Konstverk Naturrutan på Sandbäcksskolan
Konst väcker känslor. Det blev tydligt när tidningen rapporterade om det konstverk som avtäcktes på Sandbäcksskolans skolgård nyligen.
För i artikelns kommentarsfält på KK:s Facebooksida var det mycket känslor. Det var alltifrån försiktiga och mycket positiva omdömen till ilskna och högljudda tjut. Bra! Konst ska uppröra och beröra. Människor måste få tycka, tänka och känna om konst och kultur. Det hör offentligheten till och sådana diskussioner gör vår tillvaro rikare. Men det ska ske på ett respektfullt vis samtidigt som politikerna ska hålla sina pekpinnar långt borta från kulturutövningen.
Konst och kulturutövning har många "syften". En del handlar om att porträttera det som är vackert. Andra gånger ska man spegla eller kritisera samhällsfenomen eller samtiden. Men också sådant som är obekvämt måste få utrymme. Äckel och obehag är mänskliga känslor som kulturutövare och konstnärer av olika slag kan spela på. Men det är också oundvikliga känslor som ingår i ett liv bland andra människor. Det som är vackert för en människa får en annan att skruva på sig. Konstens uppgift är inte att stryka folk medhårs.
Det är inte ledarsidans roll att bedöma vad som är vackert, även om också det ska läggas i vågskålen när offentliga ytor planeras i städer. Men det är svårt att se vad som irriterat en del läsare till den milda grad att de svurit över både konstnär och konstverk. Naturrutan, som konstverket heter, är en bronsskulptur föreställande en bit skogsmark. Svampar, sniglar och skalbaggar finns avbildade.
Till skillnad från en del annan konst som kommuner emellanåt köpt in, sticker bronskonsten inte ut. Inte heller konstverket vid Järvenskolan som heter "Monument över en tall", även kallat "rotvältan", sticker i ögonen. Det senare konstverket kan man dock undra över hållbarheten hos. Skyddar det medel som roten är indränkt i såpass att den inte förmultnar eller angrips av insekter och annat?
Niklas Otto Olsson, politisk redaktör Katrineholms-Kuriren studerar "Monument över en tall" utanför Järvenskolan i Katrineholm.
Och ja. Pengarna för konsten kommer ur kommunens ficka. Men vad hade pengarna för de båda konstverken gjort för skillnad i en kommunbudget av Katrineholms storlek? "Naturrutan" kostade kommunen 270 000 kronor och rotvältan drygt 800 000 kronor. Det handlar alltså om omkring en miljon kronor. Det hade inte gjort mycket nytta i budget för socialtjänst, skola eller omsorg – särskilt inte om man slår ut kostnaden över alla de år som konstverken ska finnas på plats. Dessutom är det skillnad mellan löpande och enstaka kostnader.
En del människor verkar dessutom fått för sig att just deras åsikter är representativa för befolkningen. Det är trams. Någon objektiv bedömare finns inte när det gäller konst och kultur. Och ska konstnärer fortsätta med sin utövning och sitt yrke måste de kunna ta betalt för sin insats.
Det mer demokratiska är att ta in olika sorters konstverk som tilltalar olika människor på olika sätt. Vissa kommer tycka att rotvältan är vacker – andra kommer njuta av Naturrutan utanför Sandbäcksskolan. En del blir aldrig nöjda och vill mest gasta. Låt dem hållas.