Vårnäsgruppen lades ner. Tommy får inte längre ströa i spiltorna.
Människor som fungerar annorlunda än andra ska ha en självklar plats i samhället. Därför upprör fallet med den gravt autistiske mannen, som tidningen har valt att kalla Tommy, i Vingåker.
Reportaget är gripande. Tommys grava autism och stora kommunikationssvårigheter innebär stora stödbehov, vilket både hans gode man och tidigare arbetshandledare vittnar om. När kommunen helt tvärt avbryter den dagliga verksamhet han varit i under många år, på Vingåkers ryttarförenings ridskola vid Vårnäs, slår det hårt mot hans hälsa och humör, berättar de också för tidningen. Utifrån vad de berättar verkar Tommy ha trivts bra med att ströa i spiltor och packa hö till hästarna en stund varje dag.
Nu är det slut med detta.
Först: Det är organisationsmässigt tveksamt med så här tvära kast, inte minst när det gäller så pass utsatta personer. Dessutom har kommunen uppenbarligen utvecklingspotential vad gäller kommunikation. Tjänstemännen verkar inte alls eller knappt ha förberett ansvariga på ridskolan, eller för den delen, brukarna.
Sedan har vi det mänskliga: Istället för att röra sig i ridskolans utomhusmiljöer och kring hästarna har kommunens förvaltning satt Tommy i en grupp som bland annat river papper. Mycket av hans dagliga struktur har på kort tid brutits upp, och det utan förvarning eller med tid för tillvänjning. Sett till de utmaningar personer med grav autism kan ha är detta ett beslut som är mer än tveksamt.
Och ja, omorganisation av kommunens dagliga verksamheter för personer med funktionsnedsättning kan vara behövligt för att budget, arbetsscheman ska gå ihop och att arbetsbelastningen ska vara jämn inom förvaltningen.
Bedöms sådana förändringar nödvändiga bör de ske med respekt för den enskildes individuella utmaningar. Ensidiga mallar för människor fungerar illa i allmänhet, men är synnerhet illa för personer med komplexa problembilder – likt i fallet med Tommy. Hans intresse av att vara kring hästarnas boxar samt hans hälsa, borde väga tungt. Att hitta uppgifter som ger sådan livsglädje och mening, till personer som är i en liknande situation som Tommy, är en väldig lyckoträff som man bör ta vara på.
Vid sidan av detta finns en annan fråga: Synen på medier.
Tommys tidigare arbetshandledare, lyfte i reportaget att han upplevt sig straffad, utfryst och förfördelad inom och av förvaltningen efter att han kontaktat socialnämnden om rykten om nedläggning av Vårnäsgruppen. Rykten som idag blivit till verklighet.
Utifrån är det svårt att se hela bilden. Men när den ansvariga socialchefen Marjo Koivumaa Koistinen ställer upp i tidningen är hennes svar inte särskilt lugnande. Hon verkar mest upptagen vid att kommunanställda fört "dialog via massmedia".
Marjo Koivumaa Koistinen, socialchef i Vingåker.
Det är givet att många problem bäst löses av parterna på arbetsplatsen. Men om problemen som lyfts faller för döva öron – vad ska då Vingåkers kommunanställda göra? Vänder de sig till lokalmedia får dess redaktion bedöma nyhetsvärdet. Är det allmänintresse eller handlar det om en enskild arbetsplatskonflikt?
Blir det nyheter av grejerna får ansvariga förvaltningschefer bemöta kritiken. Eventuella invändningar mot att anställda vänder sig till medier kan de hålla för sig själva. Inte heller får kommunen, i enlighet med yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen, straffa anställda som vänt sig till grundlagsskyddade medier. Denna frihet ska vi inte tumma på. Det måste vara tydligt att kommunens medarbetare är fria att prata med journalister.
Vingåkers förvaltningschefer får bara tugga i sig kritiken.