Förseningar i husplanerna på Stortorget i Katrineholm var väntade. Motståndet mot att bygga hus på torgets norra sida är känt, även om skälen för det varierar.
Denna gång var det den så kallade Trion – KD, C och L – som yrkade att den föreslagna detaljplanen över det gröna huset skulle gå på återremiss till kommunstyrelsen. Tillsammans med övrig opposition lyckades man få ihop tillräckligt med röster för en så kallad minoritetsåterremiss. Då krävs att minst en tredjedel av de närvarande fullmäktigeledamöterna stöttar återremissen. Nu ska frågan åter till kommunstyrelsens bord.
Frågan är om de styrande partierna M och S kommer ta till sig av oppositions kritik, eller om man gör små mindre eller symboliska justeringar för att sedan skynda vidare till beslut i fullmäktige. För till skillnad från när en majoritet yrkar på återremiss kan en minoritetsåterremiss bara ske en gång. Utöver detta har KD, C och L planer på att samla namnunderskrifter för att få till en folkomröstning om huset.
Ledarsidan och oppositionen har landa olika i frågan om det gröna huset. Samtidigt finns det invändningar värda att lyssna på. Husbygget påverkar ju bland annat den närliggande kollektivtrafiken på resecentrum. Att ha en plan för vad som ska ske med den närmaste omgivningen kring huset är därför en bra idé. Hur och var ska exempelvis övergångsställen från torget till tågstationen gå? Ledarredaktionen har bland annat önskat en bättre diskussion om vad kommunen bör göra med resten av torget. Ambitionen borde vara att göra det mer välkomnande än det är i dag.
De förtroendevalda har skäl att lyfta blicken från det enskilda gröna huset och fråga sig: Hur ska denna del av Katrineholm se ut?
Alltför ofta har debatten halkat över i att handla om huruvida huset ska byggas – inte om vad som är möjligt om huset byggs.
Kritiken från den protesterande trion, och övrig opposition, mot Katrineholmsmajoriteten handlar inte bara om huset i sig. Utan även om beslutsgången.
När handlingarna inför kommunstyrelsemötet den 25 januari skickades ut veckan innan fanns inte allt underlag med. Dagen innan mötet tillkom en kortfattad tjänsteskrivelse om ett så kallat planeringsbesked från länsstyrelsen. I det pappret framför de önskemål om att bevara fontänen och lindarna på torget som tidningen och ledarsidan skrivit om.
Men Länsstyrelsens faktiska planeringsbesked fanns inte med handlingarna. Och i den fanns kritik mot kommunen för att ha brutit mot plan-och bygglagen då den inte kungjort begäran om planeringsbesked med berörda sakägare, däribland kommuninvånare och myndigheter, förutom länsstyrelsen. Inget av detta framgår i tjänsteskrivelsen.
Kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) anser dock att man agerat helt enligt lagen. Så kan det vara. Länsstyrelsens tolkningar behöver inte vara rätt. Och det finns en hel del exempel på där myndigheten gått längre än lagstiftarnas intentioner.
Det väsentliga är inte att länsstyrelsen kritiserar kommunen. Utan att kritiken inte fanns tillgänglig för opposition och allmänhet från första början.
Länsstyrelsens yttrande kom förvisso sent, bara ett par dagar innan kommunstyrelsemötet, så de hade ju tillförts sent oavsett. Men tjänsteskrivelsen borde inte utelämnat denna "detalj". Bättre och lättare hade det väl varit att tillföra hela planeringsbeskedet direkt? Och om ärendet inte var helt färdigt, varför lyftes frågan om torghuset redan i januari? Hade det inte gått att vänta till nästa kommunstyrelsemöte?
Liknande beteende har vi sett tidigare. Handlingar tillkommer sent eller ofullständiga inför kommunstyrelsemöten. Beslut som borde debatteras eller utredas mer stressas och hetsas fram. Det här är odemokratiska fasoner som den politiska Majoriteten i Katrineholm behöver göra sig av med.
Avslutningsvis: Att folkomrösta om torghuset är tveksamt. Givetvis kan man tycka att folkomröstningar är höjden av demokrati. Men det finns en mängd problem med dem. Också denna gång talar mycket emot dess nytta.
Om valdeltagandet är lågt skulle resultatet knappast bli vägledande. Och hur skulle man tolka resultatet? Hur frågan formuleras påverkar också hur människor tar emot förslagen. Inte heller kan det räcka med två alternativ, ja eller nej till huset. En del medborgare kan kanske tänka sig det gröna huset, men vill att det ska vara lägre och smalare. Andra tycker kanske en guldfasad vore vackrare. Vilket alternativ ska de rösta på?
En folkomröstning hade förvirrat mer än det klargjort.