Tänk dig att din arbetsgivare en dag säger till dig att du jobbat så dåligt att du måste arbeta en timme längre per dag, utan betalning. Inte många skulle väl tycka att det är bra? Dock synes det vara okej för politiker att tycka att elever i skolor med dåliga resultat skall drabbas av längre skoldagar.

Skolan är en arbetsplats för elever samt skolpersonal. En arbetsmiljö som ofta ifrågasätts, gärna i allmänna ordalag och utan konsekvensbeskrivningar, nu senast av Liberalerna i Katrineholm (KK den 4 april). En välskriven insändare som väcker frågor.

1. Eleven skall nå sin fulla potential. När infaller den fulla potentialen och vem skall bedöma när den infunnit sig. 

2. Eleverna skall prestera. Jag antar att målet för prestationen är goda betyg. Vad är lärarnas roll i detta? Jo, att prestera en god undervisning vilket levererar kunskaper vilket gör att eleverna får goda kunskaper vilket resulterar i goda betyg. Detta är väl skolarbetsplatsens mål och syfte?

3. …underkända i endera svenska, engelska eller matematik, när de går ut sjätte klass. Hur kan någon tro att dessa barn ska kunna prestera sitt bästa på högstadiet när de första årens skola inte gett dem rätt förutsättningar. Vad är rätt förutsättningar? Betyg? Eller ett individuellt arbete med varje elevs sociala trygghet? Eller är det den omtalade ordningen och redan? 

Jag tror att ovanstående frågor är viktiga att diskutera. Jag tror inte att buset på stan ska kopplas samman alltför starkt med skolan. Det vore att såga vår lärarkår längs fotknölarna. Nej, jag vill utgå ifrån varje elevs unika situation och möjligheter istället för att generalisera och, vad vet jag, förvärra skolans rykte.

Till sist, jag tror nog att varje generation har beklagat sig över efterkommande ungdomars uppträdande. Det gjorde faktiskt även Aristoteles på sin tid…