Johannah Ström, ridskolechef, har inte fått något besked av ansvariga i kommunen om varför Vårnäsgruppen slutat komma.
Inom funktionshinderomsorgen i Vingåkers kommun kan den som har en psykisk funktionsnedsättning få daglig verksamhet på en extern arbetsplats. Det kan handla om att arbeta i ett kök, tvätta arbetskläder, trädgårdsarbete med mera.
I 10-15 år har den så kallade Vårnäsgruppen, som bestått av tre brukare, hjälpt till på Vingåkers ryttarförenings ridskola vid Vårnäs, bland annat med att strö spån i spiltorna och att packa höpåsar till hästarna ett antal timmar varje dag. Men en dag slutade brukarna i gruppen att komma. Varför har Johannah Ström, ridskolechef, inte fått något svar på från den ansvariga chefen för daglig verksamhet i Vingåkers kommun, Johanna Hampinen.
Brukarna kommer i kläm
Johannah Ström
Ridskolechef
– Det är verkligen jättetråkigt att de inte kan komma längre, framförallt för brukarna, som kommer i kläm. Det är personer som har svårt att få en plats i samhället där man kan känna att man är behövd och har en uppgift, säger Johannah Ström.
Gruppen har varit en hjälp för föreningen, men framförallt har Johannah Ström och personalen sett dem växa som individer och har följt deras utveckling. Några av brukarna har varit på ridskolan och hjälpt till i 10-15 år.
– Jag är också chef och vet att det är många utmaningar med att vara det, ekonomin ska gå ihop och så vidare, men jag är av åsikten att när man bestämmer och tar beslut som påverkar människor och djur så kan man inte göra hur som helst, säger Johannah Ström.
När tidningen kontaktar Johanna Hampinen, chef för daglig verksamhet i Vingåkers kommun, så är hennes förklaring till varför Vårnäsgruppen lagts ner att aktiviteten krävde för stor personalstyrka.
Jag kan inte motivera att vi har en grupp med två personal på tre brukare som är ute på Vårnäs i 45 minuter.
Johanna Hampinen
Chef för daglig verksamhet
– Det är ett helhetsgrepp. Jag kan inte motivera att vi har en grupp med två personal på tre brukare som är ute på Vårnäs i 45 minuter. Hade vi haft en full grupp och en full buss och fler arbetsuppgifter där ute samt bra dokumentation, då hade det varit helt okej att fortsätta med gruppen. Men eftersom vi inte hade särskilt många brukare där och var där väldigt kort tid så fick vi lägga ner. Det man gjorde var att packa hö och man spånade i hästboxar, säger Johanna Hampinen och fortsätter:
– När jag själv var med där ute så var vi där i 45 minuter, max en timme. Det är för liten omfattning för att jag ska kunna motivera det när jag ser över helheten. Jag behöver ju se till att alla grupper har ungefär lika arbetsbelastning och att det ska vara lika för alla inom daglig verksamhet. Vi ska bedriva en god daglig verksamhet där brukarna är trygga i sina arbetsuppgifter och miljöer. Vi ska ha bra bildstöd, bra scheman och det ska inte hänga på vem i personalen det är som jobbar, säger Johanna Hampinen.
Kommunen har berövat Tommy hans trygghet, han behöver rutinerna. Hur kan chefer tillåtas att förstöra andras liv?
Leena Oskarsson
En av brukarna som haft daglig verksamhet i Vårnäsgruppen är en man i 45-årsåldern, som vi kan kalla Tommy, men som egentligen heter något annat. Tommy har grav autism och har inget eget talat språk. Han använder tecken för att kommunicera.
Leena Oskarsson är den som Tommy ser som sin mamma. De träffas en gång i veckan och bor nära varandra i Vingåker.
– När Tommy inte fick åka till Vårnäs längre tecknade han att han mådde illa och ville kräkas. Sedan gjorde han det. Det har också flugit köksbord och stolar i hans hem, det är hans sätt att visa att han mår dåligt, säger Leena Oskarsson som berättar att jobbet på Vårnäs fått Tommy att utvecklas.
– Man kan inte bara ta bort det här för honom och andra med autism. Det kräver planering. Kommunen har berövat Tommy hans trygghet, han behöver rutinerna. Hur kan chefer tillåtas att förstöra andras liv? Vingåkers kommun har dålig kunskap om autism, det är min åsikt, säger Leena Oskarsson.
