"De lärare jag jobbar närmast med har ett väldigt öppet klimat, vi delar mycket material med varandra, vilket är ovärdeligt. Det gör att undervisningen utvecklas hela tiden, det blir en ständig uppdatering", säger Gustav Karlsson.
Högstadieläraren Gustav Karlsson blev färdigutbildad 2021, men innan dess hade han redan arbetat till och från på Tallåsskolan, nuvarande Järvenskolan, i ett decennium efter att ha börjat som vikarie 2011.
– Jag kom tillbaka direkt efter studenten och blev elevassistent, sen hade jag musik och matte och NO innan jag började plugga, berättar han.
När Bildningsförvaltningen för första gången delade ut utmärkelsen Årets pedagog i Katrineholm var det han som valdes ut.
– Det är jättekul att det finns ett sånt här initiativ, det är väldigt fint att man premierar enskilda pedagoger.
Hur kändes det att få utmärkelsen?
– Det kändes ärofyllt! Och väldigt oväntat, det är kollegor som har tagit sig tiden att nominera och det är egentligen finare än själva priset. Alla 14 nominerade hade jättefina nomineringar så jag förstår att de hade svårt att bestämma sig.
Men samtidigt är han inte helt bekväm med formuleringen "kommunens bästa pedagog" som kastades runt under prisutdelningen.
– Det känns så felaktigt. Det finns extremt många bra pedagoger som inte ens blev nominerade och det är ju ingen tävling. Det går inte att mäta alla 1300 pedagoger i kommunen.
Prissumman är på 10 000 kronor och ska användas i pedagogens arbete. Men Gustav Karlsson har inte bestämt sig för hur pengarna ska användas än.
– Det kanske blir någon fortbildning eller en pedagogisk aktivitet med eleverna, vi får se var det landar.
"I skolan kan man inte alltid göra de mest intressanta och roliga labbarna, för de kan vara farliga. Men vi försöker göra så mycket roligt vi kan ändå", säger Gustav Karlsson om livet som NO-lärare, där han har ämnena biologi, kemi, fysik och teknik.
På fritiden blir det en hel del musik och teater för Gustav. Förutom att sjunga i Katrineholms kammarkör är han engagerad i både Katrineholms-revyn och Kolhusteatern i Hälleforsnäs.
Tror du att du tjänar på att ha scenvana i jobbet?
– Så är det nog, man går in i roller även där. Inför klassen är jag aldrig privata Gustav, även om jag kan vara personlig. Sen är det utmanande på helt olika sätt att prata inför 28 fjortonåringar i ett klassrum och 350 personer i publiken. Men det finns likheter, som att man vill att alla ska kunna hänga med.
I Katrineholms-revyn porträtterar Gustav Karlsson bland annat den återkommande karaktären Kjell Gnäll, som brukar ha några väl valda ord att säga om utvecklingen i kommunen. "Förra året var det några nior som ville att jag skulle vara Kjell i skolan. Det som gör att han går hem är att det är mycket igenkänning", säger han.
I början av året infördes mobilförbud på Järvenskolan, vilket är något som flera elever har kritiserat. Men Gustav Karlsson upplever inte att det finns något stort motstånd mot förbudet idag.
– De flesta sköter det och lämnar in telefonen, och det är inga som använder den på mina lektioner. De vet vad som gäller.
Det har både diskuterats och forskats om den ökande press vissa lärare känner från föräldrar, specifikt när det kommer till betygssättning. Gustav Karlsson säger att han har jobbat för kort tid för att kunna säga något generellt om det.
– Men föräldrar har ofta en bild av hur duktiga deras barn är som kanske inte stämmer överens med vår bild.
"Den digitala tekniken har förändrats mycket, så det är en stor skillnad. Här har alla elever läsplattor, som vi bygger undervisningen runt. Och det kräver ju att alla har med sig utrustningen och att den är laddad", säger Gustav Karlsson.
Som lärare beskriver han sig som någon med höga förväntningar men som gärna ger flera chanser. Och han ger väldigt få läxor.
– Dels är det för att eleverna ska hinna få återhämtning, och dels innebär det en massa merarbete i yrkesrollen och där vill jag hellre prioritera andra saker som lärare. Så den stående läxan är att de ska vara förberedda och ha läst på inför proven.
Vad är det bästa med att vara lärare?
– Den resan eleverna gör mellan att vara de små sjuorna som kommer hit och de stora niorna som lämnar, det är spännande! Att få vara med och förmedla kunskap och se när de förstår något nytt, det tycker jag väldigt mycket om. Speciellt när det är elever man har jobbat mycket med. Då förstår man varför man gör det.