Humor. Det är kärnan i Vingåker kommuns marknadsföring av bygdens besöksnäring. Det kunde man läsa i Katrineholms-Kuriren nyligen.
Och visst är det ett underhållande grepp kommunikatörerna på kommunen tagit fram. De färgglada "turistbyråerna" som gjorts iordning på arbetsmarknadsförvaltningen Viadidakt är häftiga. De verkar inte heller ha kostat särskilt mycket.
Reklamskyltarna som bland annat jämför entréavgiften på Säfstaholms slott med Buckingham palace, men också andra besöksmål och shoppingmöjligheter, är finurliga. Att Stockholms tunnelbana, Linköping, Örebro och en del andra städer, ska tapetseras i budskapet kan säkert locka en del människor. Att söka kunder till andra verksamheter och aktiviteter i Vingåker genom att använda Vingåker factory outlets attraktionskraft som draglok är också smart.
Att uppmärksamma människor även utanför kommungränsen om det Vingåkersbygden har att erbjuda, som turistmål och handelsplats, är inte fel. Att Vingåkers kommun lagt tid, tanke och energi på pr-kampanjen är tveklöst. Men frågan är: borde kommunen verkligen varit med och arrangerat kalaset?
Vingåkers annonser är visserligen annat än den floskelfabrik som producerades i grannkommunen Katrineholm. "Platsvarumärkesstrategin" som det på byråkratiska kallas är ett obegripligt dokument som destinationsbolaget Plus Katrineholm och Katrineholms kommun knåpat ihop, med oklart syfte. Det Vingåker nu gjort är mer handfast och det blir efter sommaren möjligt att räkna huruvida det varit en framgång för det lokala näringslivet, eller inte.
Dessutom verkar Vingåkersreklamen inte kosta särskilt mycket. 170 000 kronor är lite pengar i en kommunbudget. Och även om de där 550 000 kronorna som Katrineholms kommun pungat ut för platsvarumärke heller inte är mycket kommunpengar, lär den kostnaden öka allt eftersom strategin ska omsättas till handling.
Dock skulle Katrineholms kommunstyrelseordförande Johan Söderberg (S) behövt redovisat mer än vad Plus Katrineholm fakturerat kommunen för sitt "jobb". Det tillkommer ju kostnader för den tid kommuntjänstemän lagt på pr-tramset. Att Vingåker lär få mer för stålarna är inte svårgissat.
Men: Varför kunde inte besöksnäringen i Vingåker själva stått för kalaset? Kommunen kunde förvisso ha fungerat som en mötespunkt. Men varför belasta den kommunala budgeten med ren reklamkostnader för näringslivet? När kommuner engagerar sig i den här sortens saker är risken stor att de diskriminerar enskilda företag eller delar av näringslivet. Just Vingåkersreklamen verkar vara heltäckande. Men när man väljer ut, väljer man också bort.
Sedan bör man inte överskatta exponeringen. Ja, reklamen kan göra stockholmare, Linköpingsbor, örebroare och en del andra intresserade av Vingåker som turistmål. Men innebär det även att de får upp ögonen för bygden som en potentiell ny hemort? Inte nödvändigtvis. Mer handel ökar förvisso chansen för att fler jobb växer fram i Vingåker. Men det behövs mer än så. Ett levande kulturliv, goda förbindelser och en bra skola är några viktiga beståndsdelar. Det klår tillrättalagda pr-kampanjer varje gång.
Dessutom har kommunerna stora skäl att hålla i stålarna. SKR:s senaste ekonomirapport gör klart att kommunernas utmaningar blir allt större. Inflationen, ökade pensionskostnader och stigande räntekostnader pressar kommunerna. Och även om många kommuner lyckats stoppa undan en del reservpengar under pandemin kvarstår de ökande och långsiktiga behoven inom bland annat äldreomsorgen. Både Vingåker och Katrineholm har skäl att se över sina utgifter och inte sprida småsummor på både det ena och det andra.
Slutligen: Vingåkersreklamen innehåller en del värdefull information om bygdens kvaliteter. Men det är inte lämpligt att kommunen medfinansierar reklam för "whiskyupplevelse". Spritdrickandet ska inte uppmuntras.
