Säkrare bilar och tryggare vägar. Utan det hade antalet viltolyckor i Sörmland, och på andra håll i Sverige, sett ännu värre ut.
Enligt färska siffror från Nationella viltolycksrådet har vi i Sörmland det senaste decenniet haft en kraftig ökning av viltolyckor. 2010 var det 1 988 viltolyckor. Förra året blev det 3 179.
Det är en utveckling som hänger samman med att samhällen och natur kommer varandra närmare. När vi människor tar mer och mer skog och mark i anspråk för bostäder och näringsverksamheter tvingas djuren att möta civilisationen oftare. I bland slutar dessa möten i tragiska olyckor – med djuret på huven och en skakad eller skadad förare.
I jämförelse med åren innan var 2022 ett lugnt år, både i Sörmland och Sverige. Senast det var så här få viltolyckor i länet var 2016 – då det totalt inträffade 3 040 olyckor. Det är en positiv förändring som gärna får hänga i. I tidningen redogör polisen Jan Olevall, Sörmlands representant i Nationella viltolycksrådet, för orsakerna. Djurpopulationerna är den stora faktorn. Och även om de flesta viltolyckorna i Sörmland sker med rådjur eller dovhjort, är det den minskande vildsvinsstammen som förklarar den stora olycksnedgången. Färre vildsvin – färre olyckor. 2019 inträffade det i Sörmland 812 olyckor med vildsvin, förra året var det 472.
Trots denna, i alla fall för stunden, positiva trend måste det sägas: Det handlar alltså om i genomsnitt nio viltolyckor per dag i hela länet. Nästan tre av dessa står Katrineholm, Flen och Vingåker för. Sådant orsakar onödigt lidande för djur, men också skador och kostnader för samhälle och individer.
Varje bilförare behöver givetvis ta ansvar för sitt bilkörande. Det är de som ska se till att hålla ljuslyktor och bromsar i gott skick. Inte heller ska de köra bil när de är trötta – det har negativ påverkan på förmågan att i tid upptäcka och bromsa för djur och människor i väggrenen.
Politiker och myndigheter kan inte göra allt. Att sätta upp viltstängsel på vissa olycksdrabbade sträckor där det inte finns kan vara klokt. Samtidigt tar ju dessa staket någon gång slut och riskerar leda till att djuren fastnar mellan väg och stängsel. Dessutom kan för långa stråk av detta påverka djurens vandringsmönster – konsekvenserna på djur- och naturliv kan då bli stora.
Viltpassager kan vara ett alternativ där det är ekonomiskt försvarbart. Det är broar eller tunnlar över eller under vägarna och är anpassade för djur. Broarna är dock inte lämpliga där man har mycket problem med älgar de ogillar ofta att gå i tunnlar. Men det kräver samtidigt det stora investeringar.
Men vildsvinsminskningen i Sörmland visar vägen.
Hårdare reglering av utfodring av vilt behövs så att det inte blir stora okontrollerbara stammar. Utfasning av vildsvinsutfodring är också något jägarförbunden kanske skulle knorra över, men behöver gå med på. Deras kulturövning trumfar inte allmänintresset. Den sortens åtgärder skulle minska både olyckorna i trafiken och grispåhälsningar på jordbrukarnas odlingar med stora skador till sin följd.