Vissa nedskärningar i Katrineholms skolor var väntade. När barnen blir färre sjunker också personalbehoven. Men den som tar i för hårt och avskedar många riskerar göra stor skada.
Därför är det bra att Katrineholms oppositionspartier, tillsammans eller var för sig, markerat mot bildningsförvaltningens varsel på 50 anställda inom förskolan. Det kan bli en riktig olycka.
Varslet kom häromveckan. Det ska vara främst barnskötarbiträdena, det vill säga personal som saknar barnskötare- eller förskollärarutbildning, som kan ryka. Men också enstaka barnskötare kan drabbas. Förskollärarna ska sitta säkert, det har i alla fall varit beskedet än så länge. Detta rapporterade tidningen om nyligen.
Orsaken till personalminskningen stavas barnbrist. Enligt en utredning från bildningsförvaltningen har antalet barn födda i Katrineholm sjunkit de senaste åren. 2017 var antalet lokalfödda barn 462. Sedan dess har antalet barn födda i kommunen sjunkit med mellan 40 och 60 årligen. 2021 slutade på 334 födda barn i Katrineholm. När rapporten skrevs klart i november bedömde förvaltningen att antalet födda barn 2022 skulle landa på 330.
Ovanpå denna nedgång har invandringen till Sverige, och då också till Katrineholm, minskat kraftigt. De som vill se sin ort växa, samtidigt som de flaxar och kraxar mot invandring behöver sluta dagdrömma. Men den här sortens förändrade förutsättningar behöver kommuner anpassa sina verksamheter efter, det gäller också förskolorna. Något annat vore märkligt.
Men det finns ett stort men. Skrotar man för många förskoletjänster kan de planerade budgetåtstramningarna leda till ökad arbetsbelastning på den personal som blir kvar. Och inte minst kan förskolemiljön för barnen försämras. Men enligt Birgitta Dahlbeck, verksamhetchef för förskolorna i Katrineholms kommun, ska personaltätheten inte påverkas. Det låter betryggande. Men kan det verkligen stämma?
I Katrineholms förskolor fanns det 15 januari i år 1 843 elever. Till hösten beräknas detta antal sjunka med sisådär 130. Det motsvarar en minskning på sju procent. Om 50 av dagens 420 förskoleanställda blir av med jobbet innebär det en personalminskning med nästan tolv procent. Det låter knappast som oförändrad personaltäthet. Om man i stället minskat personalstyrkan i samma tempo som barnantalet antas sjunka skulle det handla om att skrota nästan 30 tjänster, inte 50.
Så enkelt är det såklart inte. Barnskötarbiträden har inte samma uppgifter som barnskötare, och barnskötare har inte samma uppgifter som förskollärare. Och barn har olika behov, både till ålder, personlighet och bakgrund. Även hur förskolorna och barngrupperna organiseras spelar roll. Men den enkla matematiken talar inte till förvaltningens fördel.
Mycket beror också på hur ett sådant mängdavskedande kan slå ute i verksamheterna. Vissa av Katrineholms förskolor har inga barnskötarbiträden alls – andra har hela sex stycken. Om nästan alla eller många av de 56 ur denna yrkeskategori får sparken kommer det ju påverka arbetssituationen, även om det blir något färre barn i vissa förskolor.
Men det är svårt att se hur personalkapningen inte kan leda till – i alla fall något – högre arbetsbelastning och försämrad personaltäthet. Och visst kan man ha önskemål om fler utbildade förskollärare och barnskötare i förskolan. Men även barnskötarbiträdenas insatser räknas. Fler ögon kan se mer och fler händer kan hjälpa mer.
Beslutsfattare i Katrineholm, både politiker och förvaltningschefer, har skäl att hålla ögonen på befolkningsprognoser. Hur annars ska de kunna planera kommunens verksamheter? Samtidigt kan sådana slå fel – att följa dem slaviskt är därför oklokt. Människors beteenden kan förändras och trender kan vändas. Invandringstempot kan öka. Anstränger sig politiker, men också andra, i Katrineholm kan man göra fler intresserade av att flytta till vår del av Sörmland. Förskolan kan då vara ett draglok.