Olämpligt och aningslöst. Det är ord som bäst ramar in Truckmeethärvan.
Anställda på samhällsbyggnadsförvaltningen i Katrineholm har tagit emot ett stort antal VIP-biljetter från arrangören av den stora lastbilsträffen på exploateringsområdet Lövåsen. Det kunde tidningen avslöja nyligen.
Huruvida det är frågan om mutbrott eller tillåtna förmåner är en avancerad juridisk fråga som kommunen snarast måste utreda. Och i sammanhanget är det pikant att Katrineholms kommunfullmäktige nyligen beslutade om uppdaterade regler för representation, mutor och annat av liknande ekonomisk sort. Debatten kring den borde väckt lite funderingar om vad som är lagligt, regelrätt och lämpligt även i förvaltningen.
Härvan handlar om att 18 tjänstepersoner på samhällsbyggnadsförvaltningen tagit emot 61 biljetter till lastbilsträffen. Varje biljett kostade 250 kronor. Totalt motsvarar det ett värde om 15 250 kronor. Det innebär en genomsnittlig summa på 850 kronor per person som tog emot biljett. Men för vissa handlar det om ett ännu högre värde. En del tog emot både fyra och fem biljetter. Det är allvarligt. De som tog emot biljetterna är personal från samma förvaltning som sade ja till evenemangsbolagets lastbilsträff på Lövåsen.
Till bilden hör också att förvaltningen inte tagit ut någon ersättning för lånet av marken. Det behöver inte vara ett bekymmer så länge kommunen behandlar alla tänkbara "hyresgäster" (innan marken sålts) på liknande sätt. Frågan är dock varför kommunstyrelsens ordförande även skänkte 40 000 kronor till Plus Katrineholm för att bland annat marknadsföra den kommersiella motorfesten.
Mer undergrävande av förtroendet för förvaltningen är arrangörernas givande och kommuntjänstepersonernas mottagande av truckmeetbiljetterna. Samhällsbyggnadsförvaltningen hanterar mängder med tillståndsfrågor, ofta gällande företags verksamheter, samt ansvarar den för kommunens mark. Andra företag och medborgare måste kunna lita på att förvaltningen inte påverkas av annat än vad lag och politik kräver av den.
Arrangörerna eller tjänstepersonerna har antagligen inte trott att de påverkar eller påverkas av dessa biljetter. Men det finns en risk för det vid varje sådant utbyte. Klart är att evenemangsbolaget inte borde ha bjudit kommunfolket på upplevelsen. Och tjänstepersonerna borde inte ha varit så här omdömeslösa och aningslösa. Oavsett hur man vänder på frågan är både givandet och mottagandet mycket opassande. Bättre måste kommunförvaltningen kunna.
Slutligen: Många uppskattar när kommun eller andra aktörer tillsammans eller på egen hand engagerar sig i träffar av det slag som målades upp inför Lövåsenmötet. Människor som på egen hand vill samla folk med liknande intressen för en stunds roligheter är det ingen som invänder mot. Dessutom vet vi alla att behovet av transporter och maskinkörande kommer öka över tid. Därför kan mycket gott komma ur evenemang av den här sorten, även om det kanske kostar en slant för de som deltar.
Men det är skillnad på stora hobbymöten och den sortens suparslag och allmän oregerlighet som verkar ha präglat lastbilsträffen på Lövåsen. Det påminner om att "folkfester" allt för ofta är förtäckta spritkalas. Företag, föreningar och kommuner behöver fundera på om de verkligen vill gynna och underlätta för den här sortens socialskadliga beteenden.
Fylla rimmar mycket illa med lastbil.