När Tommy inte fick åka till Vårnäs längre tecknade han att han mådde illa och ville kräkas, enligt hans mamma.
Lillemor Holm är god man åt Tommy. Hon har försökt få svar på frågan varför Vårnäsgruppen har lagts ner, men inte fått det.
– Jag har full förståelse om man måste spara, men säg då det!, utbrister Lillemor Holm. Hon säger också att det på kommunens hemsida står att daglig verksamhet ska vara individanpassad och att det ska vara riktiga arbetsuppgifter. Nu sitter Tommy i stället i ett rum och får arbeta med att riva sönder papper på dagarna, enligt Lillemor Holm.
– Det är inga riktiga arbetsuppgifter. Tommy kan jobba, han kör skottkärra och kan ta egna initiativ. Nu frågar han om jobbet och säger att han saknar hästarna, säger Lillemor Holm.
Att packa höpåsar till hästarna var en av arbetsuppgifterna som sköttes av brukarna i Vårnäsgruppen.
Hon har haft samtal med personalen som tidigare följt med som arbetshandledare till Vårnäs.
– Personalen säger "vi förstår inte heller det här". Jag märker att det jäser i personalgruppen. De ansvariga cheferna skiter i Tommy och andra. Det här är de svagaste individerna vi har i samhället. De är chanslösa. Tommy förstår inte varför han inte får åka till Vårnäs längre, man har tagit bort hans rutiner, vilka är oerhört viktiga när man har autism, säger Lillemor Holm.
Jag är besviken på Vingåker. Det här är väldigt skört, Tommy riskerar att gå tillbaka i sin utveckling.
Lillemor Holm
Tommys goda man
Enligt henne behöver Tommy lång förberedelse om rutiner ska ändras. Han behöver träna på detta. Man kan inte förändra saker från den ena dagen till den andra.
– Jag är besviken på Vingåker. Det här är väldigt skört, Tommy riskerar att gå tillbaka i sin utveckling. Jobbet har fått honom att växa. Han var glad och trevlig, nu är han orolig och utåtagerande. Han kan komma tvingas ta medicin, vilket han i dag inte behöver, säger Lillemor Holm.
Lusse Magnusson anser att han blivit straffad av sin chef efter att ha pratat med politiker om den nedlagda Vårnäsgruppen.
Lusse Magnusson är arbetshandledare inom handikappomsorgen i Vingåker och var en av dem som tidigare åkte med Tommy och ett par andra brukare till Vårnäs för att hjälpa till på ridskolan. Efter att han fått indikationer på att Vårnäsgruppen var på väg bort kontaktade han politiker i socialnämnden och frågade om de varit med om att besluta om att lägga ner gruppen, något som politikerna enligt honom inte kände till. Men för kontakten med nämndledamöterna blev han straffad av sin chef, Johanna Hampinen, genom omplacering, anser Lusse Magnusson. Den uppfattningen har fler anställda som tidningen har pratat med.
Lusse Magnusson fick ett mejl från sin chef som underrättade honom att han inte skulle få någon lönehöjning i år.
– Jag känner mig totalt utfryst efter att jag gått till politikerna och ställt frågor. Jag fick heller ingen lönehöjning och har inte fått veta varför. Johanna skrev i ett mejl: "Årets löneöversyn är klar och din lön kommer att vara oförändrad" trots att det nya avtalet har en garantihöjning på 450 kronor. Sedan önskade hon mig en trevlig helg, säger Lusse Magnusson och visar mejlet från chefen för tidningen. Efter att han frågat om de 450 kronorna uppgav chefen att han inte skulle få dem eftersom han inte var medlem i facket.
Enligt Vide Holm, som är sektionsordförande för Kommunal, ska alla som arbetar inom avtalsområdet ha rätt till 450 kronor i garantibelopp, detta oavsett om man är fackmedlem eller inte.
Att lägga ut spån i hästarnas spiltor var en annan av Vårnäsgruppens arbetsuppgifter.
Lusse Magnusson har känt och jobbat med Tommy i cirka 35 år, först på Dammsdalskolan och de tio senaste åren inom Vingåkers kommun.
– Han tyckte verkligen om att få vara på ridskolan och hjälpa till. Han blommade upp och har utvecklats över tiden. Han var glad och gillade hästarna. Jag upplever att han aldrig har mått så bra, säger Lusse Magnusson, som anser sig ha blivit utsatt för kränkande särbehandling för kontakten med politikerna i socialnämnden.
