Björn Granquist har varit kommunjägare i Katrineholm i snart ett år nu. Han räknar upp de djurslag som skapar mest problem: vildsvin, grävling, kanadagås och kaja.
Ofta tillkallas kommunjägaren när det uppstår akuta problem. Men Björn Granquist vill hellre ha en kontinuerlig viltförvaltning än att rycka ut när skadan redan är skedd.
– Ibland känner jag mig som djurens fackförbund, när andra bara vill skjuta av. Alla viltarter bör förvaltas för att motverka ohämmad spridning, säger han.
Vildsvinen, som kan ställa till stora skador, får jagas året runt. På våren får man dock bara skjuta ungarna.
– Skjuter man suggan så fryser kultingarna ihjäl, säger Björn Granquist.
För att hålla vildsvinsstammen i schack i Katrineholm, åker han varje gryning och skymning runt och spanar på kommunens marker.
– Jag har inte skjutit något sedan i februari, annars brukar det bli en gång varannan vecka ungefär. Men jag motar bort djur minst varannan dag.
Vildsvin kan förflytta sig en mil på en natt. Om de passerar stan kan de ställa till stor skada.
– En eller ett par suggor med kultingar kan böka upp en gräsmatta på 20 minuter. Det är naturligt beteende för dem. De letar efter mat, framför allt kvickrot.
Björn Granquist säger att Luvsjön är hårt drabbat av vildsvin. Utsatta villaägare kan sätta upp staket eller elstängsel. Om man ändå ser vildsvin på tomten kan man försöka skrämma bort dem.
– Spring ut och slå med två kastrullock! De är jätterädda för människor, men de ser dåligt.
Vildsvinen är de djur som gör störst ekonomisk skada. En uppbökad åker kan innebära en förlust på 300 000 kronor för lantbrukaren. Men flest samtal från nödställda invånare får Björn Granquist om ett annat djur – grävlingen.
– Grävlingar gräver gryt under byggnader. Då ska man ringa mig omedelbart. I värsta fall kan det bli sättningar i huset.
Björn Granquist sätter då ut en fälla, som han tittar till två gånger om dagen. Fastnar en grävling så skjuter han den genom fällans galler.
Än så länge är den här åtgärden gratis för medborgarna, men det kan förändras.
– Grävlingar hos privatpersoner är egentligen inte kommunens problem. Det brukar vara väntetid på fällorna så om inget fastnat efter fyra dagar kan det bli så att man får betala hyra för fällan därefter.
Kajor får han också en del samtal om, men då handlar det mest om att de smutsar ner genom sitt träck. En annan fågel, som kan ställa till allvarligare problem, är kanadagåsen.
– Om det landar 150 gäss på stranden vid Djulö kan vattnet bli otjänligt.
De kan också ställa till problem för lantbrukare genom att äta upp sådden. Hundratals gäss kan landa på exempelvis Djulö gärde.
Björn Granquist har flera knep för att gässen inte ska känna sig välkomna. En pinne med ett vajande snöre i änden kan göra att gässen inte vill landa på platsen. Vid Djulö har han också satt upp något som har tolkats som ett konstverk. Två kanadagäss i trä.
– De håller upp halsarna mot varandra, vilket signalerar att här är det upptaget, här håller vi på och gör nya gäss.
Björn Granquist skrämmer också gässen genom att skjuta i marken. Om det inte finns några människor i närheten kan han skjuta gässen.
Under vintern har Björn Granquist som minst att göra. Desto högre är arbetsbelastningen under sommaren. Och han trivs med jobbet som kommunjägare.
– Det är roligt – och vi har både duktiga tjänstemän på kommunen och fantastiskt trevliga invånare här.