Utan Joan’s så skulle Vingåker vara en rätt så trist plats, det är helt klart.
Alla känner sig hemma. En måndag kommer jag för tidigt och då är det som en fruktstund på dagis, lokalen är full av mammor och barn. Senare i veckan, vid senare klockslag, är det mer vuxet: par på dejt och skålande kompisgäng.
Det är FÖR trevligt
Anna Norström
Krogrecensent
Menyn är så överväldigande stor och bred på Joan’s att dilemmat med att välja rätt känns lika svårt som att hitta en film alla kan se på Netflix. Överlag är för stora menyer ett problem, ett kök kan inte lägga samma krut på allt. En kort och koncis meny visar på självförtroende hos kocken.
Även om Joan’s uppenbarligen har hängivna stammisar som kommer ofta så skulle de med fördel kunna stryka minst 30 % av menyn.
Problemet för mig när jag ska framföra sådan här kritik är lyckan för alla Joan’s gäster: Det är för trevligt. Bakom restaurangen står en hårt arbetande familj och inga investeringsnissar som hos exempelvis O’Learys. Bröderna Margos öppnade i Vingåker 2008 och har sedan växt till tre städer till. Näst på tur: Katrineholm.
Delägaren Younan Margos jobbar själv i service varje gång jag är där och bryr sig som sina gäster som om de vore hans släktingar.
À la carten är tänkt att dra lite mer åt det grekiska köket, berättar han.
Jag beställer Sveriges kanske absolut mest vanliga förrätt, nämligen Toast Skagen. In kommer en knastertorr brödskiva, som helst ska stekas i ohemula mängder smör, och den är toppad med en djungel av sånt som inte hör hemma på en ”Skagis”. Vi snackar om tomat, persilja (var är dillen?!), rosésallad och strängar av balsamicoreduktion, ett slisk man önskar hade begravts hos trendiga kaféer 1998.
Smakar typ som Icas:s färdigvariant
Anna Norström
Krogrecensent
Själva Skagenröran är alldeles för stinn av majonnäs och har gissningsvis frysdill och burkräkor. Den smakar typ som Ica:s färdigvariant, fast sämre. Dess upphovsmakare Tore Wretman vänder sig i sin grav när jag skriver detta.
Grillspetten, däremot. Jag slungas till efterlängtade souvlakis i Grekland och väljer med fördel bulgur som lagas här, före inköpta pommes. Som tillbehör: Fräsch sallad och röror med lite för mycket (återigen) majonnäs.
Steak minute är överstekt och det är trångt på tallriken med två såsbyttor och en korg med friterad klyftpotatis. Men den är bättre än schnitzeln, rättens helhet är förr torr.
Istället förr torr klyftpotatis skulle den må bättre av att serveras med klassiska tillbehör, såsom en vinägerstinn potatissallad, gröna böner, friterad kapris och ett ansjovissmör som får smälta ner på köttet. Eller kanske lingon, som i Österrike? Bearnaise är ej okej.
Eftersom man använder bra toppings och ingen burkskinka får vi stoppa Joan’s i facket ”finpizza”. Degen är dock väldigt tät (man vill ha fluff) och mjölig. Kanske ska man justera receptet något? Och man målar inte tillräckligt långt ut åt kanterna med tomatsåsen.
Men kanske spelar detaljerna mindre roll när stämningen är god och bärsen kall?
Joan’s är ju så mycket mer än en krog. Det är ett vardagsrum.
BETYG
Joan’s
Bondegatan 8-10, Vingåker
Klientel: Målgruppen är lika bred som menyn.
Lokala råvaror: Typ inga.
Snittnota: Cirka 750 kr för trerätters med ett glas vin. Pizza: 108-162 kronor.
Menyfavoriter: Grillspetten, plankstek och pizza.
Plus i kanten: Riktigt god stämning. Det märks att Joan’s är Vingåkers mesta samlingsplats.
Service: Trots att man får beställa i kassan så checkar personalen in med borden och kollar hur allt smakar.
Kul kuriosa: Öppnar filial på Stortorget i Katrineholm.
Betyg: 3.
Möt Katrineholms-Kurirens krogrecensent Anna Norström: "Coolt att en lokaltidning gör den här satsningen"
FLER KROGRECENSIONER
Fotografens: Håller den här krogen måttet för en foodie?
Maistro: Hållkäftengod – har det där lilla extra
Kikimo sushi: Kan vingåker golva en sushisnobb?