Under tisdagen kallade Kristerssonregeringen till gemensam presskonferens med Sverigedemokraterna. Det var SD:s gruppledare Henrik Vinge som stod bredvid migrationsministern Maria Malmer Stenergard (M). Duon skulle summera regeringens första hundra dagar på det flyktingpolitiska området.
Med krig i vårt närområde borde en sådan presskonferens handlat om hur Sverige på bästa sätt skulle ta emot de flyktingar som flyr Putins anfall på Ukraina. Höjd dagersättning för ukrainare med uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet hade ju kunnat vara en sådan sak. Den kunde ha varit högre från start, då samma är för asylsökande är max 71 kronor om dagen per person. Det har inte förändrats sedan reformen kom på plats på 90-talet. Eller varför inte ge ukrainare tillgång till SFI?
Men nej, så ser inte det politiska landskapet ut. Det som tidigare var bristfälligt har sedan 2015 förändrats till något bedrövligt. Och regeringen med baksätesförarna i SD ska förvärra situationen för flyktingar ännu mer. Betydligt färre kvotflyktingar ska föras över till Sverige från flyktinglägren. Möjligheterna till permanenta uppehållstillstånd ska fasas ut. Skyddsbehov ska vara tillfälligt och när skyddsbehovet "försvunnit" ska migranten lämna Sverige. Detta är besked som getts tidigare, men som upprepades på presskonferensen.
Nytt var den internationella informationskampanj om svenska migrationslagar som regeringen och SD nu vill förbereda. Det är ett informationspaket som ska rikta sig till utländska myndigheter och nyhetskanaler för att upplysa människor om svenska asyllagar. De båda högerpartisterna sade att syftet är att minska antalet människor som flyr till Sverige och riskerar livet på Medelhavet. Men någon vidare omtanke om människorna är det knappast.
För visst kan det vara bra att informera människor om faktiska förhållanden i Sverige – det kan minska onödiga missförstånd när de väl tagit sig hit. Men vill man rädda människor som riskerar livet på Medelhavet då kanske man ska arbeta för mer livräddningsarbete – inte mota bort folk med kampanjblad.
Till bilden bör också sägas att detta informationskampanjande känns igen från när Sverigedemokraterna, med sin partiledare Jimmie Åkesson i spetsen, besökte flyktingar på gränsen mellan Turkiet och Grekland 2020. Där delade de ut flygblad med orden: Sweden is full. Don't come to us! (Sverige är fullt. Kom inte till oss!)
Då kallade Kristdemokraternas partiledare, och numera statsrådet, Ebba Busch tilltaget för "tramsigt" och "oseriöst". Nu sitter hon i en regering som gör denna kommunikation, om än i annan tappning, till regeringspolitik. Tycker hon fortfarande att detta är oseriöst och tramsigt?
Sedan har vi migrationsministers påstående att det är två tredjedelar av de som flyr till Europa som saknar skyddskäl. Det stämmer inte. Visst är det så att nästan 40 procent av de asylsökande inom EU fick positiva besked i första instans förra året. Det visar de senaste siffrorna från Eurostat. Men räknar man också in de 65 100 som fick uppehållstillstånd vid överklagan, då stiger antalet till strax över 50 procent.
Statsrådet kan ha missuppfattat siffrorna. Kanske har hon mer uppdaterade siffror från förra året som avviker mycket från tidigare år. Eller så struntar hon i den sortens "detaljer" för att bekräfta "invandringskritikers" och rasisters världsbild.
Trots denna svaghet hurras det reflexmässigt i migrationsministerns riksdagsgrupp. Ledamoten Fredrik Kärrholm (M) hyllade på twitter förslagen. Han kallade dessutom de människor som nekats asyl i EU för lycksökare. Hur okunnig om människors livssituation kan man som riksdagsledamot vara? Att urskilja människor med skyddsbehov från de som saknar det är en svår uppgift. Att bevisa förföljelse på grund av politiska åsikter, sexuell läggning och tro är inte heller någon lätt sak. Det gäller också de som flytt sitt hemland på grund av angripande klaner eller narkotikagäng.
Politiker som inte kan, eller vill, förklara dessa nyanser tillför inte mycket – eller något – till flyktingpolitiken. Väljarna borde inte uppmuntra de partier som berett vägen för denna fördumning av debatten.