Tryck- och yttrandefriheten i Sverige är grundlagsfäst, med början redan 1766. Den är en hörnsten för svensk politisk och kulturell frihet.
Det starka svenska skyddet för det fria ordet har också motståndare – en del advokater och akademiska jurister, eller opinionsbildare som säger sig företräda näringslivets intressen.
Färskt prov på detta är att en advokat proklamerat att en känd person ska gå till Justitiekanslern (JK) och kräva skadestånd från staten – för att Sveriges riksdag har gett vårt land för starkt grundlagsskydd för det fria ordet.
När JK kommit med sitt avslag ska man, påstår advokaten, stämma staten i domstol, gå vidare till Europadomstolen för mänskliga rättigheter och uppmana den att ta ställning mot ordningen för svensk tryckfrihet. En institution som Europas demokratier inrättat för att värna fri- och rättigheter ska alltså uppmanas att inskränka ett lands skydd för en av de allra viktigaste av dessa rättigheter.
Det finns en viss juristopinion som har ett mot svensk tryckfrihet motsatt ideal, en ordning som den i Storbritannien och en del andra länder. Där är möjligheterna långt större för penningstarka intressen att med stora skadeståndskrav och dryga advokatkostnader skada press och andra nyhetsmedier genom förtalsprocesser.
Det ovanliga den här gången är den lokala anknytningen, till Högsjö. Den som advokaten företräder är nämligen Gunilla Persson, ofta uppmärksammad i sörmlandstidningarna och i television – för helt andra, vanligen oförargliga saker.
Daniel Nyhlén, ansvarig utgivare för en illa beryktad nätsajt, har nyligen dömts för att ha förtalat Gunilla Persson, och fått böta för det. Att den mannen förr eller senare skulle bli dömd var inte oväntat. Affärsidén är att försöka skämma ut olika kända personer, utan hänsyn till att trovärdigheten i sådant som påstås kan vara låg eller obefintlig. Mest skämmer väl Daniel Nyhlén ut sig själv.
Publikationer av slask- och skandalkaraktär är ett skäl till att det även i tryckfrihetsmål behöver finnas fängelse i straffskalan för förtal. I just Gunilla Perssons fall blev det dock bötesstraff, på en åtalspunkt. På två andra punkter ansåg tryckfrihetsjuryn att det inte var illa nog för att vara straffbart.
Dom i tryckfrihetsmål förutsätter att både juristdomaren och en tryckfrihetsjury av lekmän finner att det som skrivits är brottsligt. Just detta är en angreppspunkt för Gunilla Perssons advokat – och andra jurister som vill försvaga grundlagsskyddet.
Gunilla Persson borde tänka på risken att hon blir utnyttjad av intressen som inte har ett skvatt med hennes ärende att göra, utan vill ha ökade möjligheter att med juridiska medel försvåra granskning av helt andra förhållanden i samhälls- och affärslivet.
Rättegångsordningen i tryckfrihetsmål är en av de centrala delarna i det skydd riksdagen givit det fria ordet i Sverige. Den svenska demokratin står inte neutral mellan det fria ordet och dem som vill inskränka det fria ordet.
Förtalsparagrafer behövs och finns i både brottsbalk och tryckfrihetsförordning. Men förtalsparagrafer är också riskabla. De har så ofta, i så många länder, använts som statsmaktens eller penningmaktens redskap mot kritiker eller meningsmotståndare. Det är mot sådant som svenska tryckfrihetsregler ger ett väl genomtänkt, mycket viktigt skydd.