Högläsning för barn är en bra sak. Det borde de allra flesta hålla med om. När vuxna lägger tid på att läsa för sina, eller andras barn, växer barnens ordförråd. Det underlättar också för barnen att i framtiden lära sig läsa – de har ju då hört hur orden låter. Den som lyssnar på berättelser om saker de själva inte upplevt aktiverar fantasin – men det blir också en övning i empati. Den som kan tänka sig in i en annans människans situation, även en fiktiv sådan, får närmare till medkänsla.

Därför var det inte konstigt att högläsningsevenemang på Katrineholms bibliotek häromveckan var så populärt som det blev. Och arrangörerna berättade hur det inte bara i Katrineholm, utan också på andra håll, rusats till biljettbokningen. Inslaget har varit uppskattat – också i vår del av Sörmland. Att högläsarna varit så kallade dragqueens, eller dragdrottningar, har inte varit något bekymmer för besökarna.

Men på vissa andra håll i Sverige har just det sista väckt en del motstånd. Visst har en och annan illasinnad kommentar på tidningens delning av artikeln om dragdrottningen Björta förekommit. Men i andra kommuner har dessa lässtunder väckt vreden i SD-leden.

I Kalmar var det en SD-politiker som ville att kommunfullmäktige skulle säga nej till att anordna och att finansiera evenemang av denna typ. Han kallade det för "stötande och utmanande material" som barn borde skyddas från. Han fick understöd av Sverigedemokraternas Björn Söder och hans extremistiska kader på mikrobloggen Twitter. I Trelleborg försökte SD i kommunfullmäktige stoppa hela evenemanget, men misslyckades. Även där såg man något skadligt i människor, dessa gånger män, som var klädda i klänningar eller glittriga kavajer. 

Men att människor klär sig och utforskar olika sorters feminina och maskulina uttryck i aktivism-, konst- eller underhållningssyfte är inte ett problem som behöver fixas. I ett fritt samhälle måste den sortens uttrycksformer, som bryter mot föreställda könsroller och normer, få ta plats. Människor lever också olika liv och uttrycker sin identitet på olika sätt. Vill inte föräldrar att deras barn ska delta i sådana frivilliga evenemang, ja då får de väl låta bli att ta dem dit. Svårare är det inte. 

Dessutom är det en fråga om kultur – och den ska vara fri! Det är en paroll som de flesta partierna ställer upp på, även om det svajat en del. Också bland politiker som har ett sunt förhållningssätt till kulturens frihet. Men den sortens armslängds avstånd som flera andra partier skriver under på rimmar illa med SD-åskådningen. 

Partiets historia av personer från svensk organiserad fascism har lämnat ideologiska avtryck. Det är inte bara den grova rasismen som fortfarande är genomgående i partiet utan också i form av en statscentrerad kontrollideologi. I skottlinjen är det fria i folkbildningen och kulturen.

När människor lever ut vilka de är och göra egna fria val, ja då kan de göra annat än det SD önskat. Det är dessa olikheter och denna mångfald partiet slår ner på. Så agerar inte demokrater.