Replik till insändaren "För en skolpolitik grundad på kunskap och ordning", publicerad den 23 april.

Inger Hult (L) och Björn Wahlund (L) svarar på min insändare "Skolan – en stor arbetsplats" från den 7 april. Eller gör dom det? Jag ställer några frågor, konkreta för att få konkreta svar. I Hult/Wahlunds (L) svar utmålas jag som en person som inte tycker att betyg, ordning eller kunskap spelar någon roll i skolans arbete. Jag tillfrågas om jag vill bli behandlad av inkompetenta läkare eller anlita byggare med uppenbar okunskap. Hur detta skulle ha framgått av min insändare vet nog endast Hult/Wahlund (L). 

Att insändarskribenterna anser det obegripligt att socialdemokrater tycker illa om betyg kan väl förstås i deras ideologi. Däremot framstår för mig i deras insändare en ovilja att tala om de elever som inte lyckas få höga betyg. De räknas liksom inte. Det tycker jag inte stämmer överens med liberalismens tal om alla individers rätt till frihet.

Skolan är inte en betygsmaskin. Skolan är en arbetsplats där elever förbereds av behöriga lärare för att klara vuxenlivet. De elever som har problem talar inte Hult/Wahlund (L) om. De finns liksom inte.

Men de finns ju. Lärarna gör sitt allra bästa och när det inte räcker finns skolsköterskan, skolpsykologen samt en rad andra funktioner för att hjälpa.

Ordning och reda är inte liktydigt med polisiär disciplin. Ordning och reda innebär att se varje elevs unika förmåga. Om detta sker kanske det blir lättare att svara på mina frågor. Fast då måste ju Hult/Wahlund (L) bredda sin syn på skolan som arbetsplats…