Linda Bengtsson och Louise Karlsson har båda varit sjukskrivna efter det som har hänt.
Hon säger att hon fortfarande är arg över hur hon och hennes kollegor blev behandlade. Hon har varit sjukskriven, men är nu tillbaka på 25 procent, på en annan arbetsplats i kommunen. Hennes kollega Louise Karlsson börjar i dagarna att arbeta som personligt assistent och Marcus Eriksson har lämnat kommunen för arbete på annat håll.
De är tre av de anställda som Vingåkers kommun valde att omplacera i höstas. Socialchef Dag Wallströmer sa då att det har det varit problem i verksamheten under en längre tid. Mattias Gustafsson, HR-chef sa att "det här inte är något som uppstått med kort varsel utan det är något som pågått under flera år". Han påtalade också att man, ur ett arbetsgivarperspektiv, försökt med alla möjliga lösningar.
Men Linda Bengtsson, Louise Karlsson och Marcus Eriksson har, enligt dem själva, varken talat med socialchefen eller HR-chefen om saken.
– Ingen av dem har varit intresserade av att höra vad vi har att säga, säger Marcus Eriksson.
Linda Bengtsson, Louise Karlsson och Marcus Eriksson berättar om en spretig verksamhet, egna regler och många chefsbyten. Därför erbjöds arbetsgruppen handledning för två och ett halvt år sedan. Efter det blev det bättre. Men så blåste förändringens vindar in.
– Man kastade omkull alla rutiner och frångick brukarfokus. När vi kritiserade detta blev vi "omöjliga" och "jobbiga som arbetsgrupp", säger Marcus Eriksson.
Bland annat sa de ifrån när rutiner skulle bygga på arbetstid och inte på vilken personalgrupp som jobbar för dagen. De har ifrågasatt varför en personal ska vara ute och gå med olika brukare i sex timmar istället för att de delar upp promenaderna. De har tagit strid för att den brukare som vill ha kvinnlig personal ska få det och tvärtom, att den som önskar en man ska få det.
De berättar också att de ifrågasatt varför de inte tillåts att vara det minsta personliga med brukarna.
– Jag kan ju berätta om min häst eller katt eller om att jag spelar volleyboll för att hitta gemensamma nämnare att mötas i. Men det fick vi inte göra, säger Marcus Eriksson.
De säger att de känner sig svikna och att nästan alla i gruppen har varit sjukskrivna efter det som har hänt.
– Vi känner oss utmålade som dåliga, som att vi har gjort ett dåligt jobb. Men det är inte för vår skull vi har stridit. Vi har stridit för dem vi jobbar för, säger Marcus Eriksson.
De är också kritiska till att kommunen ägnar sig åt kollektiv bestraffning.
– Man flyttade ju inte bara på den personal som arbetat länge, man flyttade även på den personal som började jobba till sommaren, berättar Louise Karlsson.
De hade önskat att de också hade fått komma till tals. Istället menar de att ledningen i kommunen målat en bild av dem som världens bråkigaste arbetsgrupp.
– Varför har man inte lyssnat in personalen och de som har stödet innan man dragit i de höga växlarna, undrar Marcus Eriksson och fortsätter:
– Varför har det här skötts så illa? Vi har gjort vårt bästa i alla avseenden. Det här är så respektlöst, både mot brukare och personal. Hade man lyssnat på oss istället för att bara lyssna på ledningen, så hade man fått ett annat resultat.
– Det här är kränkande på alla plan, säger Linda Bengtsson.