Jag känner mig totalt utfryst efter att jag gått till politikerna och ställt frågor.
Lusse Magnusson
Arbetshandledare
Han säger att han har skrivit flera avvikelserapporter om hur han blivit behandlad av sin chef, men att det varit tyst efter detta. Han undrar hur dessa avvikelser utreds. Numera vägrar han att träffa chefen i enrum.
– Man undrar vad det är som pågår i Vingåkers kommun? Tystnaden är kompakt, många vågar inte säga något. Det är inte högt i tak längre. Det är många som är rädda för cheferna, ingen vågar säga emot, istället blir det tystnad, säger Lusse Magnusson.
Tommy säger att han saknar hästarna efter att han inte längre får åka till ryttarföreningen och jobba.
Denise Källman är kollega till Lusse Magnusson, men är numera heltidssjukskriven. Orsaken till detta är enligt henne bland annat att hon inte orkar rent psykiskt eftersom stämningen och den psykosociala arbetsmiljön på jobbet är så dålig.
– Jag kan bara instämma i det som Lusse säger om att det är lågt i tak och att ingen vågar säga något. Jag har sett vad Lusse har blivit utsatt för. Vi hade en arbetsplats som var full med glädje, vi hade det så bra. Nu är allt förstört, säger Denise Källman.
Denise Källman har också pratat med politiker i socialnämnden som bekräftat för henne att det aldrig funnits några besparingsplaner på handikappomsorgen eller att Vårnäsgruppen funnits på deras agenda.
De som varit i Vårnäsgruppen är oerhört sköra människor som behöver mycket stöd och hjälp.
Denise Källman
Arbetshandlare
– Det är oklart varför Johanna Hampinen ville lägga ner den. De som varit i Vårnäsgruppen är oerhört sköra människor som behöver mycket stöd och hjälp. Det verkar som hon tycker att det inte är vettigt med två personal på tre brukare. När Lusse inte längre fick åka till Vårnäs så klarade hans kollega inte av det ensam. Det här är tre personer som behöver extremt mycket hjälp. Kollegan hann inte gå på toa ens. Dessa personer behöver en personal per brukare, säger Denise Källman.
Ingen ansvarig chef har hört av sig till Vingåkers ryttarförening och förklarat varför Vårnäsgruppen inte längre kommer.
Hampinen säger sig inte kunna gå in på det enskilda ärendet när tidningen frågar om hennes hantering av Tommy.
Hans goda man och även hans mamma tycker att det här inte har hanterats så bra från ditt håll. Tommy förstår inte varför han inte får träffa hästarna längre. Hur kommenterar du det?
– Jag kan säga att det inte var någon som träffade några hästar ute på Vårnäs, säger hon.
– Vi håller nu på att skapa bra dokumentation så att all personal ska kunna stötta alla våra brukare och kunna kommunicera med dem. Vi har inte gjort det optimalt hittills. Så nu håller vi på att kartlägga och se till att allting ska bli så bra som möjligt inom daglig verksamhet.
Jag kan säga att det inte var någon som träffade några hästar ute på Vårnäs
Johanna Hampinen
Chef för daglig verksamhet
På ryttarföreningen var man förvånad över att man inte fått veta att ni skulle sluta komma. Varför har ingen från chefshåll hört av sig?
– Jag har fått uppfattning att personalen hade pratat med Vårnäs. Men jag har själv inte varit i kontakt med dem, nej.
Sedan har jag pratat med några av dina anställda, bland andra Lusse Magnusson. Han säger att han har blivit omplacerad av oklara skäl. Vad kan du säga om det?
– Att inom daglig verksamhet så måste jag ha min personal där jag har störst behov.
Ingen ansvarig chef har hört av sig till Vingåkers ryttarförening och förklarat varför Vårnäsgruppen inte längre kommer.
Lusse Magnusson uppfattar omplaceringen och nedläggningen av Vårnäsgruppen som ett straff för att han pratat med politiker i socialnämnden, är det så?
– Det handlar absolut inte om det, för det får man göra. Man får självklart prata med politikerna. Man får prata med er på tidningen också. Man får prata med alla. Man får prata med mig också.
Jag fick en kopia på ett mejl där du meddelar att Lusse inte ska få någon löneförhöjning i år, utan han skulle ligga kvar på samma lön som han hade året innan. Varför är det så?
– Jag vet inte om jag ska gå in på personalärenden. Det känns lite fel utifrån personalsekretess. Det känns inte korrekt.
