Katrineholmare, sluta vara skraja i onödan!

Otrygghet är en av de stora frågorna som debatteras i samhället. Men fokus är alldeles för mycket på det brutala.

Otrygghet är en av de stora frågorna som debatteras i samhället. Men fokus är alldeles för mycket på det brutala.

Foto: Pontus Stenberg

Ledare2023-11-02 16:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Katrineholmaren Malin Wihlborg fick nog och sa ifrån. Hon tyckte många spred oro och misstänkliggörande i den lokala Facebook-gruppen "Vad händer i Katrineholm med omnejd". Hennes budskap: Katrineholm är inte så otryggt som ni påstår.

Det var ett välbehövligt tilltag. I en del traditionella och sociala medier, däribland den här sortens lokala Facebook-grupper, målas det ofta i mycket mörka färger när det gäller brottslighet, invandring, integration, trygghet. Ja listan är lång. I det sammanhanget är det lätt att sprida halvsanningar, myter, oro utan att det bemöts med fakta och en motbild. Då behövs det motkrafter som inte eldar på rädsla. Sådant kan hejda den ilskna mobbmentalitetens framfart.

I Katrineholm verkar det dessutom finnas särskilda behov att dämpa överdriven oro. Katrineholmarna oroar sig över brottsligheten något mer än genomsnittet i Sverige. 

Det är en av slutsatserna man kan dra av Brottsförebyggande rådets (Brå) nationella trygghetsundersökning (NTU) som kom tidigare i år. Andelen som oroar sig för brottsligheten i stor utsträckning i Katrineholm ligger bland de tillfrågade på 48 procent, rikssnittet på 46 procent. Det är inte någon stor skillnad, men värd att lyfta.

I en kommun av Katrineholms storlek kan ett fåtal särskilt oroliga svarande givetvis ge betydande utslag i den här sortens undersökningar. Och därför variera från år till år. Men det handlar inte om någon tillfällig statistisk fnurra. Katrineholmarnas orosnivå har legat strax över rikssnittet i flera år. Det är även anmärkningsvärt att städer som är och varit särskilt utsatta för en del grov brottslighet, däribland Södertälje, Uppsala och Malmö, inte når samma orossiffror som Katrineholm. Det går inte ihop.

Inte heller om vi kikar på de hårda siffrorna finns det särskilt starkt stöd för att katrineholmarna har skäl till att vara mer skraja än övriga Sverige. Ser man till de totala siffrorna över antalet anmälda brott under 2022 ligger Katrineholm strax under rikssnittet, detta enligt siffror från Brå. På riksplanet anmäls omkring 14 brott per 100 invånare. Siffran för Katrineholm ligger på ungefär 12-13 anmälda brott. Inte heller det är frågan om stora skillnader. Men särskilt brottsbelastat verkar inte Katrineholm vara i jämförelse med rikssnittet.

Här finns det givetvis mörkertal att förhålla sig till. När det gäller våldtäkter och sexualbrott uteblir ofta många anmälningar. Inte sällan är förövaren en person i offrets närhet. Och sker ofta i sammanhang där folk är överförfriskade och både omdöme och minne grumlas.

Människors personliga känslor ska respekteras. Men oro och rädsla är ofta oavhängig en verklig hotbild. Äldre och skröpliga kvinnor och män kan till exempel känna en stark oro för att överfallas av främlingar som vill råna och misshandla. Men det är mycket oftare unga killar (som inte är särskilt oroliga för våld) som vid knarkrika eller alkoholindränkta krogbesök och fester som får stryk och kanske rånas.

De i Katrineholm, och på andra håll, som ropar efter fler ställen att supa på behöver ta till sig den sortens insikter. Inte avfärda vinpimplandets och ölhävandets sociala och medicinska konsekvenser. Gängbrottslighet och knarklangning ska givetvis pressas undan. Men mer sprit hjälper knappast i brottsbekämpningen.