Katrineholmaren till vänster, fångad på övervakningsfilm på en tågstation på väg till Uppsala.
Gängkrigen med katrineholmare i ledande roller började med skjutningen i Farsta i juni 2023. En 20-åring, uppväxt i Katrineholm, är efterlyst misstänkt för anstiftan till skjutningen, där två människor mördades och många skadades. Rättegången pågår fortfarande.
Enligt åklagaren i målet var motivet till skjutningen i Farsta en pågående konflikt mellan ett lokalt gäng i Farsta söder om Stockholm och nätverket Foxtrot.
Foxtrot stod också i centrum för nästa grova brott, där en katrineholmare var inblandad. Det är mordet på gängledaren Ismail Abdos mamma i Uppsala i augusti. Abdo var tidigare en av topparna i Foxtrot, men sedan gänget splittrades har han och gängledaren Rawa Majid legat i fejd. 15-åringen, som hunnit fylla 16 vid tiden för domen, har dömts till fyra års sluten ungdomsvård för inblandning i mordet.
– Jag vet att områdespolisen jobbade med honom. Flera av de här killarna har varit föremål för insatser, säger Johnny Onbiner, operativ samordnare hos polisen i Katrineholm.
Jordbro tio dagar före de anlagda bränderna, där en katrineholmare dömts. Orten söder om Stockholm har länge plågats av gängkriminalitet.
En äldre bror till 20-åringen som är efterlyst för anstiftan till Farsta-morden, dömdes för kort tid sedan för två fall av skadegörelse i Jordbro, söder om Stockholm. Han dömdes till sju månaders fängelse för att ha anlagt bränder på en trappa och utanför en lägenhet i höstas. Även han har bakgrund i Katrineholm. Enligt tidningen Expressen var måltavlan för bränderna en person med koppling till det kriminella Zero-nätverket, som åtminstone tidigare varit allierat med Foxtrot.
– Den äldre brodern utmärkte sig när han var ung, började med stölder och avancerade till grövre brott och narkotika. Han flyttade från Katrineholm till Stockholm och fortsatte uppenbarligen med brott där. Den yngre brodern utmärkte sig inte speciellt under tiden när han bodde i Katrineholm men började med grövre brott snart efter att han flyttat.
Johnny Onbiner är operativ samordnare hos polisen i Katrineholm, Flen och Vingåker. Han anser att samhället måste ändra sin syn på unga brottslingar.
Johnny Onbiner anser dock inte att Katrineholm sticker ut som "leverantör" av ungdomar som utför grova brott.
– Även om vi har flera som begått grova brott är inte Katrineholm nyckeln. Det är dels individen som person, dels familjen, men mest vilket sammanhang man är i. Om man attraheras av de pengarna, den kulturen, statusen, myten om att man är tuffast av alla som är med i ett gangstergäng. Man skryter med att man kan ha rävsymbolen (symbolen för Foxtrot-nätverket) på sina bilder i sociala medier. På 90-talet pratade man om Hells Angels och Bandidos, men nu är det de här kriminella nätverken som skapar oro om man nämner dem. Det ger makt att folk är rädda.
Han säger att de kriminella numera agerar över hela landet.
– Det är samma processer som sker i Linköping, Katrineholm, Stockholm. Kontakter mellan kriminella har funnits både då och nu. Men de som är grovt kriminella har blivit duktigare på att hitta varandra. Mycket kretsar kring deras affärsverksamhet, som oftast handlar om narkotika.
Generellt gäller att ju yngre ungdomar, desto bättre för gängen.
– Det är uppenbart att de letar efter 14-åringar. De skulle kunna leta 10-12-åringar också, om de hittade någon med förmåga, säger Johnny Onbiner.
Farsta centrum efter skjutningarna där två personer dog. En ung katrineholmare misstänks för anstiftan till morden.
Barn under 15 år döms normalt inte i Sverige. Men när det gäller de grövsta brotten, som mord, finns undantag enligt LuL, lagen om unga lagöverträdare.
– Har man varit småkriminell i Katrineholm och flyttar till en annan stad måste man vara med i något gäng, annars är man för svag. Ensam är svag. Makt år 2024 är att begå våldsbrott. Man lierar sig med gäng, man får makt, status, vapen. Min känsla är att de inte har stuckit ut så mycket i Katrineholm, men när de har hamnat på någon ny plats har de fått uppskattning för att vara våldsbenägna och empatilösa i sammanhang där det är en fördel att vara någon som är beredd att göra vad som helst, som att mörda eller elda upp någons lägenhet.
Gängen som rekryterar de yngsta har lärt sig system för att hitta de mottagliga barnen. Inte sällan bor de på HVB-hem, sedan det börjat gå snett hemma, säger Johnny Onbiner.