Vår HR sa att jag har rätt att nolla om det är så att man inte är medlem i facket.
Johanna Hampinen
Chef för daglig verksamhet
Du har sagt till Lusse att garantibeloppet på 450 kronor inte var aktuellt eftersom han inte var med i facket. Enligt Kommunal i Katrineholm är det fel. Om man är anställd på Kommunals avtal så har alla rätt att få det här beloppet oavsett medlemsskap.
– Det kollade jag upp med vår HR-avdelning. Och vår HR sa att jag har rätt att nolla om det är så att man inte är medlem i facket.
Då säger HR tvärtom mot vad man säger på Kommunal i Katrineholm då?
– Ja, HR har sagt att det är så.
Att lägga ut spån i hästarnas spiltor var en annan av Vårnäsgruppens arbetsuppgifter.
Lusse Magnusson har skrivit flera avvikelserapporter som handlar om dig och hur han anser att du har behandlat honom. Hur utreds dessa avvikelser om de handlar om dig själv?
– Dem stämmer jag av med HR och min chef.
Det är ju också flera i arbetsgruppen som säger att det har blivit lågt i tak på arbetsplatsen och att man inte längre vågar säga vad man tycker. Vad tänker du om det?
– Jag tänker att det här handlar om ett fåtal individer som har den uppfattningen, vilket är beklagligt. Det är alltid beklagligt när man upplever att det är så oavsett vilka det handlar om. Jag tycker att det är otroligt viktigt att man ska kunna säga vad man tycker och att vi kan ha en öppen dialog. För mig är våra brukare oerhört viktiga. Och det är det jag jobbar för. Att våra brukare ska ha det så bra som möjligt.
Jag tänker att det här handlar om ett fåtal individer som har den uppfattningen, vilket är beklagligt.
Johanna Hampinen
Chef för daglig verksamhet
Då återvänder jag till Tommy och att han nu är ledsen och beter sig utåtagerande. Enligt mamman och den goda mannen förstår han inte varför han inte får åka till Vårnäs längre utan är ledsen och sitter i ett rum där han får arbeta med att riva sönder papper. Hur rimmar det med att du säger att du jobbar för deras bästa?
– Som jag sa så jobbar ju vi med att kartlägga alla våra brukare, så att de ska få det bästa och ha samma förutsättningar framåt. Alla brukare ska kunna kommunicera med all personal. Det ska inte hänga på en individ eller två individer, utan alla ska kunna veta vad olika stödtecken betyder. Det är viktigt att det är dokumenterat så att vi alla kan lära oss, inklusive mig själv.
Daglig verksamhet
Den som har en psykisk funktionsnedsättning och inte har något arbete eller går i skolan kan få daglig verksamhet genom kommunen som bistånd.
Daglig verksamhet bedrivs främst i olika arbetsgrupper i Vingåkers kommun, men den som önskar kan få hjälp att få en sysselsättning på en extern arbetsplats. Den som har daglig verksamhet får en habiliteringsersättning som betalas ut varje månad.
I Vingåkers kommun finns flera grupper inom daglig verksamhet:
Matglädjen – jobbar i köket på Sävstagården, där man lagar och serverar lunch, diskar, bakar, städar och annat som man gör i ett kök.
Kontorsgruppen – arbetar med olika pappersjobb, skriver rent protokoll, gör matkuponger och mycket annat.
Tvättgruppen – tar hand om all tvätt till kommunens äldreboende samt tvättar personalens arbetskläder. Kör ut vagnar med förrådsmaterial till avdelningarna. Säljer de även kioskvaror på äldreboendet.
Englagruppen – jobbar med pappersåtervinning, sång och rytmik, går till biblioteket och lånar böcker. Jobbar även med olika träningsprogram på datorn och mycket mera.
Servicegruppen – jobbar med olika slags trädgårdsarbete, flyttar möbler, kör sopor, snickrar, håller på med ved och mycket annat. Tvättar och sköter även om kommunens fordon.
Utegruppen – jobbar på en lantgård med olika slags arbeten som finns på gården.
Social samvaro, trivselhörnan – i gruppen kan den vill ha social samvaro träffas och gör aktiviteter tillsammans. Man pysslar, spelar spel, lagar mat med mera.
DC-loppis – arbete med sortering med mera av inlämnat loppismaterial samt försäljning.
Källa: Vingåkers kommun
