Katrineholm – dumsnåla inte på halkbekämpningen

Det kunde sett både värre och bättre ut. Men när det är så här vill nog inte många cykla.

Det kunde sett både värre och bättre ut. Men när det är så här vill nog inte många cykla.

Foto: Niklas Otto Olsson

Ledare2024-01-08 18:57
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Kraftig vind, snö och is kan störa och skada mycket. Därför påminner snökaoset på E22:an i Skåne häromveckan att beslutsfattare behöver underhålla vägar – särskilt under vintern.

Insikten behöver gå igen i kommunerna, också i Katrineholm. Det gäller då inte bara bilvägar, utan även gång- och cykelbanor. Och i vår del av Sörmland har den sortens banor blivit fler – och på goda grunder. Fler och bättre gång- och cykelbanor innebär att fler människor kan välja att gå eller cykla istället för att köra motorfordon. Det leder till vinster i både klimat, hälsa och ökar tryggheten i stadsmiljöer, särskilt för barn och unga. 

Men under vintern blir det svårare att ta sig fram som fotgängare och cyklist. Isiga banor ökar risken för fallolyckor. Snövallar försvårar för personer med rullator eller rullstol att ta sig fram säkert. Men det måste inte vara så hela vintrar. En av lösningarna kallas för sopsaltning. 

I många kommuner har sopsaltning av gång- och cykelbanor blivit en självklar, eller i alla fall växande, del av den kommunala halkbekämpningen. Metoden går ut på att en maskin sprutar ut en saltblandning över vägbanan som smälter snö och is för att sedan borstas ren. I bästa fall blir det barmark, ingen mer snö som packas till is eller sliriga cykelspår. 

I Katrineholm dumsnålas det dock. Detta trots att sopsaltningens ökade kostnader, jämfört med reguljär snöskottning, i en kommunbudget av Katrineholms storlek närmast handlar om småpotatis.

Sopmetoden har använts på prövotid och tillfälligt av kommunen. Men i de svåra ekonomiska tiderna har kommunen inte längre något intresse av att använda sopsaltaren, som köptes in för en halv miljon kronor. Eller i alla fall inte i Katrineholm. Den hyrs nämligen ut till Nyköping, det kunde man läsa i tidningen innan jul. Uthyrning är bättre än att maskinen står still, men varför inte köra den på Katrineholms vägar?

Förvaltningens tjänstemän har de förutsättningar de fått av politiken. Och vad som är möjligt politiskt är underställt den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Varken politiker eller tjänstemän kan önska fram pengar och maskiner ur tomma intet. Men tekniken finns! Det är inte en "utopi" med barmark på cykel- och gångbanor.

Ja, miljöriskerna behöver hanteras och hållas ögonen på. Ja, ömma hundtassar som svider av saltet behöver hundägare skydda. Nej det är inte säkert att maskinen kunnat användas så mycket den senaste tiden. De riktigt låga temperaturerna passar illa för saltlakemetoden. Tekniken är inte utan utmaningar och kostnader, men så är det också med traditionell halkbekämpning. Men vinsterna med sopsaltningen är desto större när fler kan ta sig tryggt fram i staden.

Sopsaltningsmaskinen är inte lösningen på alla vinterns halkbekymmer. Men det gör Katrineholm mer tillgängligt för fler människor, inte minst äldre och personer med olika sorters funktionsnedsättningar som behöver rullator eller rullstol. Sopsaltningen behöver vara en självskriven del av kommunens vinterstrategi. Den bör inte sopas undan utan vidare.