Lilla Ulfåsa: 550 kvadratmeter svensk historia till salu

Hit till Fågelsta i Julita kom Honorine Hermelin, uppväxt på Ulfåsa vid sjön Boren, under första världskriget när arbetslösheten var hög. Myndigheterna uppmanade godsägare att ordna nödhjälpsarbete och en av få som uppmärksammade maningen var Elisabeth Tamm, ung godsägare på Fågelsta säteri i Julita. Hon tog emot ett antal arbetslösa textilarbeterskor, men behövde en arbetsledare, som hon fann i Honorine Hermelin.

– Hon kom för att arbets­leda kvinnorna i jordbruket, men hon och Elisabeth Tamm upptäckte att de kunde prata med varandra, berättar Margareta Broon, som under många år var engagerad i kulturföreningen Fogelstad.

Den 17 december 1918 hade riksdagen klubbat igenom den kvinnliga rösträtten.

Elisabeth Tamm och Honorine Hermelin samt tre andra samhällsintresserade kvinnor, läkaren Ada Nilsson, författaren Elin Wägner och yrkesinspektören Kerstin Hesselgren, ansåg att kvinnorna behövde få möjlighet att lära sig demokrati för att kunna använda sin nyvunna rösträtt. Hur argumenterar man? Hur fungerar en kommun? Hur skriver man en motion i riks­dagen? Hur blir man en medborgare som bidrar till samhällsbygget?

– Väldigt sällan talade de om kvinnors rättigheter, utan hellre om att kvinnan skulle få möjlighet att bidra till samhället, säger Margareta Broon.

Honorine Hermelin fick inspektorsbostaden av Elisabeth Tamm och döpte huset till Lilla Ulfåsa efter slottet Ulfåsa där hon växt upp. Honorine Hermelin bodde i huset och blev rektor för den kvinnliga medborgarskola som tog form.

– Honorine Hermelin fick huset, det följde med rektorstjänsten på något sätt, säger Gustaf Liljencrantz, vars farmors syster var Elisabeth Tamm.

Den första kursen vid Kvinnliga medborgarskolan hölls sommaren 1922, och under de 32 år som skolan fanns utbildades ett par tusen kvinnor i demokrati och många andra ämnen. Både bondmoror, industriarbeterskor och kvinnor med friare yrken, som journalister och konstnärer, kom dit. Till skolan kom många av tidens kända profiler som föreläsare, Moa Martinsson, Aleksandra Kollontaj, Siri Derkert, Harry Martinson, Elfrida Andrée, Elsa Brändström och Karolina Widerström.

Föreläsarna fick bo på Lilla Ulf­åsa, och en del av rummen på nedervåningen användes för skolans verksamhet. Ett rum på övervåningen var till en början samlingssal.

– Det fanns 15 rum för inkvartering i Lilla Ulfåsa. Men det räckte inte, de fick hyra in sig hos andra och senare började de använda Mejeriet. I början hade de samlingssal i huset, men det var en kursdeltagare som svimmade, när det var varmt och kvavt under taket. Då började de använda övervåningen i Mejeriet som samlingssal, berättar Margareta Broon.

Det finns bilder bevarade på körövningar på husets veranda och från Sörmlands regemente fick skolan ett stort militärtält, där kursdeltagarna åt sina måltider.

– Något de alltid gjorde på kurserna var att prata mycket. Tältet var utmärkt, man kunde prata utan att det ekade. Att för dessa bondkvinnor få sätta sig till dukat bord, jag tror inte vi i dag kan förstå vad det innebar för dem, säger Margareta Broon.

[bild nr="9, 2,3"]

Gustaf Liljencrantz kommer väl ihåg Honorine Hermelin, inte minst för att hon var hans första förälskelse.

– Hon bodde där från 1920-talet och in på 70-talet. De sista åren hade hon en bostad i Stockholm, som var mer bekväm. Det var nog rätt jobbigt att hålla igång huset under vintern, även om det installerats olje­panna. Hon hade matsal och två biblioteksrum på nedervåningen och sovrum uppe. Men det är mest stämningen jag minns. Hon var vänlig, glad, intresserad, nyfiken. Man sögs in i något stämningsfullt och varmt, det kan man uppleva även som gosse. Jag var nog rätt upp och ned förälskad i henne, säger han.

