Sverige växer något. Sörmland krymper. Det är problematiskt – men säger också något om vår samtid.
Vår del av länet – Vingåker, Katrineholm och Flen – minskar i invånarantal ännu mer. Det kan man läsa i Statistiska Centralbyråns (SCB) befolkningssiffror för hela 2023 som släpptes på torsdagen.
I Flen och Vingåker ser vi en befolkningsminskning med 2,4 respektive 1,4 procent. Flensborna har under förra året blivit 390 personer färre och är numera 15 668 invånare. I Vingåker har man på totalen tappat 125 personer och det bor numera 8 856 personer i kommunen.
Katrineholm fortsätter på den påbörjade utförsåkningen på senare år. Nu består Katrineholm av 34 324 personer, vilket är 280 färre än 2022.
Allt detta kommer ställa till det för en del politiker och tjänstemän. Delvis för att man bland annat planerar kommunens verksamheter efter befolkningsstorlek. Men också för att dessa minus går på tvärs med de planer de har för Vingåker, Flen och Katrineholm. Dessa sörmländska kommuner ska ju växa – inte krympa! Det kunde vi läsa senast i en replik från styret i Vingåker i förra veckan. Men även i beslutsdokument i Flen och Katrineholm är det ju klart att kommunerna ska bli större.
Samtidigt är det en logisk ambition att växa. Om motsatsen sker under längre tid så slår det hårt mot investeringsviljan. När det inte föds nog med barn eller fler flyttar ut än in minskar efterfrågan på renoveringar och nybyggt. Resultatet kan bli fallande bostadspriser, ett näringsliv som drar sig tillbaka, skola och annan service kan behöva stängas ned. Katrineholm är inte riktigt där men behöver hålla örat mot rälsen. Vingåker och Flen kan få det särskilt kämpigt den närmaste tiden.
Den minskade befolkningen beror på, likt i andra delar av Sverige, att barnafödandet numera är mycket lägre än tidigare. I Flen är det över ett halvsekel sedan det föddes så få barn. Katrineholm och Vingåker har barnfödandet inte varit så här lågt på 17 respektive 14 år, skriver SCB.
Det är naturligt att barnafödandet pendlar. Men om det föds färre barn över en längre tid kan det strula till mycket för välfärdssystem och ekonomi. Inte minst då mycket av det är byggt på att många människor ska jobba. Färre barn och fler äldre slår runt ålderspyramiden och därmed förutsättningarna att leverera service (inte minst inom äldreomsorg och vård) och att bygga välstånd.
Trots dessa utmaningar finns det skäl till att glädjas. Även om det givetvis finns de kvinnor (och män) som är ofrivilligt barnlösa tyder mycket på att utvecklingen är ett resultat av att människors frihet utvidgats och omfattas av allt fler. Särskilt kvinnors egenmakt har ökat genom preventivmedel och säkra aborter. Acceptansen för att välja bort barn är också högre idag.
Detta är bra. Föräldraskapet är ansvarstyngt. Politiken bör underlätta för människor att vara och bli föräldrar. Det är rätt och samhällsekonomiskt klokt. Men det är också viktigt att det blir allt mer accepterat att välja bort barn och i förlängningen att människor kan leva på olika sätt.
Det är frihet som bör utvidgas – inte fruktas.