inte ha beslutsrätt om vilken konstnär eller konstverk som väljs. Ska representanter ur kulturnämnden delta i konstvalen bör de inte har någon rösträtt i juryn.
Ordningen underminerar hela tanken om att konsten ska vara fri från politikens pekpinnar. Det så kallade "armlängds avstånd" i kulturpolitiken är en viktig princip att hålla på. Annars öppnar det för en hel del otrevligheter. Risken är att oförståndiga politiker tar över rodret i kulturnämnden. Och i förlängningen också får inflytande över Katrineholms konst. Katrineholms kommun behöver ändra detta omgående.
Redan i dag har vi partier som vill styra kultur och konst för sina egna politiska syften. SD, som utmärker sig mest i denna kategori, pratar ofta om att konsten och kulturen ska verka för någon inbillad "nationell sammanhållning" och uttrycker ett motstånd till mångfald och olikheter. Skulle den sortens idéer få fäste i kulturpolitiken vore det ett verkligt stryptag på den kulturella och konstnärliga friheten.
Konst och kultur måste vara fri från politisk styrning. Även när den bekostas med skattepengar.