Jag fick kaffet i halsen när jag läste KK:s ledare om Guldhuset. Är det verkligen en journalist som skrivit detta?

Redan i första meningen kör författaren i diket: ”Ska städer växa och må bra behövs en del förnyelse och förändring. Då går det inte att stå på bromsen när planer för nya bostäder läggs fram.” Men detta handlar inte om bostadsbyggande. Det handlar om en ny och bättre utformning av stadens torg.

Det blir värre: ”Utmaningen för de kommunalt förtroendevalda blir nu att skilja relevant kritik från sådana invändningar vars mål är att förhindra och försvåra stadsutveckling.” Invändningarna står alltså inte för sig själva. Deras värde avgörs av de kommunalt förtroendevalda, som tilltros förmågan att skilja ut relevant kritik från irrelevant kritik. Men de förtroendevalda har ju själva ingen kritik. Så alla synpunkter som inte går i linje med de förtroendevaldas blir per definition fel. Tanken går österut, till system där makthavarna alltid har rätt. 

Vidare: ”Det handlar om att använda värdefull och centralt belägen mark effektivt.”

Effektivt? Då är ju det bästa att omvandla torget till ett bostadskvarter. Ett torg är ju inte effektivt i den meningen som föresvävar skribenten. ”De som vill se förtätningen 'någon annanstans' får förklara var.” Dubbelfel. Tanken om ”förtätning” har sitt värde. Men allt kan inte värderas utifrån det perspektivet. Förtätning är begärd och har redan verkställts. Några öppna ytor måste väl få finnas kvar? Och ska den som inte gillar en utveckling alltid avtvingas ett bättre förslag?

”Bland dem som lämnat omdömen om bygget finns Länsstyrelsen. Som väntat imponerar inte det yttrandet. Det är ännu en inlaga för att hindra stadsutveckling.” Aha! Så det är vad Länsstyrelsen gör? Hindrar stadsutveckling?

”Skulle man dra Länsstyrelsens resonemang till sin spets skulle förtätning omöjliggöras på många håll i Sverige.” Kanske det. Och? En sansad myndighets bedömning kan förhoppningsvis rädda Katrineholm från det storhetsvansinniga projektet om ett landmärke på torget, som ska skina som guld. 

Sist och slutligen: Kommunen skulle ta fram en plan för att åtgärda känslan av att torget var för stort och ödsligt. I stället tolkade man uppdraget som att man skulle bygga bostäder. Ett alltför långsmalt torg blir inte mindre långsmalt av att man bygger ett skrythus – längs långsidan! Då omvandlas torget till en bred gata!

Så vår lokaltidning, garanten för att makten granskas, har nu alltså satt sig i maktens knä. Jag bävar!

Urban Lundin

SVAR: Urban Lundins bombastiska utläggning går ut på att ett självständigt och maktkritiskt förhållningssätt från en ledarsida enbart kan utmynna i en möjlig ståndpunkt, åtminstone i frågan om ett torgs ombyggnad i Katrineholm: nej till "guldhuset".

Vi håller inte med utan anser att fler bostäder i mest centrala lägen i Katrineholm är en bra sak. Ett nytt bostadshus på torget är positivt för det lokala näringslivet och för ett levande centrum. Och även en sjuåring förstår att det som är nybyggt ser i regel också så ut, till skillnad mot det som har byggts tidigare. Det är en naturlig del av en stads utveckling och förändring.

Ledarredaktionen