Med makt följer ansvar. I en demokrati innebär det bland annat att majoriteten ska behandla oppositionen respektfullt. Men också att den inte ska försöka runda demokratins institutioner.

"Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll." Som Astrid Lindgren ska ha sagt när hon beskrev världens starkaste Pippi Långstrump. Det är ett råd som bör kommas ihåg även inom kommunpolitiken. Särskilt i Katrineholm.

I Katrineholm är Socialdemokraterna det stora partiet. Deras maktinnehav har varit långt. Tidigare har det varit på egen hand, under senare mandatperioder har man rott kommunen tillsammans med Moderaterna. Det är en allians som är att föredra framför en motsvarighet där SD ingår.

Men skulle S och M krympa och SD växa i nästa kommunval, då lär det knaka i fogarna. Både för samarbetet, och för förutsättningar att styra. Därför, men också av andra anledningar, är det klokt om styret vore mer lyhört. Det kan vara så att andra partier har viktiga saker att säga. Men det underlättar också för framtida samarbeten när mandatfördelningen förändrats.

Men i Katrineholm gäller inte den sortens takter.

Här använder sig den politiska majoriteten av kommunens kommunikationsresurser för att basunera ut sina budskap, oavsett om det är bandklippning, budgetförslag eller kommunplan. Man norpar politiska förslag från oppositionen ogenerat och kallar dem sina egna. S och M behandlar kommunfullmäktige som en transportsträcka istället som den demokratiska beslutsfattande församlingen i Katrineholm. Oppositionen är närmast utelåst från någon sorts gedigen budgetberedning samtidigt som majoriteten i praktiken servas av kommunförvaltningen. 

Och nu senast: Kommundirektör Sari Eriksson slår ihop Viadidaktförvaltningen och bildningsförvaltningen. Detta trots att det saknas stöd för det i något demokratiskt fattat beslut. Kommunfullmäktige har däremot gjort klart att Viadidakt ska förbli en separat organisation.

Det var med detta, färskt i minnet, som Vänsterpartiets gruppledare Tony Rosendahl lyfte frågan om det demokratiska inflytandet i Katrineholm. Han undrade under kommunfullmäktige häromveckan hur förvaltning och politik försäkrar sig att beslut som fattats i demokratisk ordning blir verklighet.

Något vettigt svar fick varken han eller medborgarna. Kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) låtsades inte förstå varför frågan ens lyfts. Allt är ju väl i Katrineholm! Han höll fast vid den ståndpunkt han tidigare uttryckt i tidningen. Inget fel har begåtts gällande Viadiakt. Beslutet rörde endast nämndorganisationen, inte förvaltningen. Kommundirektören har rätt att göra så här, var kommunstyrelseordförandes besked. 

Visst ska det finnas distans mellan politik och förvaltning. Och det finns en viktig diskussion om vilka befogenheter kommundirektören har, och vad kommunfullmäktige kan fatta beslut om. Men det går inte att gömma undan att debatten och beslutet i fullmäktige hela tiden rört både förvaltning och nämnd. 

Och om beslutet bara skulle ha gällt nämndorganisationen: 

Varför tillsatte styret då en utredning för att se över både nämnd och förvaltning, om ändå fullmäktige inte skulle ta ställning till de båda delarna? Var delen om förvaltningen enbart till för att ge kommundirektören underlag? Mycket tveksamt.

Varför yrkade kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg själv på att beslutet om Viadidakt skulle ske i enlighet med det förslag som gjorde klart att Viadidakt skulle förbli en egen organisation, både som nämnd och förvaltning.

Varför tror Söderberg att Viadidaktanställda oroat sig för organisationens framtid? Det har knappast handlat om huruvida Helena Gärtner (M), Ulrica Truedsson (S), Ulrica Grave (SD), och andra skulle fortsätta vara ledamöter i Viadidaktnämnden. För Viadidakts anställda har det hela tiden handlat om förvaltningens organisation. Att skumma till debatten så här förvillar både väljare och tjänstemän.

I ett annat ämne under kommunfullmäktige förklarade Söderberg att han ville belöna kommunens tjänstemän med vin och starköl på kommunkalas. Viktigare vore dock ett styre som svarade ärligt och kunde släppa prestigen.