Det är billigare med villa i Katrineholm, Vingåker och Flen än i Stockholm. Det kunde man läsa i tidningen nyligen. Någon vidare överraskning är det inte. Men skillnaderna är stora – och borde göra vår del av Sörmland intressant för fler.
Bolånebolaget Hypoteket, som har samlat ihop statistiken, har räknat på att en villa i Stockholms kommun i genomsnitt kostade 8 536 000 kronor i slutet på förra året. Sedan har företaget jämfört med villakostnaderna i kommuner med ett maxavstånd på 20 mil från huvudstaden. Det genomsnittliga priset för en villa i Vingåker går exempelvis på 1 228 000 kronor, i Katrineholm och Flen handlar det om 2 462 000 respektive 1 578 000 kronor.
Den som kan och vill kan spara några miljoner kronor på att flytta från Stockholm. Det lägre bostadspriset ökar också möjligheterna till att köpa större hus än man hade kunnat göra i huvudstaden. Dessutom är det ofta billigare att leva i mindre städer och kommuner än i större. Det gör att lönen kan räcka till mer – och kan på så sätt öka trivseln i vardagen.
Inte heller behöver avstånden till Stockholm från Vingåker, Flen eller Katrineholm avskräcka om man till har jobbet kvar i huvudstaden. För de med jobb som kan skötas helt eller delvis på distans, kan en flytt hit innebära verkligt höjd livskvalitet.
Allt detta borde locka fler invånare till vår del av Sörmland än det gör. Särskilt barnfamiljerna torde ju intresseras av livet i Katrineholm, Flen och Vingåker. Men samtliga tre kommuner krymper numera i befolkningsstorlek, istället för att växa.
Vill dessa sörmländska kommuner vända utvecklingen krävs ett bestämt arbete för bättre skolor, ett frodigt näringsliv och att det byggs boende för livets olika skeenden. Lokalpolitiker måste också, genom kommunen och sina partier, pressa på beslutsfattare som ansvarar för att tågen ska rulla på rälsen och inte lämnar pendlarna på perrongen.
Men det är inte alltid politiken lägger fokus på konkreta saker.
För snart ett år sedan beslutade Katrineholms kommunfullmäktige om den så kallade "platsvarumärkesstrategin". Det är alltså frågan om ett kommunalt dokument som ska leda politiken och förvaltningen i utvecklingen av kommunen. Även näringsliv och övrigt civilsamhälle ska kunna luta sig mot det – för att locka fler människor och företag till Katrineholm.
I verkligheten är det ett svamligt pr-papper med nära noll faktiska förslag. Hur det obegripliga floskelstaplandet skulle komma till nytta i förvaltningar, föreningar eller företag var då, och är fortfarande idag, mycket suddigt. Detta kommenterades på ledarplats mer än en gång under beslutsprocessen. Dessa dimmigheter borde politiken ha reagerat på och inte fortsatt underhålla strategins främsta kreatörer på Plus Katrineholm. I detta har S och M, som drev igenom strategin, ett ansvar. Men även C, KD och SD röstade ja till pr-jippot och behöver svara på några frågor om strategin.
Vilka konkreta åtgärder har platsvarumärket lett till i Katrineholm? Eller har kommunen kastat både pengar och tid i sjön?