Att ha skola nära hemmet är inte en självklar rättighet. Men för kommunpolitiker borde det vara en målbild att kunna erbjuda goda skolor även utanför centralorten. Därför är det oroande att Katrineholms bildningsförvaltning nu föreslår att stänga ned skolan i Strångsjö.
Förslaget trillade ned i veckan tillsammans med en utredning om Strångsjöskolans framtid. I stora delar är det ett värdefullt underlag för en fortsatt diskussion om vad som ska bli av skolan. Att som först planerat göra en sådan rapport på bara två veckor var mer än tveksamt. Ett sådant underlag hade skadat mer än det hjälpt.
Förvaltningen, som tagit fram beslutsunderlaget, börjar med att slå fast Strångsjöskolans låga elevantal, som sjunkit i flera år, för att nu ha stannat vid 40 barn. Det låga elevantalet försvårar för skolan att upprätthålla kvalitet i skolgången, menar förvaltningen. Och det är riktigt att Strångsjös skolresultat inte har hållit samma genomsnittliga betygsnivå för sjätteklassarna som skolor i andra delar av kommunen.
Men dessa betygsskillnader är dock inte astronomiska och ska inte överdrivas. Det har varit enstaka år som skolan inte följt Katrineholmssnittet i svenska, engelska och matematik. Fler gånger har man till och med hamnat över det. Med i beräkningen bör man också ha att ett fåtal barns svårigheter kan få stor påverkan på statistiken för skolor med få elever. Även den stora läraromsättningen påverkar skolsituationen.
Den av Katrineholmsförvaltningen föreslagna överföringen av eleverna i Strångsjö till skolan i Forssjö är inte dålig. Eleverna skulle säkert klara sig bra där. Ser man till genomsnittliga betygspoäng levererar skolan i Forssjö jämnare och ofta något bättre än Strångsjöskolan i bland annat svenska och matematik. Men när bildningsnämnden ska fatta beslut om Strångsjöskolans framtid den 14 februari kan det inte vara det enda som styr.
Smått behöver ju inte betyda dåligt. Lärartätheten gör större skillnad för elevernas prestationer – det gäller även i stora centralortsskolor. Men små skolor kan erbjuda en annan sorts trygghet än större, särskilt om de ligger nära hemmet. Samtidigt kan elever på mindre skolor drabbas särskilt hårt om mobbing får fäste, möjligheterna att hitta vänner som inte ingår i någon mobbarkrets är små. Det är en av problemen som föräldrar, elever och lärare lyft om Strångsjöskolan i förvaltningsrapporten. Sådant ställer höga krav på lärare att ta tag i problemen direkt och inte sopa undan. Men det gäller ju också på centralortens skolor.
Bildningsförvaltningen bedömer att elevantalet de närmaste fem åren inte kommer öka nämnvärt eller knappt. En förklaring är minskat barnafödande i Strångsjö och hela Katrineholm. Sådant påverkar förutsättningar att bedriva skolverksamhet. Men det som varit behöver inte vara framtiden och prognoser har slagit fel förr.
Utredningen pekar också ut att en tredjedel av alla låg- och mellanstadiebarnen i Strångsjö väljer bort den lokala skolan. Bland mellanstadieeleverna är det nästan två av tre som valt en annan skola än den i Strångsjö. Många har då i stället valt den privata Kunskapsskolan inne i Katrineholm – ofta då för att säkra en plats på samma skolas högstadium. Varför den kommunala högstadieskolan Järvenskolan väljs bort bör bildningsförvaltningen och politikerna fundera på.
För Strångsjös del kan en förklaring till elevbortfallet vara att det bara finns en behörig lärare på skolan och att det skulle behövas fler. Bildningsförvaltningen har säkert, som framförs i rapporten, försökt locka behöriga lärare till Katrineholms alla skolor – även Strångsjö. Men förvaltningen har uppenbarligen inte lyckats – och ger kommunens tjänstemän och politiker skäl till självrannsakan. Om det fattas utvecklingsmöjligheter för lärarna, som skolans rektor tidigare lyft i tidningen, så får man väl lösa det?
Inte allt är politikens ansvar. Företag, föreningar och privatpersoner kan göra mycket för sin bygd. Men frågan är vad kommunpolitikerna, då i synnerhet Katrineholmsmajoriteten S och M, gjort för att locka barnfamiljer till Strångsjö. Det är kommunpolitikerna som beslutar över den kommunala servicen och har inflytande över företagsklimatet. Kommunen kan också förbereda mark och underlätta för företagsetableringar.
När bildningsförvaltningen hörde med sina kollegor på samhällsbyggnadsförvaltningen om det fanns några pågående eller planer på byggprojekt i Strångsjö som skulle kunna påverka barnantalet i upptagningsområdet var svaret ett deprimerande nej, bortsett från en ensam villayta.
Den här sortens styvmoderliga behandling har förstärkt en utveckling som hade kunnat stävjas och vändas. Att stänga skolan i Strångsjö skulle vara ytterligare en spik i kistan. Politiker ska inte ignorera förändrade förutsättningar. Men de ska inte se på när saker faller samman. Strångsjö behöver en verklig chans att vända utvecklingen. Därför bör inte politikerna stänga skolan i Strångsjö.