Lena Sundholm, kultur- och fritidschef Vingåker.
Inte alla ungar är välkomna på Vingåkers fritidsgård. I alla fall tills vidare.
Det bestämde kultur- och fritidschefen Lena Sundholm nyligen. Beslutet motiveras med att de barn och ungdomar som är folkbokförda i kommunen ska prioriteras, och för att det ska ha varit stökigt på fritidsgården. Unga som bor utanför Vingåker får helt enkelt söka fritidsgårdar i sin egen kommun, exempelvis Perrongen i Katrineholm.
Det finns en viss logik i beslutet. Kommunalskatt tas ut för att finansiera lokal verksamhet inom ett geografiska området – i det här fallet Vingåkersbygden. Samtidigt är det oklart på vilka grunder detta beslut fattats – och eventuella konsekvenser för enskilda unga och familjer verkar nästan helt ignoreras.
Det är givetvis illa om det bråkats mycket på fritidsgårdens aktiviteter. Stök kan skrämma bort unga personer eller stöpa dem i härjandets ideal. Så är fritidsgården givetvis inte tänkt att fungera.
Samtidigt är det inte ovanligt att det då och då är rörigt i den här sortens verksamheter. Det är knappast Vingåker ensamt om. Inte heller ska man överdriva fritidsgårdarnas nyttor. Alltför ofta är det mer frågan om förvaring än personligt utvecklande verksamheter. Ska gårdar av detta slag överhuvudtaget finansieras med skattemedel ska de vara meningsfulla för ungdomarna.
Den exakta bakgrunden till stöket är fortsatt oklart – både ansvarig förvaltningschef, Lena Sundholm, och kultur- och fritidsnämndens ordförande Anders Sjöholm (M) är tämligen suddiga i sina svar. De borde tala klarspråk. Särskilt då beslutet berör barn som bor utanför kommunen. Utan urskiljning stängs de ute från fritidsgårdens aktiviteter oavsett hur skötsamma de tidigare varit.
Ett par läsare har på tidningens Facebooksida lyft situationer där det är oklart huruvida deras eller andras barn skulle vara välkomna till fritidsgårdens aktiviteter. Hur fungerar det om en unge som är folkbokförd i Katrineholm bor varannan vecka hos en förälder i Vingåker? En annan läsare anmärkte att stoppet riskerar träffa barn som bor i grannkommunen Finspång, men som går i Vingåkers skolor och mest sannolikt har många av sina kompisar på denna sida kommun- och länsgränsen. Människors liv kretsar inte enbart kring enskilda orter eller kommuner.
Vingåkers kommun kan säkert göra undantag för flera av ungarna. Och borde, om de så tvunget ska hålla fast i beslutet. Men vore det inte mer träffsäkert att avvisa de ungdomar som faktiskt stökar och stör? Om det ens är nödvändigt. Valet kan väl inte enbart stå mellan en gränslös öppenhet och en hårt hållen slutenhet?
Dessutom: För inte så länge sedan gick Vingåkers kommunikationsavdelning ut med en kampanj för att locka folk till kommunens besöksnäring. Då ställde man ut stora mjölkförpackningar i kommunen. Sådana kampanjer har dock sällan visat sig vara särskilt effektiva – eller alls fungerat. Men tanken är väl att besökarna ska få en försmak på vad Vingåker kan erbjuda, både vad gäller som resmål och som boendekommun.
Nyligen körde Vingåkers kommun ut en kampanj som ska locka besökare.
Hur väl rimmar fritidsgårdsbeslutet med dessa ambitioner? Förvisso håller fritidsgården sommarstängt under stora delar av nästa månad. Men de besökare som annars bor på annan ort, men som i sommar semestrar i stuga eller husvagn i vår del av Sörmland får ju nu ändå höra beskedet: Era ungar är inte välkomna hit!
Vingåkers strategi går inte ihop.