Fel och brister går inte att helt undvika. Så ser det ut i alla verksamheter, både inom privat och offentlig sektor. Misstag och missförstånd hör arbetslivet – och livet – till.
Men det betyder inte att systematiska och återkommande problem får gå utan åtgärd. De ska givetvis belysas och hanteras. Även enstaka händelser måste utredas; Vad gjordes fel? Vad kunde ha gjorts bättre? Och vad har vi lärt oss av detta?
Därför är det viktigt att Katrineholms kommun inte låter den senaste tidens brister inom äldreomsorgen som uppmärksammats i tidningen på senare tid gå utan åtgärder. Mer specifikt är det hemtjänstens nattpatrull det gäller. Det handlar bland annat om en äldre kvinna som skadade sig i hemmet. Och trots att personalen konstaterade att hon brutit näsan – lämnade de kvar henne bostaden istället för att ta henne till sjukvården. Det har även handlat om en man som, trots att hans maka larmat till hemtjänsten, behövde vänta i tre timmar på toaletten innan han fick hjälp från personalen.
Anna-Lena Ramstedt, högst ansvariga chef på kommunens vård- och omsorgsförvaltning, behöver förklara hur den här sortens händelser kan ske. Men också vad hon, och verksamheten, gör för att minska riskerna för att det ska ske igen. Handlar det om brist på fungerande rutiner och regler eller är det en fråga om otillräcklig kompetens inom verksamheten?
Ansvariga politiker, särskilt Vård- och omsorgsnämndens ordförande Johanna Karlsson (S), behöver också fundera på vilka förutsättningar det politiska styret ger äldreomsorgen. Har äldreomsorgen nog med resurser, och om mer bör tillföras, var ska dessa pengar då plockas ifrån?
Det här är frågor som kommer växa över tid. Äldreomsorgen står inför växande utmaningar när befolkningen lever allt längre samtidigt som de medicinska behoven också kommer att öka. Detta sker samtidigt som antalet barn som föds krymper. Det är också tänkbart att nya generationer av åldringar kommer vilja ställa högre krav på bekvämligheter än tidigare kullar. Det är en svårlöst gordisk knut.
Politiker, både lagstiftare och kommunala beslutsfattare, behöver i detta dra åt samma håll. Det handlar om vilka lagkrav som är rimliga att ställa på äldreomsorgen under dagens och framtida förutsättningar. Gränsdragningar när personer ska få rätt till hemtjänst eller få flytta in på särskilda boenden kan bli nödvändiga. Olika tekniska mojänger, såsom kameraövervakning, kan underlätta för hemtjänst och äldreomsorg i stort.
Hur man på riksplan och i lokalpolitiken hanterar de ökande svårigheterna på kompetens- och personalförsörjning inom äldreomsorgen (och i andra branscher) är avgörande. Utan tillräcklig och kunnig personal blir det inte mycket till omsorg, utan närmare förvaring. I det går det inte att ignorera behovet av att Sveriges arbetsföra befolkning ökar, bland annat genom invandring.
De som försöker göra invandringen, eller invandrare, till alla problems ursprung bör i vårddebatten läsa ett gediget reportage i Svenska Dagbladet om invandrares hälsa och livslängd. I den framgår det att invandrare oftare har en bättre hälsa och lever genomsnittligt fler år än infödda svenskar. Detta trots att de kommer från fattigare och svårare förhållanden. Det är en pusselbit i debatten som många politiker numera gärna gömmer.
Genom god språk- och yrkesundervisning kan många invandrare göra stor nytta i omsorgen. Det är en dörr som måste hållas öppen.
