På nyhetsplats kan man ofta läsa en del sorgligt. Att föreningen Hemvist i Katrineholm nu blir vilande är en sådan sak. Det gick att läsa om i tidningen nyligen. 

Verksamheten har inte pågått så länge. Grundaren Emma Dahl startade upp föreningen 2019 och har sedan dess delat ut mat till hemlösa några dagar i veckan. Det är ingen omfattande verksamhet. Det handlar om en handfull hemlösa i kommunen, som tar del av stödet. Men dess betydelse för de som hjälpts av föreningen ska inte underskattas.

Men nu ska föreningen pausas. Orsaken till vilan är att det saknas volontärer. Det är för få katrineholmare som engagerar sig i föreningen. Det är en påminnelse om det som lyftes på ledarsidan senast i lördags: Utan föreningsaktiva och personer som är beredda att ta på sig förtroendeuppdrag blir det inte mycket aktivitet kvar. Det gäller i såväl idrottssammanhang som bland hjälporganisationerna. 

Visst kan höjda medlemsavgifter eller en extra skänkt slant göra nytta för föreningarna. Men ska barnen kunna spela fotboll, handboll, innebandy, ja då behöver föräldrar och andra ställa upp vid matcher och träningar. Ska matpaket delas ut krävs det att någon gör det. Det går inte att slänga pengar på "problemet" om ingen vill göra jobbet. Om katrineholmarna vill se mer av Hemvist, ja då får de kavla upp ärmarna.

Kommunpolitiken kan också signalera att olika sorters verksamheter är välkomna. Det handlar inte alltid om rena pengar. Lokaler kan vara en annan sak. Stöttande ord ett minimum.

I februari i år föreslog Emma Dahl i tidningen att kommunen kunde stå för en daglokal för hemlösa katrineholmare. Dit skulle de kunna vända sig för att ladda mobilen eller att värma sig. Inte som nu behöva sitta i stationsbyggnaden under de kalla vinterdagarna. Hemvist för Katrineholm skulle också kunna dela ut matpaketen där. Eller varför inte hjälpa till med skuldrådgiving? Liknande verksamheter finns ju både i Eskilstuna och Nyköping.

När frågan lyftes då stängde kommunstyrelsens ordförande Johan Söderberg (S) inte dörren helt för en sådan lösning. Gott så. Hans företrädare kunde inte ens erkänna att det förekom hemlösa i Katrineholm. Men vad har Söderberg och de andra Katrineholmspolitikerna gjort därefter?

I Katrineholms socialförvaltning var intresset ännu svalare för den föreslagna dagverksamheten. Beskedet var att den sortens insatser inte kommer utan motkrav. Bland annat nykterhet och drogfrihet.

Det är en sorts önsketänkande som leder fel. Våldsamheter och annat oönskat beteende hör givetvis inte hemma i en dagverksamhet. Men hemlöshet kan många gånger hänga samman med missbruk av alkohol eller narkotika. Och även om det är eftersträvansvärt att bryta missbruket, är det inte alla som lyckas med det. 

Högt ställda krav på nykterhet och drogfrihet kan låsa ute många hemlösa från sådant de skulle ha nytta av. Det försvårar deras situation – inte förbättrar.