En mäktig chokladkaka på menyn. Och fisken är fortfarande mjäll när den serveras som fish n’ chips.
Allt börjar vid det första bemötandet.
Precis som i sportens värld jagas det hundradelar på krogen.
En duktig hovmästare kan tjäna storkovan i New York, eftersom man vet att toppservice skiljer agnarna från vetet i restaurangsfären.
Redan i språnget in på Terrassen tar servisen ögonkontakt, säger ”Hej och välkommen”. Ögonblicket i sig är ett guldläge för att omvända en gäst som anländer sur, stressad eller inte är särskilt krogvan, det verkar hon veta.
Det är halvtomt så jag får välja bord, sympatiskt!
Anna Norström
Krogrecensent
Det är halvtomt så jag får välja bord, sympatiskt! Menyer och vatten landar inom en minut.
Ett bra urval av fem fördrinkar finns, om man så vill. Ölutbudet är rätt varierat men saknar hantverksöl, inte minst från Sörmland. Nog finns bra mikrobryggerier i regionen?
Till förrätt: musslor. De är så jämnt öppnade i sina skal att jag först blir misstänksam och frågar om de köpts färdiga, vilket de inte har.
Kocken är ett ess på att tillaga dem, visar det sig! Såsen är inte en traditionell ”marinière” (i vitt vin), utan här har man tagit ut svängarna med bland annat två olika sorters fond, vitt vin, paprika, chili och smetana. Kreativt och gott.
Som extra tillbehör: vitlöksbröd som smakar bra med vitlök, men tzatzikin på sidan om känns överflödig.
Viner på glas är tre röda och tre vita. Av de totalt fyra rödvinerna som listas så drar tre åt samma sötfruktiga håll i smakprofilen: Zinfandel från USA, Ripasso (också kallad ”Amarone lillasyster”) och Amarones (säljs bara på flaska). Ett glas fransk Merlot/Syrah serveras med bra temperatur.
Plankan med svensk ryggbiff är på pricken i önskad stekgrad, moset är spritsat som en fyrkant med ett såshål i mitten istället för runt hela plankan, vilket håller ihop potatisrätten bättre. Det blir mindre smetigt. Haricot verts är gömda under biffen, förmodligen på grund av platsbrist.
Länge leve riktig bearnaisesås på smör!
Anna Norström
Krogrecensent
Rödvinsåsen är det inget fel på, men vi måste prata om bearnaisen. Den serveras i en form som jag kallar dipp, kort och gott. Den är kall och trögflytande, inte varm och rinnig som resultatet av originalreceptet ska bli. Dippen är hemgjord får jag höra och det är nu jag blir perplex. Det här köket borde alla gånger kunna klara av att göra en riktig bea, så jag tror att det handlar om ett aktivt val: Dipp istället för riktig sås.
Kan det vara så att den beaälskande svensken blivit så präglad på färdigköpt bea i burk från affären att det nu blivit norm? I sådant fall vill jag sätta ner foten och hävda bestämt att den från affären inte ens borde få kallas bearnaise, eftersom det är mer en smaksatt majonnäs (gjord på olja) som inte tål värme – det är därför den serveras kall.
Länge leve riktig bearnaisesås på smör! Även om plankan nog klarar sig fint med en sås.
Plankan med svensk ryggbiff hålls ihop fint med moset i fyrkant. Bra sting av vitlök i brödet.
Fish n’ chips är inga konstigheter, fisken är inte överkörd i fritösen utan fortfarande mjäll. Pommesen är köpta (väldigt få restauranger i Sverige gör egna) men fint frittade, en curryremoulad till är ett kul inslag.
Chokladkakan är mäktig men balanseras fint av citrussmetana, dulce de lece och en glasskula.
Maten håller hela vägen från start till slut på Terrassen. Men den är inte allt på en restaurang! För en bra service kan lyfta halvtrista rätter och ge färg åt grå inredning så att man som gäst lämnar stället helnöjd.
Och servicen här, den är lika proffsig och snabb, som när jag senast åt på Pastis i Meatpacking District.
BETYG
Terrassen
Stortorget 1, Katrineholm
Klientel: Blandat.
Lokala råvaror: Mja.
Snittnota: Typ 1000 kronor för en förrätt, två huvudrätter, en öl och ett glas vin. Prisvärt!
Menyfavoriter: Musslorna sägs vara populära, liksom plankan men det säljs mycket av det mesta vilket tyder på en bra komponerad meny. Vi tjuvkikar på de andra bordens mat och det ser genomgående bra ut. Nästa gång blir det schnitzel!
Menykuriosa: Barnrätterna känns lite trist och näringsfattiga? Nuggets med pommes är ingen hit för mini-foodies.
Dryck: Lite fler roliga viner av olika karaktär hade höjt listan.
Plus i kanten: Tempot! Kan närheten till tågstationen ha satt takten för att allt (sorry för medveten ordlek) går som på räls?
Service: Just nu bäst i Katrineholm!
Kuriosa: Köket har vid två tillfällen stängt minst en kvart tidigare än den tid som annonserats.
Betyg: 4.
Katrineholms-Kurirens krogrecensent Anna Norström.
Möt Katrineholms-Kurirens krogrecensent Anna Norström: "Coolt att en lokaltidning gör den här satsningen"
FLER KROGRECENSIONER
Villa Sandhem: Här blir det pinsam stämning till dessert
Joan´s: Maxat trevlighetsmys – men maten behöver finslipas
Fotografens: Håller den här krogen måttet för en foodie?
Maistro: Hållkäftengod – har det där lilla extra
Kikimo sushi: Kan Vingåker golva en sushisnobb?