Susanne Andersson är chefsöverläkare på regionsjukhuset Karsudden.
Den 29 maj meddelar Nyköpings tingsrätt dom efter det uppmärksammade Vingåkersmordet, där en man anklagas för att ha misshandlat sin fru till döds. Rättegången, som tog tre dagar, pausades för att mannen skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Den genomgår han, eftersom man misstänker att han kan lida av en allvarlig psykisk störning och led av den även vid mordet han anklagas för.
Brottsbalken är tydlig: Den som begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning får inte dömas till fängelse. Det kallas fängelseförbud och det finns få undantag. Det spelar alltså ingen roll hur grovt brottet var eller hur kortvarig den psykiska störningen var, men man kan dömas till fängelse om brottet är allvarligt och vårdbehovet anses lågt.
Men vad är egentligen allvarlig psykisk störning?
Susanne Andersson är chefsöverläkare på Karsuddens regionsjukhus i Katrineholm, där brottsdömda från främst Sörmland, Örebro, Stockholm och Gotland hamnar, om de i domstol får påföljden rättspsykiatrisk vård. Hon är noga med att betona, att hon inte uttalar sig specifikt om mannen i Vingåkersfallet, utan bara generellt.
– Allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp som handlar om psykisk ohälsa. Grunden är att man har en förvrängd verklighetsuppfattning, säger hon.
Vanföreställningar, att höra och se saker som andra inte hör och ser, att man inte kan tolka verkligheten på ett riktigt sätt, är delar i den allvarliga psykiska störningen.
– Det kan leda till att man känner sig förföljd, jagad, rädd. Man tolkar omvärlden som riktat ond mot mig. Man kan vara rädd för bilar på gatan eller för folk man ser ute, man kan känna att de vill mig illa. Man tycker att det tutar och låter, riktat mot mig. Det är oftast normala företeelser man tolkar på fel sätt.
Det är mycket ovanligt att vanföreställningarna handlar om underliga saker, som ormar som kommer upp ur gatan och liknande.
– Att ha den här typen av förvrängd verklighetsuppfattning brukar gå under begreppet "psykos". Schizofreni är den största gruppen inom psykossjukdomarna.
Rädslan kan trappas upp och bli ohanterlig.
– Man tycker att det är ännu mer riktat mot mig. "De är ute efter mig". Man vill ta sig ifrån situationen, man hittar ingen annan lösning än att bruka våld. Man upplever situationen som så hemsk och farlig att man måste därifrån. Till slut blir minsta knäppning ute en störning som är riktad mot en. För vissa går det till överdrift och man ringer på hos grannen och ger honom stryk. Men de allra flesta som har psykotiska sjukdomar begår inga brott. De flesta söker hjälp för att de mår dåligt.
På Karsudden finns 155 vårdplatser på 14 avdelningar.
Det är svårt, säger Susanne Andersson, att säga varför människor har psykotiska sjukdomar.
– Det kan vara felkopplingar i hjärnan som funnits med från början, men de här syndromen utvecklas ofta under unga vuxenår.
Det krävs dock ganska mycket för att en person ska anses vara psykotisk.
– Inte ens alla som går igenom den rättspsykiatriska undersökningen är det. Man kan alltid hitta saker hos alla som är annorlunda. Det är det som gör oss till individer.
I princip alla skulle kunna bli psykotiska, säger chefsöverläkaren. Långvarig sömnbrist kan exempelvis orsaka tillståndet.
– Men det krävs extremt stor omfattning för att en frisk hjärna ska drabbas av det. En del är mer sårbara för stress och kan få psykotiska tillstånd lättare än andra. Droger kan leda till kortvariga psykotiska tillstånd, men droger kan också leda till mer kroniska problem.
Det är inte säkert att psykossjukdomar märks.
– Det kan vara helt uppenbart för alla att sjukdomen finns hos en del, andra kan fungera normalt utom på vissa områden.
Omkring 300 personer överlämnas till rättspsykiatrisk vård i Sverige årligen.
Vid misstankar om psykisk sjukdom hos en brottsanklagad görs först det som förr kallades "liten sinnesundersökning", numera paragraf 7-undersökning. Om den kommer fram till att personen är psykiskt sjuk eller kan misstänkas vara det, kan domstolen besluta om rättspsykiatrisk undersökning, som tar fyra till sex veckor och är omfattande.
– Man träffar läkare, psykolog, socialutredare. De gör undersökningar, bedömningar och tester. Psykologen kan bedöma kognitiv förmåga, göra personlighetsbedömningar. Framförallt handlar det om samtal, det är den stora biten. Men det är inte bara prat utifrån ingenting, det handlar om strukturerade samtal.
Den psykiska störningen kan inte ses på någon röntgen.
– Det är inte omöjligt att man i framtiden kan hitta någon undersökning där man kan se fina strukturer i hjärnan. Det skulle ge oss säkrare diagnoser, säger Susanne Andersson.
Karsuddens sjukhus strax norr om Katrineholm tar emot personer som dömts för brott och där påföljden är rättspsykiatrisk vård.
Man samlar också in information bakåt i tiden, för att bedöma om personen led av störningen även när brottet skedde.
– Hur såg första förhöret ut, till exempel. Man lägger pussel, försöker bli så säker som möjligt.
Fängelsestraff är ofta tidsbestämda, medan rättspsykiatrisk vård inte är det.
– Man måste förbättras för att komma vidare. Många vill visa sig så friska som möjligt vid undersökningen. I domstolen är det ja eller nej, personen har eller har inte en allvarlig psykisk störning. Men man kan vara på gränsen. Det är inte så att alla som inte når upp till det är helt utan psykiska besvär. Hade de inte haft några besvär alls hade inte undersökningen gjorts.
Kan man bli frisk från den allvarliga psykiska störningen?
– Nej, man blir inte frisk. Men man kan få behandling så att man inte har symptom. Dels läkemedel, som man provar ut för att det ska vara rätt sort och dos, men dels också olika former av behandling där man lär sig förstå vad som stressar en och hur man måste leva för att undvika det. Man lär sig fungera i sociala sammanhang på ett rimligt och bra sätt.
Rum på Karsuddens sjukhus.
Man kan lära sig att känna igen sina egna signaler och risker.
– "Börjar jag märka det här hos mig själv måste jag ringa mottagningen". Man kanske behöver öka medicineringen eller behöver samtala. Man kan bygga upp skyddsnät där man får hjälp att se signalerna om man inte ser dem själv fullt ut. Man behöver kanske få besök varje dag av någon som pratar med en.
Många som blir utskrivna från sjukhuset har olika former av stöd av öppenvården.
Men de allra flesta med psykossjukdomar begår inga brott. Det vill Susanne Andersson vara tydlig med.
– Alla de som inte begår brott blir drabbade av att andra tittar snett på dem. Men det finns en del svårt psykiskt sjuka som begår grova brott.