Fotografens burgare imponerar inte. Förutom att burgaren är ihoptryckt platt (smashad) och köttet därmed saknar saftighet och stekrad, så saknas en extra ostskiva.
På Instagram efterlyser jag: Var finns Katrineholms bästa mat?
”Ta en korv med bröd” svarar en.
”Julita värdshus” tycker en annan som missat att stället stängt för säsongen.
En tredje person tipsar om McDonald’s på Fabriksgatan.
Men den stora vinnaren enligt följarstatistiken är ändå Fotografens. Till och med katrineholmssonen och stans mest kända kock, Tommy Myllymäki, tipsar om stället när jag frågar.
Det måste vara där som foodisarna hänger!
Och visst ligger det ett fotogeniskt skimmer över den fina innergården med svajande band fyllda av utomhuslampor som inramning. Väl inne i lokalerna syns en tavelvägg med bakåtvända ramar, ett grepp som ska rimma med färgprofilen, enligt servisen.
Köksmästaren här älskar råbiff
Anna Norström
Krogrecensent
Det står klart att köksmästaren här älskar råbiff. Hela stället (bildligt talat) osar av biffen som på senare år blivit en menyfavorit i hela landet. Dessutom anordnas råbiffsaftnar som till och med tas på turné. Vilken gastronomisk folkbildning!
För en som mig, som äter ute ofta, är det lätt att bli lite trött på tartar. Den serveras alltsom oftast på svenskt vis med dijonsenap, lök, rödbetor, kapris, saltgurka och gärna en äggula på sidan. Eller så som i Frankrike där gästen slipper göra jobbet, där kocken blandar upp färsen.
Fotografens café och bistro ryms i lokaler som tidigare hyste en fotostudio.
Här är råbiffen varken eller. Nymald färs har toppats med en majonnäsaktig sträng, grillad citron, (typ orostade) pinjenötter och ruccola (som saknar en liten dusch olivolja). Helhetsbetyget? Noll sting som de klassiska tillbehören ger. Lite för sent kommer servisen ut med parmesanost, á part som man säger på krogspråk – alltså "på sidan", för den hade kocken glömt lägga på.
Man kunde också med fördel ha förklarat att detta inte är en vanlig råbiff. Först när jag ringer till krogen för att fråga om köttets ursprung får jag veta att rätten är inspirerad av en italiensk carpaccio och att den fått flest röster på en råbiffskväll, det är dessa som styr vilken råbiff som skrivs upp på menyn.
Nog hade man önskat att stans ”bästa krog” skulle ha en meny vars dna vilade på lokala råvaror?
Anna Norström
Krogrecensent
Köttet i råbiffen är svenskt, så mycket kan köket berätta. Men flanksteken på menyn kommer från Polen.
Nog hade man önskat att stans ”bästa krog” skulle ha en meny vars dna vilade på lokala råvaror? Inte ett enda skryt om Julita rapsolja, Jürss mejeri eller lokala grönsaker som Oasen på Åsen skulle kunna ombesörjt, exempelvis. Trist.
En kantarellsoppa är helt okej. Vitlöksbrödet kompletteras konstigt nog med aioli på sidan. Ceasarsalladen håller måttet men serveras med en för stor drös krutongflarn i ena hörnet.
En helt okej kantarellsoppa.
Burgaren presenteras som en storsäljare. Här hade man (återigen) behövt informera om att den är en så kallad smash burgare, populär som kioskmat – något man äter snabbt, men inte optimalt på en á la carte-krog. Förutom att burgaren är ihoptryckt platt (smashad) och köttet därmed saknar saftighet och stekrad, så saknas en extra ostskiva. För den befintliga täcker knappt hälften av köttet. Lökringarna är överflödiga och tveksamt om de ens är hemgjorda. Burgaren är så hög på höjden att den inte går att ta en tugga av, där man får med lite av allt.
Det finns sex olika rödviner på glas, kul! Men de är överlag för varma när de hälls upp, förmodligen för att de inte har plats i vinkyl.
Hoppet får stå till desserten. Men friterad brie är slut för kvällen. Sånt som händer. Det får bli en vispad cheesecake, som är en variant på ostkakan, fast dekonstruerad: spritsad färskost, kaksmulor och äpple med kanel. När konsistensen kastas om på detta vis så står det ändå klart att originalet är att föredra.
Sammanfattningsvis: Man kan mat på Fotografens. Men små missar och nya sämre tolkningar av klassiska rätter drar ner betyget som borde ha varit fullpott.
Det säger helt enkelt inte klick mellan mig och Fotografens, denna gång.
BETYG
Fotografens
Köpmangatan 12
Stämning: Extra mysig.
Lokala råvaror: Saknas. Inte ens äppelmust från trakten!
Snittnota: Under 1000-lappen för en 3-rätters.
Plus i kanten: Duktiga på temakvällar!
Kul kuriosa: Det spökar helt klart. Under en kväll här kastas ett vinglas i golvet från en hylla utan att någon står nära.
Betyg: 3 (för kvällsmenyn).
TEST: Är du en foodie?
Det snackas om inbitna matnördar, så kallade foodisar. Men vad kännetecknar en sådan?
* Camilla Läckberg, who? Din bokhylla består till 75% av kokböcker.
* Det första du tänker på efter lunch är vad du ska äta till middag. Och blir det en dry martini som fredagsdrink, kanske?
* När någon nämner Sydkorea tänker du inte på att årets Nobelpristagare Han Kang kommer därifrån, utan på Bibimbap med extra kimchi.
* När du bjuder på kakor så måste det vara sju sorter. Minst.
* Du sover med bästsäljaren Kitchen Confidential av Antony Bourdain under huvudkudden och lagar steak frites till hans ära varje år den 8:e juni, dagen då han gick bort.
Facit (varje ja-svar ovan ger 1 poäng)
1. Nu är det dags att sluta med Statoil-korven!
2. Dina middagsgäster har redan sett takeaway-boxarna i soporna och räknat ut att du inte lagat de här fem små rätterna.
3. Än så länge väljer du Kalles före rysk kaviar men du säger inte nej till löjrom. Du är en matnörd in the making.
4. Sveriges Mästerkock försöker rekrytera dig till nästa säsong.
5. Kan du rentav vara en reinkarnation av alla foodies urfader, Anthony Bourdain? Eller, ursäkta, Tony säger vi ju såklart.
Möt Katrineholms-Kurirens krogrecensent Anna Norström: "Coolt att en lokaltidning gör den här satsningen"
Fler krogrecensioner
Maistro: Hållkäftengod – har det där lilla extra
Kikimo sushi: Kan vingåker golva en sushisnobb?
Katrineholms-Kurirens krogrecensent Anna Norström.