– Men när man väl fått dem att rymma från HVB-hemmet och de är i en stad de inte hittar i, då är de väldigt utsatta. Då kan man börja pressa dem och till exempel hota anhöriga. De kan få löften om pengar, kanske en bil. En biljett till en fotbollsmatch kan vara en jättesak för en 14-åring. Får man en bunt sedlar, då är man kung, då kan man gå på McDonalds, köpa kepsen, köpa jackan. Det är särskilt lockande för dem som kommer från enkla förhållanden.
Det förekommer att tonåringar hålls instängda i väntan på att begå brottet de rekryterats för.
– De kan vara isolerade i tryckarlägenheter, kanske till och med vaktas, de får ett playstation och en chipspåse. Man ska vara där tills man utfört brottet. Det är en omöjlig situation för en ung kille.
Uppmaningen inför skjutningen i Uppsala.
Även tidigare har unga och barn använts av kriminella, konstaterar Onbiner.
– Men man har inte lagt det största ansvaret på de yngsta tidigare. De kanske har varit utkik, fått förvara något. Det här är ett nytt inslag i Sverige.
Johnny Onbiner tycker att rekryteringen av unga till grov kriminalitet påminner om hur religiösa fanatiker, som IS, jobbar.
– De unga bearbetas tills deras egen vilja är obefintlig. I den religiösa kontexten talar man om de smutsiga otrogna, i det kriminella bygger man vi- och dom-känslor.
Samtidigt, fortsätter han, bryr sig toppskikten och rekryterarna i gängen sig inte det minsta om de unga, som "bröstar en fyra för laget och blir en hundragubbe" (tar fyra års sluten ungdomsvård för exempelvis mord).
Johnny Onbiner tror att den röda tråden mellan dem som blir rekryterade av gängen och söker sig till kriminalitet är att man känner att man står utanför samhället.
– De vanliga vägarna till framgång är omöjliga. Andra saker som skulle kunna ge status, att man är duktig i idrott, eller i skolan, tror man inte att man har någon chans till. Om man inte får uppskattning söker man sig till den som säger att man är bra.
Johnny Onbiner ser inte att gängkrigen är på väg hit just nu, även om katrineholmare varit inblandade i grova brott. Staden är för liten för att gängen ska formas och någon större konflikt mellan olika grupper ser man inte, för tillfället.
Johnny Onbiner uppfattar att samhällets insatser ofta kommer för sent, i högstadiet, när betygen börjar rasa. Men det är en resursfråga: ska socialtjänsten satsa på dem som redan hamnat i kriminalitet, eller lägga resurser på dem som kanske kommer att hamna där? Ska skolan lägga resurser på det, när skolans främsta uppgift är utbildning?
– Ofta har man redan börjat med någon insats runt familjen eller individen, men kanske har vi tagit i för lite. Man behöver börja redan i förskoleåldern, med hemförhållandena. Syskon, bröder. Har man en kriminell pappa eller bror är risken stor.
Polisens möjlighet att agera när det gäller de yngre är liten.
– Vi kan stötta, men våra maktmedel är kopplade till att ha begått brott.
Som det är nu bygger socialtjänstens insatser till stor del på frivillighet. Johnny Onbiner tror att det måste förändras.
– Samhället måste agera, oavsett vad familjerna tycker. Det är ett stort ingrepp i en familj. Men priset är för högt för att inte agera.
Kommer gängen att etablera sig även här?
– Vi har ingen oro för det just nu. Grundförutsättningen är att det ska finnas flera grupper eller nätverk med likartad storlek, som har konflikter. I Eskilstuna och Norrköping finns tydliga pågående konflikter. Katrineholm är så litet att vi har bra koll på de kriminella. Det är lite för litet för att ha stadsdelar med egna gäng. De behöver vara kanske 20 personer, varav fem till tio i innersta kärnan.
Många av de kriminella nätverken är släktbaserade, familjer som håller ihop. Det förekommer också kompisgäng, eller gäng från samma förort eller stadsdel.
– Årby i Eskilstuna har den typen av gäng. Flera av stadsdelarna i Eskilstuna är utsatta, med många boende, låg socioekonomisk status, stora familjer, sämre kvalitet på boendet, billiga bostäder vilket gör att missbrukare och psykiskt sjuka placeras där – samhället bygger en bomb på de ställena om man låter det fortsätta.
Är du uppgiven?
– Just nu känns det kämpigt, med allt som händer. Vi kommer aldrig ge upp från vår myndighet och vi lyckas med många och blir bättre på att hantera läget, men vi behöver också bli bättre på att lyckas som samhälle. Jag tror bland annat att vårt synsätt på unga och på familjens rättigheter måste förändras.