– När man cyklar kopplar man bort tankarna, det är en härlig känsla. Man passerar vacker natur, fantastiska blomsterarrangemang och kan lyssna till fåglarna, som du hör nu, säger Johnny Ljung.
För honom finns många stunder att koppla bort tankarna och njuta av naturen – han cyklar nämligen till jobbet i ur och skur, året runt. Enligt honom kommer man långt med ordentliga regnkläder, dubbdäck till cykeln, och pannben.
– Vi är många cyklister på jobbet, och om ens cykelhjälm inte ligger på skrivbordet riskerar man att få en pik. På det sättet sporras man att cykla, även om vädret skulle vara dåligt en morgon.
Tidningens reporter möter upp Johnny Ljung i korsningen Prins Bertils gata – Västgötagatan, på cykel. Johnny Ljungs favoritcykelstråk tar oss upp till Stadsparken, och bjuder på något för alla sinnen; den prunkande grönskan, den milda brisen, blomdoften och det dova bruset från biltrafiken.
Johnny Ljung är inte bara cyklist, han är även infrastrukturchef på Katrineholms kommun. I sitt dagliga arbete implementerar han politikernas beslut i infrastrukturfrågor – bland annat det som slagits fast i kommunplanen för mandatperioden 2023–2026. En av målsättningarna i kommunplanen är att uppfattas som Sveriges cykelvänligaste stad – en svårmätt målsättning.
– Det är ju kommuninvånarna som ska uppfatta Katrineholm som Sveriges cykelvänligaste stad. Förra året gick vi ut med en kampanj där vi samlade in deras åsikter. Många av svaren handlade om att det är lite otydligt skyltat och målat, så det tittade vi på. Men också att häckar växer ut i gång- och cykelbanor så att det blir smalt och trångt, så vi har dragit igång en kampanj om häckar som vi nyss gått ut med, säger han.
Många har också efterfrågat utbyggd cykelväg till kransorterna.
– Det jobbar vi med långsiktigt, men det kommer inte att ske under den här mandatperioden. Det finns ju cykelbana till Valla och Forssjö, och nu byggs det ut till Bie och Strängstorp. Så jag tänker att Strångsjö också står på tur någon dag, säger Johnny Ljung och fortsätter:
– Utmaningen är att vägarna mellan Katrineholm och kransorterna är Trafikverkets. Vi jobbar aktivt med att de ska bygga, men det är de som ska bekosta byggena till största del. Handläggningstiderna är långa och budgeten finns i länstransportplanen, en plan som sträcker sig över tio – tolv år. Då gäller det att få med projekten i länstransportplanen till att börja med.
Just nu deltar Johnny Ljung i en cykeltävling på jobbet, där kollegor på tre förvaltningar tävlar mot varandra.
Ligger du bra till i tävlingen, tror du?
– Ja, jag ligger nog bra till, men jag tror faktiskt inte att jag kommer vinna i år. Men det handlar mer om att få folk att cykla till jobbet, det är det som är viktigt, inte att vinna. Vi hade behövt anordna en "cykla till jobbet"-kampanj för att få folk i Katrineholm att prova.
En interaktiv karta med statistik från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att det är möjligt för nästan hälften, 47 procent, av Katrineholms invånare att cykla till arbetet på 15 minuter eller mindre. Ännu bättre verkar det i de centrala delarna av staden – upp till 68 procent av boende i vissa områden har en cykelväg till jobbet på under 15 minuter.
– Det går egentligen lika lätt och fort att cykla till jobbet som att köra bil, ibland fortare då jag som cyklist har företräde i de flesta korsningar jag passerar, säger Johnny Ljung.
Trots att kommunen arbetar för att uppfattas som cykelvänligast i Sverige, är det inte alla som kan eller vill integrera cykeln i sin vardag. I sin roll som kommunens infrastrukturchef får Johnny Ljung utstå många kommentarer, när invånare är missnöjda med trafikinfrastrukturen.
Blir kritiken någonsin för mycket?
– Det blir ju en del kommentarer, men dem tar jag gärna emot. Jag upplever att det är ett fåtal som har väldigt starka åsikter, och det är också okej. Gränsen går vid personangrepp, säger han.
Trots sitt dagliga cykelpendlande, har Johnny Ljung inte alltid hört till skaran av året runt-cyklister. Det var just en "cykla till jobbet"-tävling för drygt tre år sedan som fick honom att sadla om.
– Den pågick under hösten, under regn och rusk. Men efter det insåg jag att det var väldigt enkelt att cykla till jobbet, så jag bara fortsatte. Men visst är det något psykologiskt i att man måste dra på sig regnstället på morgonen och välja det över bilen, och då är det ju lätt att man faller tillbaka på bilen, säger han och fortsätter:
– Det absolut jobbigaste är att komma dyngsur till jobbet. Men det är ju bara vatten!