Kommunerna och dieselförbrukarna. Det verkar bli vinnarna i budgetlotteriet. 

På onsdagen presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) budgetpropositionen. Nästan alla "satsningar" eller prioriteringar har redan lyfts i ett högt tempo den senaste tiden. En del har regeringen velat ge mer medial uppmärksamhet än annat. Det är pengar till försvaret och säkerhetsapparaten. Dessutom ska polisen växa och domstolarna bli bättre på att hantera komplexa brottstyper. Pengarna till Kriminalvården lär dock snabbt ätas upp av utbyggnader och renoveringar, svenska anstalter och häkten är överfulla. 

Inte mycket av detta är nytt. Dessutom råder det bred enighet bland riksdagens partier i dessa prioriteringar. En socialdemokratisk regering hade lika gärna kunnat ha stått som avsändare. 

Välfärdspotten då? De generella statsbidragen till kommuner och regioner höjs med 10 miljarder kronor. Och även om det ute i landet är välkomna pengar så är det dryga hälften av vad de behöver, enligt uträkningar från Sveriges kommuner och regioner (SKR). 

Det är dock något med prioriteringarna som verkar snurrigt. Regionerna, med beräknat underskott på 22 miljarder kronor, får 3 miljarder kronor extra. Kommunerna får 7 miljarder kronor, när deras beräknade underskott är på 6 miljarder kronor. 

I regionerna lär hurraropen utebli. De, särskilt här i Sörmland, sitter redan i en ekonomiskt knivig situation. Det blir att anpassa plånboken efter läget. Det kommer inte att vara smärt- eller problemfritt, men behöver genomföras.

Sedan har vi dieselpolitiken. Den är ett stort slag mot Sveriges klimatpolitik. Förutsättningarna att minska utsläppen av klimatskadliga gaser har redan, och kommer med denna budget, kraftigt försämras. Det handlar om den så kallade "sänkningen" av bensin- och dieselskatten (och i förlängningen slakten av reduktionsplikten). Närmast är det frågan om en frysning av skattenivån, vars utfall på pumppriset fortfarande är tämligen tveksamt. Mycket kan hända i ekonomin som gör att bränslekostnaderna blir desamma eller högre.

Dessutom innefattar det en rad andra risker. Hur dessa fossilprioriteringar påverkar utsläppen ville finansminister Elisabeth Svantesson knappt ta i mun på onsdagens presskonferens. Hon ville hellre prata om kärnkraft och laddstolpar för elbilar som viktig klimatpolitik. Och det är insatser som kan göra stor nytta i energisystemet och klimatomställningen.

Men under de närmaste åren, 2024 och 2025, bedömer regeringen att utsläppen till och med kommer att öka. En minskning förväntas först åren efter. Kristerssons regering räknar inte med att klara av de flesta av både internationella och nationella klimatmålen. Det står rakt upp och ned i budgeten. Svantesson borde inte mumla om detta när journalister frågar.

Klimatet är vår tids stora fråga. Regeringen borde hantera det därefter. Inte belöna dem som vill gasa på med diesel och bensin.