En allmän enfald har gripit tag i svensk flykting- och integrationspolitik. Det bekräftades än en gång häromveckan. I SVT-programmet "30 minuter" satt migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M) och förvillade och förvrängde. Återigen.
Statsrådet vill minska asylinvandringen till Sverige, ännu mer. Därför vill hon och Tidöpartierna att personer som inte är svenska medborgare ska behöva "kvalificera" sig till välfärden. Det är kodord för att försvåra för invandrare här, för att skrämma bort andra som överväger att ta sig hit. Och Malmer Stenergard tycker det är värt det, säger hon i intervjun.
Det kan hon förstås tycka. Men hur är det med verklighetsuppfattningen? Statsrådet nämner gärna hösten 2015, det har hon gjort förr. Då tog sig många människor till Sverige och andra europeiska länder för att söka skydd. Många av dem kom från Syrien eller Afghanistan. Malmer Stenergard, och andra, har helt fastnat i denna situation och helt missat åren därefter. För även om hon kort erkänner att det politiska landskapet förflyttat sig på detta politikområde verkar hon helt ha missat vad som hänt sedan dess.
"Tillfälliga" och strängare asyllagar blev fleråriga. Rätten till skydd begränsades och uppehållstillstånd blev i regel tillfälliga och inte längre permanenta. Slutligen slutade de tillfälliga lagarna gälla, och ny lagstiftning kom på plats, som kunde ha blivit grymmare – men blev inte det tack vare mediers, en del politikers och remissinstansers granskning och kritik.
Dessutom: Bortser man från de ukrainare som sökt och fått uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet har antalet asylansökningar de senaste åren varit de lägsta på över tjugo år. Men det är inte nog för att bromsa in regeringen.
För att stärka sin poäng tar Malmer Stenergard fram lite siffror: Tre av fyra som i dag söker asyl i Sverige får avslag av Migrationsverket. Detta tar hon som täckning för att det handlar om människor som tar sig till Sverige av ekonomiska skäl. Statsrådet har fel.
Det stämmer att tre av fyra asylsökningar för 2022 fick avslag av Migrationsverket. Men ministern räknar inte med de som överklagat myndighetens beslut och senare fått bifall i domstol. Grundlöst stämplar hon även många människor som ekonomiska migranter. Har man jobbat på Migrationsverket med asylprövning – vilket jag har gjort – vet man att det är ett falskt påstående.
Att bedöma människors skyddsbehov är svårt. Hur bevisar asylsökande att de är förföljda av staten, rivaliserande klaner, krigsherrar eller sin egen släkt? Eller att de riskerar livet i sitt forna hemland på grund av sin sexuella läggning eller tro, eller för att de har hamnat i konflikt med mäktiga kriminella organisationer? Det är inte lätt. De som får avslag på Migrationsverket och i domstol behöver inte heller sakna hotbild – den anses bara inte vara tillräckligt stark. Allt detta vet Malmer Stenergard, hon har jobbat länge med flyktingfrågorna, men hon avstår att säga det högt.
Statsrådet har påstått den här sortens felaktigheter förr. Bara för en månad sedan hävdade hon att två tredjedelar av de som flyr till Europa saknar skyddskäl. Men även då hade hon "missat" att redovisa de asylsökande som senare överklagat och fått rätt i domstol – för 2021 var andelen beviljade asylansökningar 51 procent, inte de påstådda 40 procent.
Moderaterna borde höja sig över den sortens falskspel. Förvillande och rent ljug har ingen plats i en seriös samhällsdebatt.
Men bättring ska vi inte vänta oss. Detta vilseledande har blivit Moderaternas kommunikationsstrategi.
Under valrörelsen ropade partiet att 700 000 utrikes födda inte kan försörja sig själva. Men trots att siffrorna sågades i bitar försvarade partiledaren, numera statsministern, Ulf Kristersson (M) användningen av antalet. Tydligen var det viktigt att i denna summa även inkludera förtidspensionärer, studenter och personer som går på sjuk- eller aktivitetsersättning. Då var siffran plötsligt närmare en halv miljon, inte 700 000.
Att han senare också påstod att det handlade om invandrare som inte går till jobbet, gjorde det klart: Kristersson bryr sig inte om verkligheten. För bland dessa 700 000 fanns ju också de som jobbade, men som tjänade under 15 500 kronor i månaden. Kvar fanns då inte ens hälften av den första uppsvällda siffran: en bit över 300 000 människor.
Moderaterna, och partiledaren, kunde ha lyft en diskussion hur så många människa ska försörjas, eller få i jobb, men valde att sprida den alarmerande siffran i stället.
Moderaterna, och deras allierade, är knappt eller alls intresserade av vad som är rätt och riktigt. De blåser upp siffror, knyter problemet till invandring, och slänger fram någon ogenomtänkt "lösning". Det är så de betedde sig under valrörelsen och fortsätter nu i regering. Moderaternas ledning har drivit bort förnuftet och medkänslan i flykting- och integrationspolitiken. Så går det när man knyter sig till SD och köper partiets skeva världsbild.
