Katrineholmsveckan skiljer sig fördelaktigt från många andra sommarfestivaler. Bredd och variation i kulturinslag. Mycket föreningsmedverkan. Det kommer av att huvudarrangörerna är samverkande idrottsföreningar – inte en kommunal förvaltning eller samverkande krögare.
Tält med ölkranar, som ofta är det mesta som finns utöver musikscen, brukar ha sin motsvarighet i Katrineholm, fast mer som avvikande del än som huvudsak. Som framgått på nyhetsplats har krögaren som i år tilldelats öltältet bjudit in en rap-artist, Frej Larsson, som förknippat sig själv med narkotika och i en låttext angripit en polistjänsteman som ingripit mot knarkande.
Det där skär sig rätt illa mot de arrangerande idrottsföreningarnas syften i sportverksamheten. Idrottsrörelsen är en rörelse för hälsa och goda sociala förhållanden. Berusningsmedel av olika slag, även de i ölkranarna, är drivkrafter för ohälsa och sociala klyftor.
Ett mindre antal artister, inte bara rappare, försvarar och förskönar narkotika. De kan ha vanliga svenska son-namn, och de finns på fler håll än i "utsatta" förorter eller "gängmiljöer". I den mån det blir text och ton om sådant i öltältet är det inte så lustigt för idrottsföreningarna.
Men sinne för proportioner bör bevaras: En dryg halvtimmes spelning, en sen lördagskväll. Det särskilda med den artisten har uppmärksammats, inte förtigits, här i lokaltidningen.
Annat är det med en ständigt pågående narkotikaruljangs på en del krogar, klubbar och andra ställen i huvudstadsområdet. Där har publiken inkomster, yrken och svenskt uttal som inte har mycket likhet med de förortsområden det är så opportunt och Tidöaktigt att ensidigt förknippa med "gäng" och "utsatthet".
Kriminaliteten betalar sig, i hög grad med pengar som flyter in från helt andra slags stadsdelar. De som göder kriminaliteten brukar inte vilja ha uppmärksamhet, inte från polisen och inte från pressen, på hur de skaffar sina kokainlinor, sin cannabis och sina "party"-tabletter. Inte heller brukar de besväras av sina lokaltidningar. De urskuldas och förskönas i Svenska Dagbladet, landets största högertidning – senast i huvudledare för några dagar sedan.
De "röker gräs", hette det där. "Gräs" var den svagare marijuana som förr var vanlig cannabis i USA, Verkligheten är att den cannabis som nu langas har långt högre och farligare halt av det fettlösliga, hjärnskadliga rusmedlet tetrahydrocannabinol. Av 938 fall av mord eller dödsmisshandel i Sverige 2008-19 hade minst 420 koppling till narkotika, i särklass mest ofta cannabis: Knarkpåverkade gärningsmän, eller offer, eller båda. Eller konflikter om knark eller knarkmarknader.
Att tala högt om detta, och om penningflödet från somligt "fint folk" till langarligorna, har blivit opassande. Kokainet, cannabisen och diverse kemikalier från flugsvampssajter köps av en minoritet, men en tillräckligt stor och väletablerad sådan för att ämnet ska ha blivit känsligt.
Så om man bara upprörs av en knarkflummig tillfällighetsartist i ett sörmländskt öltält så silar man mygg, och sväljer kamelen: Vi har en sörmländsk statsminister, som kan läsa upp en lång regeringsförklaring, där mycket handlar om brott, medan det känsliga ämnet, narkotika, inte nämns med ett enda ord.