Margareta Broon minns första mötet med Honorine Hermelin, på Lilla Ulfåsa. Margareta Broon var engagerad i scoutrörelsen och arbetade på scouternas folkhögskola Kjesäter.

– Det var den 19 september 1972. Hon sa ”nu vill jag höra vad du heter och jag vill höra vad du gör. Jag kommer att glömma bort det om tio minuter, men jag vill ha hört det i alla fall”.

Så var det på gårdarna i Västra Sörmland. Fönsterfoder, golv, tapeter, så såg det ut förr i världen.

Gustaf Liljencrantz

Gustaf Liljencrantz har sett mäklarbilderna, och känner igen mycket från Hermelins tid.

– Det är inte mycket ändrat. Så var det på gårdarna i Västra Sörmland. Fönsterfoder, golv, tapeter, så såg det ut förr i världen. Nu har man ju i de flesta hus fixat med centralvärme och element, men Lilla Ulfåsa har karaktären av hur husen såg ut förr. Det vore väldigt skojigt att köpa det. Hade jag mycket pengar skulle jag definitivt göra det, säger han.

Också affischer och skyltar och andra föremål från Medborgarskolan finns kvar i huset.

När Honorine Hermelin dog 1977 såldes Lilla Ulfåsa till nuvarande ägare, familjen Ekdahl. Katrineholms-Kurirens reporter Carina Ekdahl växte upp i huset och hon kan berätta en del om hur det var:

– Det var i slutet på 70-talet, under gröna vågen, som mina föräldrar började leta hus på landet.

– När vi flyttade in 1978 hade huset stått öde under en lång tid, men i stort sett var huset som när Honorine Hermelin lämnade det. På dörrarna stod handskrivna namnskyltar för kvinnorna som bodde i de olika rummen, i varje rum fanns en ringklocka typ rumsbetjäning som gick till köket där det ringde och numret på rummet visades, men det rev pappa ut eftersom det var populärt att springa runt i rummen och ringa på dem.

Hon kommer också ihåg hur timmar ägnades åt att översätta fransk korrespondens. Det var Honorine Hermelins brevväxling med franska kvinnor som kämpade för fred.

Under åren kom det många damer, gamla kursdeltagare, och knackade på och berättade. Ibland visade familjen Ekdahl huset för grupper.

När vi flyttade in 1978 hade huset stått öde under en lång tid, men i stort sett var huset som när Honorine Hermelin lämnade det.

Carina Ekdahl

En särskild anekdot från skoltiden kan Carina Ekdahl berätta. En granne som var kokerska på skolan berättade om när Honorine Hermelin var och hälsade på tillsammans med Elisabeth Tamm. Honorine Hermelin berömde den vackra kakelugnen. Dagen därpå skickade Elisabethh Tamm hantverkare att montera ner kakelugnen för att bära den över vägen och montera upp den hos Honorine Hermelin. Kakelugnen har benvit botten och har handmålade motiv i blått.

Själva huset då? Det är ett putsat trähus med delvis inredd vind och glasveranda. Under taket i glasverandan står några rader av poeten och ärkebiskopen Johan Olof Wallin, textade på Elisabeth Tamms tid. I nästan alla rum finns eldstäder bevarade, bland annat flera kakel­ugnar. På vinden finns också några inredda rum, samt ett linne­förråd, med bevarad inventarielista. Man kan där läsa att det bland annat fanns två dussin glashanddukar, 14 par bomullslakan och fyra par linne­lakan. I huset är mycket bevarat från medborgar­skolans tid. Den som jämför bilden på köket under skolans tid känner lätt igen dagens kök.

Mäklaren Charlotte Pellas på mäklarbyrån Historiska hem som har uppdraget att sälja huset, hoppas att köparen kommer att vara varsam med kultur­arvet som Lilla Ulfåsa utgör:

– Jag hoppas att vi kan hitta en ny ägare till detta fantastiska hus som kan bevara det unika kvinnohistoriska arvet från Fogelstadkvinnorna och med­borgar­skolan, säger hon.