Cyklar tar inte lika mycket yta i anspråk som bilar.
Katrineholm blir stegvis en allt cykelvänligare stad. Från politiken är målet tydligt: Sveriges cykelvänligaste stad.
En av de som ska göra verklighet av målet är Katrineholm kommuns infrastrukturchef Johnny Ljung. Hans ansikte och namn är inte okänt. Ljung har synts i tidningen mer än en gång, och inte utan kritiska frågor. I ett personporträtt får läsarna ta del av både hans personliga och professionella engagemang och intresse för vardagscyklandet.
I intervjun lyfts flera olika saker värda att belysa.
Cykling kan vara ett väldigt trevligt sätt att ta sig fram i trafiken. Cykeln är ett lättillgängligt fordon som kan hjälpa en fram över hyfsat stora avstånd på förhållandevis kort tid. Cyklar tar dessutom upp väldigt lite yta när de parkeras. Klimat- och hälsomässigt är fordonet också väldigt tacksamt.
Ställ detta i kontrast med de bökiga bilar som både spyr ur sig avgaser och som tar upp stora ytor av värdefull och centralt belägen mark (bilparkeringar). Bortsett från parkeringshusen är närmast samtliga parkeringsplatser i Katrineholm helt utan avgift. De individuella och kollektiva nyttorna att välja cykeln framför bilen är stora. Lokal trafikplanering där bilister tar lite mindre plats och cyklister samt fotgängare kan sig fram tryggare är därför också motiverade.
Mellan raderna går det att utläsa hur vissa myndigheter, exempelvis Trafikverket, kan verka som en bromskloss. Särskilt när kommunens olika delar ska knytas samman genom cykelväg. Och så är det. Trafikverket är inte alltid helt i linje med alla kommuners trafikplaner. Och då myndigheten ofta behövs både för pengar och i en del beslutsprocesser riskerar sådant som Katrineholms beslutsfattare vill göra verklighet av prioriteras ned eller helt ignoreras.
Det finns även en del invånare som inte är nöjda med trafikutvecklingen i Katrineholm. Och visst finns det skäl att fundera över hur människor som inte bor i huvudorten ska kunna ta del av sådant som stadens centrum erbjuder. Valet av cykel framför bil är i en del fall inte möjligt, eller i alla fall orimligt svårt. Parkeringsplatser och vägar för bilar och andra fordonstyper kommer även i framtiden ha en plats i Katrineholm.
Parkeringshuset Loket. Ett bevis på att bilens plats i Katrineholm inte är hotad.
Men det är inte vad frågan om cyklar i Katrineholm handlar om. Snarare är det att planera trafiken så att man på ett säkert sätt kan ta sig fram i staden, oavsett vilka transportsätt man väljer. I många fall går det att bygga och planera utan att bilarna behöver maka på sig särskilt mycket. Men i en del fall måste politiker välja. Och då cyklister och gångtrafikanter utgör omkring två tredjedelar av antalet allvarligt skadade i trafiken finns det skäl att lägga mer tid och resurser på just dessa människors säkerhet.
Sopsaltningsmaskinen borde användas i Katrineholm.
Visserligen brister Katrineholm i en del saker vad gäller cykelsäkerhet, inte minst borde kommunen återigen börja med sopsaltning av cykelbanor under vinterhalvåret. Och kommunen kunde prioritera mer resurser till kransorterna än den gör idag. Men i mycket annat trafiksäkerhetsarbete är Katrineholm en bit fram på vägen. Förbifarten som byggdes 2012 minskade kraftigt mängden tunga transporter genom staden. Hastigheter har sänkts, farthinder satts upp och vägar har smalnats av.
Katrineholm är numera en säkrare och bekvämare stad för både fotgängare och cyklister. Det bör invånarna hylla – inte grymta om.