Krogrecensioner i Sverige har traditionellt misshandlats inom journalistiken, anser Anna Norström, som på sina håll sett alldeles för låg kunskapsnivå hos skribenter eller en otydlig idé om själva utförandet. Debatten kring detta briserade i media senast i början av året, då Expressen Kultur lanserade recensioner under etiketten ”Krogkultur”. "De är utmärkt skrivna och jag skrattar högt när jag läser, men som recension håller de inte måttet. De har taskig ton och går på reporterns personliga preferenser istället för kunskap om mat och de använder sig inte av ett protokoll. Men vi på Katrineholms-Kuriren kan nu visa dem vart skåpet ska stå", säger hon.
Det är ingen slump att Anna Norström kom att arbeta i skärningspunkten mellan branscherna journalistik och restaurang. Det är ett recept som har legat på jäsning länge. Speciellt det förstnämnda.
– Jag visste från väldigt tidig ålder vad jag ville jobba med. Jag gjorde egna tidningar när jag var sju som jag sålde till min familj. Men det var lite för tidigt för att skriva om krog och vin då. Sedan i tonåren var jag intresserad av politik och ville bli politisk reporter, berättar hon.
Under studietiden hade hon ett sommarvikariat som reporter på Gotland. Hennes bästis, som nyligen startat en krog på ön, behövde hjälp och efter sommaren hoppade Anna in. Under några år drev de restaurangen ihop, innan Anna började längta tillbaka till journalistyrket.
– Mitt sätt att ta mig tillbaka igen var att skriva om det jag kunde och det var mat och krog och vin, så det fick bli min nisch. Jag var nog rätt tidig med att ta yrket seriöst, då var det rätt låg nivå och mycket gränsade till textreklam. Krogrecensioner som ämne har ofta varit rätt misshandlat och bitvis fortfarande är det.
Anna Norström började skriva om mer än bara maten; hon tog upp ämnen som sexismen i restaurangbranschen och gjorde djupgående granskningar.
– På mitt första jobb hade vi en ringlista för när vi behövde en kommentar från branschen och det var bara vita män. Så jag började aktivt leta efter kvinnor och andra minoriteter som inte alltid fick komma till tals, men som också gjorde bra grejer. Mat är ett så tacksamt ämne för det finns en otrolig spännvidd, det händer mycket och alla måste ju äta.
I dag ser hon en bransch som på ett välkommet sätt har blivit sundare med tiden.
– Det har gått väldigt fort på senare år, matämnet har blivit mer jämställt i media. Tävlingen Årets kock, som länge har varit väldigt mansdominerad, har de senaste åren vunnits av två kvinnor, Jessie Sommarström och Desirée Jaks.
För Anna, som växte upp på gården Mälby Säteri utanför Gnesta, var restaurangmat länge en ovanlighet.
– Varför skulle vi åka nånstans för att äta, som hade så bra mat hemma? För mig var det väldigt exotiskt med restauranger och jag sparade pengar för att gå ut och äta själv som elvaåring. På restaurangen brukade de fråga "kommer mamma och pappa också?", säger hon och skrattar.
Intresset för mat under hennes karriär har inte bara tagit henne ut i världen – det har också ibland ställt hennes smaklökar mot väggen.
– Det är klart att jag äter saker jag inte gillar ibland, men man får separera personlig smak från maträtten i sig. I Japan var fisksperma en delikatess, och det har blivit en del testiklar och hjärna. Men surströmming – jag vill så gärna gilla det och har försökt utmana mig själv, men smaken sitter kvar i andedräkten i flera dagar!
I Sverige har krogrecensenter traditionellt ofta gömt sig bakom ett alias för att inkognito kunna få en mer autentisk restaurangupplevelse. Men Anna Norström är av motsatt åsikt – hon brinner för att avmaskera recensenten.
– Jag tycker att det är viktigt att det finns en avsändare, precis som när man recenserar skivor eller bilar. Då kan man stå upp mot kritik bättre.
Förespråkare för att behålla anonymiteten brukar framhålla att servicen man får som recensent blir samma som för övriga besökare.
– Visst har det en poäng. Men många krögare har redan örnkoll på vilka recensenterna är så det spelar ingen roll. Sen kan man ändå studera hur servicen går till på andra bord eller prata med andra gäster.
"Anna Norström är en av landets mest meriterade journalister inom ämnet mat och krog, med ett förflutet på bland annat Aftonbladet och krogguiden White Guide samt anonyma uppdrag både i Sverige och utomlands. Jag är oerhört glad att Anna gör våra krogrecensioner. Det här är en jätteviktig och spetsig satsning för oss som lokaltidning. Nu kan vi äntligen ta kroglivet på allvar och visa att även en liten lokaltidning har stora ambitioner", säger Ida Lithell, chefredaktör på Katrineholms-Kuriren.
Vilken är den bästa småstadsrestaurangen?
– Alla mina favoritkrogar ligger på landsbygden, ju närmre man är sina råvaror desto bättre. Just nu är det Vyn på Österlen. Mina favoriter är de som inte importerar lyxvaror som hummer och anklever, utan vågar stå för sin egen matlagning.
Vad har du för bild av det lokala matlivet här?
– Jag tycker att Sörmland måste bli bättre på att skryta om sitt jordbruk. Det snackas alltid om Skåne och Gotland, men varför inte Sörmland som har så duktiga bönder? I Katrineholmsområdet har jag sett mycket kött på menyerna och hamburgare finns överallt. Men något jag kan sakna är något annat än klassiska viner på vinlistorna.
Vad kommer du att bidra med till Kuriren?
– Min strategi är att försöka hitta eldsjälarna i branschen, som jobbar hantverksmässigt. Jag kommer att kolla extra mycket på matlagning från grunden och hoppas hitta kockar som arbetar med lokala råvaror. Tanken blir att plocka russinen ur kakan, och guldkornen kanske inte är de ställen man tror. Jag tycker att det är coolt att en lokaltidning vill göra nåt sånt här. Det var så knasigt att jag bara var tvungen att tacka ja!