Krig är en extrem företeelse. Och det har konsekvenser för människor. Främst för de som angrips. Det leder till död och elände av olika slag. Krig och dess påverkan på människors liv är något många flyktingar i Sverige känner alltför väl till.

Det är erfarenheter som också Ukrainas befolkning delar, både de som flytt Rysslands invasion av Ukraina, och de som stannat kvar i hemlandet. Angreppet på Ukraina har vänt upp och ner på ukrainarnas tillvaro, men som vi nyligen kunde läsa i en gästkrönika på ledarsidan, så har ukrainarna, av nödvändighet, anpassat sig till kriget. 

I det perspektivet är omställningen för människor i övriga Europa tämligen små. För Sveriges del har det säkerhetspolitiska läget förändrats drastiskt. Inte långt ifrån vår egen gräns finns ju Ukrainas angripare. Men dyrare mat och energipriser som fladdrar på högre nivåer är en annan sak än brutal massinvasion.

Därför var det också anmärkningsvärt hur en del politiker i Europa, vissa under valrörelse – däribland Sverige och Ungern – helst ville skydda sina medborgare från de av den ryska gasen uppressade energipriserna. Sådana villfarelser uttryckte även Ulf Kristersson (M) innan han blivit statsminister gällande klimatomställningen. Den ska ju ske utan att människor behöver göra några förändringar i sin tillvaro gjorde han då klart. Visst är det rätt att staten ska göra sin del, men i klimatomställning och när det är krig i Europa måste signalen vara att både politiker och medborgare ska bevisa sin uthållighet.

Men i Katrineholm visar medborgarna vad som är möjligt. I tidningen kunde man nyss läsa hur några katrineholmare anpassat sina handelsmönster till det nya ekonomiskt pressade läget. Det görs försvisso inte med ett leende, när pris på mat, bränsle och el ökar samtidigt som det blir mindre kvar i plånboken. Det är inte trevligt, men nödvändigt. Det är också värt att nämna att det som i dag är nytt för vissa, har de med skralare resurser gjort även innan kriget i Europa bröt ut.

I artikeln fick läsarna träffa några som nu tänkte noggrant på hur de handlade, jämförde priser och typer av livsmedel. Mer sällan kött och knappt numera någon ost, och det blev mer mat köpt på rabatt. Så sade en av de intervjuade. En annan berättade att han behövt byta jobb. De höga bränslepriserna gjorde att han tagit ett jobb närmare hemmet.

Nu vet vi inte hur personen trivs på sin nya arbetsplats. Förhoppningsvis blir det bättre, inte sämre. Men politikerna behöver lyssna. De ska inte underlätta för klimatskadligt resande, men de kan hålla tågen rullande. Sörmland och övriga regioner kring Mälaren måste få ordning på de tåg som strulat det senaste året. Risken är annars att fler, oavsett bränslepriser, väljer fossilskadliga bilar framför tåget i vår del av Sverige. 

Ett annat viktigt medskick är att människor kan anpassa sig till nya omständigheter. Inser inte beslutsfattare det och snarare fortsätter slänga ut nya akutpengar varje gång det blir svårt, skadar det både förtroende och statskassa. Risken är att man också i andra sammanhang glömmer bort stora delar av samhällets samlade potential.