Med hjÀlp av en handdator kopplad till en mÀtstÄng mÀter Henrik Runeson in de arkeologiska
lÀmningarna vartefter de pÄtrÀffas.
De arkeologiska undersökningarna duggar tÀtt i Julitatrakten inför omdragningen och breddningen av vÀg 56. Nyligen skrev tidningen om utgrÀvningen nÀra Julita kvarn dÀr arkeologer letade spÄr efter 1700-talets torparliv, men det Àr inte den enda.
NÀra infarten till Segerhults gÄrd i Julita kantas en vÀgstrÀcka utmed vÀg 56 av skyddande murar. Bakom dem pÄgÄr arkeologernas intensiva arbete i jakten pÄ spÄr efter traktens allra första bönder. Det Àr stiftelsen KulturmiljövÄrd som sedan drygt tvÄ veckor genomför en arkeologisk förundersökning.
â Vi vill bland annat ta reda pĂ„ hur stor fornlĂ€mningen Ă€r till ytan, hur mycket fynd som finns och hur djupt de ligger, förklarar projektledaren och arkeologen Henrik Runeson.
Den tunga trafiken som dundrar förbi utgrÀvningen mÄ göra det svÄrt att höra historiens vingslag, men fynden i den sandiga mossen Àr mÄnga.
â Det hĂ€r Ă€r en vĂ€ldigt intressant plats med fina fynd och tydliga spĂ„r. Det Ă€r inte ofta det ser ut sĂ„ hĂ€r. Vi har hittat spĂ„r efter Sveriges första bönder som var verksamma för omkring 6 000 Ă„r sedan. Den sĂ„ kallade trattbĂ€garkulturens bönder odlade korn och vete och hade tamdjur, berĂ€ttar Henrik Runeson.
Marie Lundberg visar en av de malstenar som har hittats. "Den anvÀndes nÀr man malde mjöll och kanten och botten Àr bearbetade sÄ de Àr helt slÀta" berÀttar hon.
De tidiga bönderna saknade plogar och ville dÀrför odla i lÀttdrÀnerade jordar. Runeson förklarar att den sandiga Äsen i Julita lÀmpade sig vÀl.
â Man kan tĂ€nka sig att det var mellan tio och tjugo personer som var hĂ€r under större delen av Ă„ret. De har bott i nĂ„gon form av lĂ„nghus med lerklinade vĂ€ggar.
Den stora mÀngden fynd utmed ett flera hundra meter lÄngt omrÄde tyder pÄ att bosÀttarna flyttade runt inom omrÄdet.
â De spĂ„r vi hittar Ă€r som ett arkiv frĂ„n stenĂ„ldern. FornlĂ€mningar Ă€r inte bara rösen och högar, utan Ă€ven det som döljs under marken. Det vanligaste fyndet Ă€r rester efter redskapstillverkning i grönsten, sĂ€ger Henrik Runeson.
â Grönstensresterna Ă€r stenĂ„ldersskrĂ€p, men ger oss viktig information om slagteknik, inflikar arkeologkollegan Andreas Forsgren.
Slipstenen i Andreas Forsgrens högra hand anvÀndes för att slipa yxor och andra föremÄl. Grönstensyxan i hans andra hand Àr sÄ vÀlpolerad att ytan Àr silkeslen.
Under drygt tvÄ veckor har den arkeologiska förundersökningen pÄgÄtt och lika lÀnge till kommer Stiftelsen kulturmiljövÄrd att vara kvar pÄ platsen. PÄ grund av lÀget utmed den trafikerade vÀgen Àr grÀvningen inte öppen för allmÀnheten.
â I vanliga fall försöker vi har visningar, men det gĂ„r inte hĂ€r. I stĂ€llet planerar vi för ett föredrag för Julita hembygdsförening och ett för allmĂ€nheten pĂ„ Kulturhuset Ăngeln.