Här ska vägen gå – när arkeologerna är klara

Med start nästa år ska 56:an förbi Äs i Julita få en helt ny sträckning. Det är här vi befinner oss just nu. Mitt i den blivande vägbanan.

Tre arkeologer ska, med hjälp av en grävmaskinist, inventera platsen. Bergsstugan är det tredje och sista torpet som gruppen gräver fram och dokumenterar inför vägbygget. Tidigare har de bland annat grävt ut torpet Rösten, där skräddare Lundberg bodde, som gett namn åt Lundbergsviken i intilliggande sjön Aspen. I det som varit en källare hittades bland annat en mängd fiskben, som nu ska artbestämmas.

– Bergsstugan är den mest spännande platsen, för här har vi möjlighet att gräva ut hela husgrunden. Vid de tidigare torpen stack grunden delvis in under den befintliga vägbanan, säger arkeolog Johnny Rönngren på Arkeologgruppen, som ansvarar för arbetet.

Tegel från den rasade skorstenen ligger blandat med jord och rötter inuti husgrunden. Just nu håller arkeologerna på och gräver sig ner till golvet i det som en gång varit köket. En bit av en glasbägare har hittats och plötsligt dyker en liten blåvit keramikskärva upp.

Här i Bergsstugan bodde den döve skomakaren Pehr på 1700- och 1800-talet. Pehr delade den 25 kvadratmeter lilla stugan med sin mor och sina två bröder, ända upp i vuxen ålder. Kanske jobbade de på närbelägna Julita styckebruk, där man tillverkade läderkanoner på 1600-talet. Man vet att torpet övergavs 1837, men inte när det anlades. 

Två husgrunder har grävs fram vid Bergsstugan, men från början skulle det bara vara en.

– Vi skulle gräva ut en husgrund som man trodde var Bergsstugan, men sedan hittade vi ett boningshus som ingen kände till tidigare. Jag såg den vid en kartöverläggning, där man passar in en 1700-talskarta över en modern karta. Då såg jag att husgrunden som var utritad på 1700-talskartan inte låg där den kända grunden ligger, säger Johnny Rönngren.

Den husgrund man från början trodde var boningshus, kanske i stället var en skomakarverkstad. Det försöker arkeologerna nu ta reda på. Liksom vilken tid som torpet anlades.

– Vi har hittat några sylar och speciella knivar som används till läderhantverket, men de är väldigt svåra att tidsbestämma. De ser likadana ut som saker från i dag, säger Johnny Rönngren.

Johnny Rönngren och kollegorna Nina Balknäs och Erica Strengbom hackar och skrapar i resterna av det gamla boningshuset inför tidningens kamera. Plötsligt hittar Johnny något som han triumferande håller upp. Ett mynt! Han vrider och vänder på det och försöker gnida bort så mycket jord som möjligt. Står det 1771 på det?

Drömmen är att hitta ett 1600-talsmynt.

– Det vore en överraskning. Då kan vi få en äldsta datering för torpet. Fynd från 1600-talet kan också visa att torparna haft koppling till bruket, säger Johnny Rönngren.

När arkeologerna är klara tar de med sig fynden och olika prover, och dokumenterar platsen. Inom något år kommer ingenting av husgrunderna att finnas kvar. Då passerar i stället väg 56 mellan Katrineholm och Eskilstuna här.

Är det inte tragiskt att veta att platsen ni jobbat så intensivt på bara kommer att försvinna?

– Jo, men om det inte varit för vägbygget hade vi inte kommit hit alls. Det gäller för oss att få ut så mycket kunskap som möjligt för framtida forskning, säger Erica Strengbom.