En bild från invigningsdagen av Kvinnliga medborgarskolan 1925. I mitten, klädd i hatt, grundaren Elisabeth Tamm, och till höger om henne skolans rektor Honorine Hermelin samt med den ljusa sjalen Kerstin Hesselgren. Bilden är lånad av Kulturföreningen Fogelstad.
Från den 19 till den 24 januari spelas komedin "Sista natten i huset" av och med Agneta Wallin på Stockholms stadsteater.
Huset, som hon ägde mellan 2019 och 2020 är Lilla Ulfåsa, den Kvinnliga medborgarskolan i Julita. Under de 32 år som skolan fanns, utbildades här tusentals kvinnor, bland annat i demokrati efter den nyvunna rösträtten 1919.
När fastigheten blev till salu för fem år sedan skapades ett Facebookupprop för att rädda den historiska byggnaden. Tiden var knapp och budgivningen hade dragit igång. Då gick Agneta Wallin in med sju miljoner kronor, köpte huset och avtalade med Insamlingsstiftelsen Fogelstad om ett femårigt samarbete. Efter ett halvår tornade meningsskiljaktigheterna upp sig, avtalet grusades och till slut kände sig Wallin tvungen att sälja.
I augusti 2020 besökte Agneta Wallin Julita för första gången efter att Lilla Ulfåsa sålts. Den starka känslan för Fogelstadkvinnorna har hon kvar. På kyrkogården ligger Elisabeth Tamm och Honorine Hermelin begravda.
Nu har mycket vatten hunnit rinna under broarna och filtrerad genom livet har föreställningen "Sista natten i huset" vuxit fram.
På Stadsteaterns hemsida beskrivs föreställningen som en humoristisk och skrämmande saga. Agneta Wallin bekräftar att den har många gemensamma nämnare med verkligheten.
– Den ligger jättenära mig. Kvinnan heter Agneta Wallin, har köpt ett hus och den utspelar sig under hennes sista natt i det här huset. Hon har haft avskedskalas med några grannar, vaknar onykter efter en mardröm och kan inte somna om. Då dyker skolans fem grundares andar upp en efter en och samtalar med henne, berättar Agneta Wallin.
Hon konstaterar att hon personligen inte tror på spöken.
– Men i pjäsen händer det. Det är ett konstnärligt grepp, andar gör sig bra på scenen.
Bild från föreställningen "Sista natten i huset" av och med Agneta Wallin på Stadsteatern.
Honorine Hermelin, Ada Nilsson, Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm och Elin Wägner har blivit följeslagare på Wallins livsväg.
– De är de där anderösterna som har fått mig att höja mig. Jag har på mitt eget sätt gått i Kvinnliga medborgarskolan och haft dem som mina lärare. Året på Lilla Ulfåsa har gett mig en kraftkälla och styrkan att göra den här pjäsen, säger hon.
I Stadsteaterns presentation står bland annat att: "I denna underhållande spökmonolog ställs frågor om vem som äger historien, om konfrontation och försoning och om skillnaden mellan lögn och fantasi."
Är pjäsen en uppgörelse?
– Pjäsen är ett konstverk och det är så jag processar saker som händer i samhället och i mitt liv. Jag vill inte kalla det en uppgörelse, utan ett avslut av något i mitt liv som blev väldigt smärtsamt. Jag är inte ute efter att hämnas eller stämpla sönder någon annans projekt, men jag vill stå upp för mig själv och skolans värdegrund, säger Agneta Wallin.
Hur skulle du beskriva "Sista natten i huset"?
– Föreställningen är allmängiltig humoristisk och situationenerna igenkännbara för de flesta. Det handlar om demokrati och yttrandefrihet och att vara trogen sig själv och sina ideal.
Hur var gensvaret efter premiären i fredags?
– Det var över mina högsta förväntningar. Det har varit storslagna reaktioner, folk skrattar och gråter och blir inspirerade. Vi har lyckats göra det allmängiltigt. Det har varit helt fantastiskt.
Kommer du att ge dig ut i landet med din föreställning?
– Det kanske händer. Många har ställt frågan, men den är för tidigt väckt, men då måste den bli tekniskt och scenografiskt enklare. Som den är nu blir den svår att turnera med, det är en maffig scensättning för att vara en monolog.