"Det finns en glädje i att spela tillsammans eftersom vi känner varandra så väl", säger saxofonisten Richard Forss.
Varken Fabian Ronach eller Richard Forss är nykomligar i den katrineholmska nöjesvärlden. Gitarristen Fabian spelar sedan länge i familjebandet Ronachs kapell och musicerar i Katrineholmsrevyn. Saxofonisten Richard spelar även han i kapellet samt i ett gäng andra sammanhang.
Just den här konstellationen kallas för Fabbe & Richard group och består även av Simon Engvall på bas, Erik Westlin på trummor och Fabians pappa Thomas Ronach på piano.
– De tog med farsan också, det är jätteroligt, säger Thomas glatt till tidningen.
"Richard har en sån bredd och kan få saxen att låta som både Monika Zetterlund och Tina Turner", säger gitarristen Fabian Ronach om sin bandkollega.
De två vännerna har känt varandra länge. Richard spelade med Fabians pappa redan som tonåring och berättar att Fabian alltid har funnits där i närheten.
– Men det tog lite tid innan han lärde sig att fotboll är för töntar, säger Richard med ett retsamt flin.
De hittade varandra snabbt i spelandet och drar sig inte för att hylla varandras musikaliska kvaliteter.
– Jag tycker att Fabian har ett sound som jag älskar hos gitarrister. Han hittade det väldigt tidigt och det är något som brukar ta lång tid, säger Richard, varpå Fabian replikerar med:
– Saxofon kan låta rätt mycket som sång. Richard har en sån bredd och kan få saxen att låta som både Monika Zetterlund och Tina Turner. Och han är väldigt lyhörd, det är en lekfull och rolig process.
– Vi har väldigt kul ihop. Om den andra spelar något snyggt vänder man sig om och ler eller ropar. Det finns en glädje i att spela tillsammans eftersom vi känner varandra så väl, summerar Richard.
"Det kommer att vara mycket artister som spelar traditionell jazz, och då kan det vara kul att bryta av med något annat", säger Fabian Ronach om att spela på Jazz- och bluesfestivalen.
"De som kommer på festivalen tillhör jazzeliten, så man blir ju lite nervös", säger Richard Forss.
Gruppen bildades för att fokusera på den sortens musik som Fabian snöat in på under sina studier på Furuboda folkhögskola i Skåne.
– Vi har suttit i logen innan spelningar förut och pratat om låtar som vore kul att spela. När jag kom hem från Skåne blev det rätt tajming att vi gjorde det här. Vi spelar mer en sorts slick jazz fusion än traditionell jazz, säger Fabian och får det att låta som det är något alla kan förstå skillnaden mellan.
– Vi spelar ändå rätt lättsmält musik, det är inte omöjliga saker. Vi kanske spårar ur lite ibland men själva grundidén är att det ska gå att sjunga melodin, lägger Richard till.
Det de pratar om är alltså helt instrumental musik – bandet har ingen sångare.
– Sång är ett överskattat instrument. Sången blir ofta det som frontar och vi som musiker får backa undan lite. Men nu får vi spela melodierna, säger Richard.
– Det blir lätt att man gömmer sig lite bakom den som sjunger, men nu får vi ta plats, lägger Fabian till.
"Min stora gitarridol är Steve Lukather från Toto, han har också spelat mycket fusion. Han har jag sett upp till sedan jag började spela gitarr", säger Fabian Ronach.
"Ola Halvarsson som är med och arrangerar festivalen har länge varit min förebild, det är tack vare honom jag har fortsatt spela. Och jag lyssnar mycket på Bob Reynolds", säger Richard Forss.
Richard Forss spelar både sopransaxofon och tenorsaxofon
Det var precis efter den nystartade gruppens första framträdande som erbjudandet om att uppträda på jazzfestivalen kom. I december hade de spelat på Katrineholms jazzklubb och tillfrågades sen av klubbens ordförande – tillika en av jazzfestivalens drivande krafter – Christer "Coco" Cronholm om de även ville uppträda på Stora Djulö herrgård i sommar.
– Vi hade inte räknat med att få spela, speciellt när man ser vilka andra namn som är med. Det känns roligt att vi är ett lokalt gäng också, säger Fabian.
Än så länge har gruppen inga egenskrivna låtar på repertoaren, projektet är alltför nytt.
– Vi håller på att skriva eget också men just nu tolkar vi bara. Vi har gjort egna arrangemang och gör om låtarna lite, berättar Fabian.
Kommer besökarna att känna igen låtarna?
– Jag tror inte ens att folk som lyssnar på jazz kommer att känna igen dem, svarar han med en belåten min.