Långsiktighet är att föredra framför kortsiktighet. Därför kan inte politiker och myndigheter hänga upp sig på kortvariga trender. Förtroendevalda i kommun, region och riksdag, ska givetvis hantera en del akuta problem och besvärligheter, men det får inte skymma det som har verklig betydelse: den långsiktiga utvecklingen.
Samtidigt är det svårt att skilja trend från utveckling när man står mitt i förändringen. Viss omväxling i mänskligt beteende kan bli bestående, annat ebbar ut. En del beror på hur politiker väljer att reagerar – andra gånger tappar folk helt enkelt intresset för det nya modet. Och så bör det också få vara i stor utsträckning – politikens uppgift är inte att styra hur människor väljer att leva sina liv.
Så hur bör beslutande politiker i vår del av Sörmland förhålla sig till Statistiska Centralbyråns (SCB) senaste befolkningssiffror? De är nämligen inte upplyftande för kommunerna Flen, Katrineholm och Vingåker. Befolkningssiffrorna lyser rött.
Vingåker har trillat under 9 000-strecket. Igen. Under 2022 minskade Vingåkersbefolkningen med 82 personer. Nu bor det 8 981 i kommunen.Senast det var så här lågt var 2015. Men till skillnad från andra kommuner, däribland Katrineholm, är det inte barnafödandet som är det stora bekymret. Det kunde man läsa om i tidningen nyligen. Det är att utflyttningen är större än inflyttningen.
Det är en viktig påminnelse till de kommuner, däribland grannkommunen Katrineholm, som ofta tjafsat om invandring: Utan invandringen hade många kommuners befolkningssiffror varit ännu lägre nu och tidigare år.
Vingåkerspolitikerna behöver dock hålla utkik efter den procentuella utvecklingen. Kommunen har minskat med nästan, men inte riktigt, en procent årligen i några år. Fortsätter det så kan trenden bli en svårbruten utveckling. Det kan slå mot skolor och investeringar.
Samtidigt behöver inte nedåt bli en vana. Siffror kan stabiliseras på en högre eller lägre nivå.
Flens kommun har de senaste 25 årens befolkningssiffror pendlat både upp och ned. Inte sällan ha invandringstempot spelat roll. Bara för fem år sedan nosade på befolkningstalet på 17 000. Men detta vände nedåt igen. För 2022 räknar man att flensborna är 16 058 till antalet – det var 258 personer färre än året innan, men är på samma nivå som för 12–13 år sedan.
Samtidigt har Flen mycket att oroa sig för denna gång. Även om vi inte ännu ser en årlig befolkningsminskning på en procent, har kommunen nu krympt med 1,6 procent sedan 2021. Varningslamporna borde blinka rött i kommunpolitiken.
För Katrineholm är de röda befolkningssiffrorna särskilt smärtsamma. Förutom i början på 2010-talet har befolkningen ökat i 25 år – både mycket och lite. Redan under 2021 minskade kommunen förvisso med en invånare. Men under 2022 blev det minus 160. Detta röda behöver inte bli en ihållande trend. Men dagens 34 604 invånare är en bit ifrån de 40 000 som kommunen satt ut som befolkningsmål. Kommunen har redan missat delmålet för 2022 på 35 500.
Dessa kommuner är inte ensamma om de utmaningar som befolkningsförändringarna innebär. Det föds färre barn och invandringen har sjunkit. Men det som sker nu behöver inte hålla i sig. Att dra långtgående slutsatser av detta är därför inte att föredra. Vissa neddragningar kan ändå bli aktuella – men ska inte hetsas fram. Det som nu sker i Katrineholm: Varsel i förskolorna och nedläggningsförslaget av byskolan i Strångsjö är just hetsigt. Redo ska inte förväxlas med förhastat.
Men det väcker också andra viktiga frågor. På längre sikt innebär färre födda barn och lägre invandring svårigheter att upprätthålla viss välfärd. Inte minst i äldreomsorgen kommer krav på bekvämlighet och vårdbehov öka. Arbetslivet kommer behöva förlängas och pensioner senareläggas. Den sortens långsiktiga, och för en del snäva fackintressen plågsamma, beslut kan inte skjutas på framtiden.