SSPF står för skola, socialtjänst, polis och fritid. Det är en modell som har testats i flera kommuner och nu är det dags för Katrineholm.
– Jag tror att alla inom skolvärlden och även inom socialtjänsten känner till att barn som råkar illa ut eller har ett normbrytande beteende ofta visar det tidigt. "Det där visste vi redan på förskolan eller för flera år sedan". Det är lite det vi ska förebygga. Vi ska komma i ett tidigt stadie så man kan förebygga och då är förutsättningen att man gör det tillsammans och inte som enskilda öar, säger SSPF-samordnare Magnus Moström och fortsätter:
– Det görs mycket bra saker inom kommunen. Men ibland klickar det inte mellan de olika förvaltningarna. Lite glapp och lite stuprör. Det finns en del förutfattade meningar om vad man gör inom de olika förvaltningarna och rollerna.
Antalet orosanmälningar har ökat i Katrineholm, vilket är anledningen till varför kommunen tar hjälp av SSPF-modellen. Anna Pontén och kollegan Magnus Moström har fått flytta in på övervåningen på fritidshuset Dazzet vid Järvenhallen. Detta för att de ska komma nära eleverna. Fokus kommer till en början ligga på högstadiet, men tanken är att de senare också ska jobba med yngre elever.
– Eftersom vi jobbat ganska länge inom socialtjänsten vet vi vilka resurser och insatser som finns att få. Så våran roll blir att ..., börjar Anna Pontén.
– Knyta ihop säcken, fyller Magnus i.
– Ja och hänvisa. Det finns en arbetsgrupp i SSPF också. De ska se till att det finns resurser och utrymme för de här insatserna, säger Anna.
Finns det tillräckligt med resurser då?
– Jag skulle säga ja. Det finns jättemycket bra saker i kommunen och det finns mycket resurser. Men frågan är om de används på rätt sätt och att man gör ganska mycket liknande saker på olika ställen. Vi har träffat familjer som har 15 olika kontakter, det är barn och ungdomspsykiatrin, primärvården, tre olika insatser på socialtjänsten och så försäkringskassan, säger Magnus.
– Det är ett heltidsjobb för familjen, säger Anna.
Borde det finns fler av den här typen av samordnare i stället för att ha 15 olika?
Ja, säger båda innan Anna fortsätter:
– Det är det som flera kommuner nu har sett att det behövs. Att det är en framgångsfaktor.
Föräldrar och vårdnadshavare som är oroliga ska kunna hör av sig till SSPF-samordnarna direkt. Det kan handla om att eleven har hög skolfrånvaro eller att föräldrarna känner en oro över sitt barns umgänge. Stödet från SSPF-samordnarna är frivilligt och det hänger på att både eleven och vårdnadshavarna vill få hjälp. Genom samtal kartlägger man sedan elevens behov. Finns det en fritidssyssla? Hur ser skolmotivationen ut?
– Vi kommer inte jobba med de som är fullt brottsaktiva. Utan det är när man uppmärksammar risken för att hamna i det eller i begynnelsen av det. För när man är mitt uppe i det är det jättesvårt att bryta. Det är väl så hela SSPF-tanken kommit till, att man från kommunenledningshåll sett att det varit mycket orosanmälningar och förstått att man behöver göra något, säger Magnus.
– Det kan handla om att bara stödja föräldrarna, hur de kan sätta gränser och motivera barnen till att göra andra saker. Det är ingenting som är enkelt. Men jag tänker att om familjerna känner att de har stöd och har någon att vända sig till så är det värdefullt, säger Anna.