När Sara Bergeås pojklag tvingades lägga ned bjöd hon in pensionärerna i stället. Sex deltagare på första träningen dubblades snabbt.
När pojklaget hon tränat lades ned i våras bjöd Sara Bergeås in pensionärerna i stället. Hon och Mathias Fredriksson hade hört talas om att gåfotboll var en motionsform som växer.
Det var en chansning. Sara hade inte en aning om hur stort intresset var när hon bjöd in till den första träningen. Men redan efter ett par veckor hade antalet spelare dubblerats, sex blev snabbt tolv.
En av dem är 76-åriga Maud Bentzer. Hon har spelat fotboll tidigare, då Broby GoIF hade damlag. 74-årige Björn Staaf däremot hade knappt rört en fotboll tidigare innan han började. För honom var det mest varit motorsport tidigare.
Nu har den där timmen på konstgräset, en del av den nya allaktivitetsparken vid idrottsplatsen, varje tisdagskväll blivit nästan helig.
– Första gångerna var det lite jobbigt att komma igång. Då var timmen lång. Men när Sara blåser i visselpipan nu konstaterar vi alla att "är det redan slut", säger Maud.
Glöm offside och andra komplicerade regler. I gåfotboll är det egentligen bara en man måste kunna. Det är förbjudet att springa och entusiasmen när Sara Bergeås gör laginldeningen och delar ut västar är stor.
Det är egentligen bara en enda regel spelarna behöver veta: Det är förbjudet att springa.
Alla kommer som de är. Några spelar i jeans. Det är enkelheten, men framför allt gemenskapen och alla glada skratt som lockar. Precis som det var på Strandvallen när ett sommarstugegäng i Tisnarbro drog igång gåfotboll för två år sedan. Motionen får de på köpet. Och det är inte bara konditionen som förbättrats.
– Många kände inte varandra sedan tidigare. Nu är de ett härligt gäng. Från början märktes ovanan med bollen hos en del, men nu har de fått till ett riktigt bra passningsspel också, säger Sara.
Trivselfaktorn med både glada tillrop men även en och annan liten pik är slående.
– Det är så roligt. Man får kivas lite, skoja men framför allt skratta. Nåt blåmärke kan man få, men ingen har gjort sig illa, säger Maud som gillar att lottas in i med nya med- och motspelare varje gång.
Gruppen har haft tur med vädret varenda vecka sedan starten i juli. Men den här kvällen omges Valla IP av mörka moln. Sara får ett meddelande i telefonen om att åska är på väg och snart mullrar det. Kanske är det därför några uteblir, men sex deltagare har kommit från samhället, Lerbo och även Katrineholm.
De hinner spela en halvtimme innan regnet vräker ned och de får ta skydd i gräsklippargaraget. Det blir ett blött slut, men gruppen tvekar inte när den skiljs. Om en vecka är de tillbaka.