Mindre pengar och mer statlig styrning. Det är en sorts hot mot den fria folkbildningen som behöver motas i dörren, inte accepteras vid förhandlingsbordet.

Men av Kristerssons regering har den fria folkbildningen fått en del stryk, och mer kan det bli. I den senaste budgeten blev det klart att folkhögskolorna får mindre pengar än tidigare år. Det rapporterade SVT Nyheter nyligen om (23/1).

De senaste tre åren har Folkbildningsrådet tilldelats extra statsbidrag att fördela till folkhögskolorna. Syftet: att utöka antalet studieplatser. Det var då ett välkommet tillskott. Pengapåsen ökade dessutom varje år. Det handlade om 102 miljoner kronor extra 2020. Året därpå var det totalt 372 miljoner. Förra året var det 402 miljoner. 

Man kan givetvis ha en diskussion om storleken på denna pengapåse. Men att dessa miljoner gjort skillnad för folkhögskolorna är svårt att säga emot. I en statsbudget är dessa extrabidrag däremot närmast kaffepengar. 

Men i stället för att fortsätta med det S-och MP-regeringen påbörjat så skrotade den M-ledda regeringen bidraget helt. Det är knappast mindre pengar till utbildning som behövs när Sverige går in i lågkonjunktur. För 2023 innebär det i hela Sverige över 3 000 färre folkhögskoleplatser än förra året, enligt Folkbildningsrådet. Det kan nu slå hårt mot bland annat Åsa folkhögskola, här i vår del av Sörmland, och mot Eskilstuna folkhögskola – Region Sörmland är huvudman för båda. 

Åsa Folkhögskola har bland annat tidigare flaggat för hur detta skulle påverka skolans undervisning i svenska för ukrainare negativt i Flen och Vingåker. Det är neddragningar som kan skada integration och jobb samtidigt som Sverige går in i en ekonomiskt svår tid. 

Klarare blir det också när man läser en sammanställning från SCB som presenterades i slutet på förra året.  Statistikmyndigheten har undersökt hur stor andel av folkhögskoleleverna som 2018 uppnått grundläggande behörighet som gått vidare med eftergymnasiala studier. Efter ett år var det över hälften som påbörjat någon utbildning, då ofta på högskola eller universitet. Efter två och tre år var det nästan över 60 procent. Många hade också gått vidare ut i arbetslivet.

En sådan utveckling ska man hålla i, inte motverka genom att kraftigt krympa högskolornas budget. Det betyder inte att alla kurser på folkhögskolan är en väg till högskolestudier eller jobb. Det måste de inte heller vara. Men kan vara det. Komvux kan vara en väg för många, men metodiken där passar inte alla. Då kan folkhögskolorna vara ett bra alternativ.

Men illa kan bli värre. Den här sortens pengasnålande kan också drabba andra delar av folkbildningen. Och SD vill göra stora nedskärningar på statsbidragen till Folkbildningsrådet. Då är det inte bara folkhögskolorna som skulle behöva dra ner på sina verksamheter. Även de fristående studieförbunden skulle drabbas. Det är snåldumhet partierna ska akta sig för att haka på.

Även Folkbildningsrådet ligger i skottgluggen. SD har länge föreslagit att denna fristående aktör ska skrotas och bytas mot en statsmyndighet. M har också hakat på detta folkbildningsskadliga tåg. Även Mikael Oscarsson (KD) motionerade samma sak 2020. Slutligen har detta blivit regeringspolitik. I Tidöavtalet står det att en sådan modell ska "övervägas". Detta har ABF varnat om på debattplats i bland annat Katrineholms-Kuriren.

En del uppmärksammade bedrägerier, däribland en härva på Järvafältet i Stockholm, har flera mångåriga kritiker tagit som täckning för att en myndighet vore bättre. Folkbildningsrådet skulle inte ha otillräckliga kontroller har det också hetat. Så kan det ha varit. Och en del kritik kan vara värd att lyssna på. Justeringar i ersättningssystemet till studiecirklarna måste gå att göra utan att krossa modellen. Men en myndighet får det inte bli.

Inte heller får överdriven revisionshets pressa undan det fria och tillgängliga i folkbildningen. Det ska inte vara hur svårt som helst att hålla studiecirkel.

I Sverigedemokraternas senaste motion på området lyftes frågan igen. Mångårigt har man motionerat flitigt om att styra bort dessa folkbildningspengar från vad SD kallat "uppenbart mångkulturistisk och politiserad verksamhet", även sådant som skulle verka för integration. Detta är nu borta, kvar är samma gamla statstyrningsideologi.

Men bortplocket betyder inte att SD förändrats på riktigt. Det är bara ytligt spacklande. SD har ingen omtanke om den fria folkbildningen. Partiet vill likrikta och styra. Det tillsammans med en illa dold kulturrasism är en fara som folkbildningens allierade måste hålla emot. 

Liberalerna, likt Katrineholms-Kuriren och Eskilstuna-Kuriren, har rötter i folkrörelserna – då om nykterhet och rösträtt – ska inte bereda väg för sådant folkbildningsförakt. Det kommer straffa sig i längden. De fria folkbildningens är betydelsefull för välfärd, välstånd och demokratiskt deltagande. Tillsammans med andra folkrörelsepartier borde L göra motstånd – inte genomföra politik som skadar den fria bildningen.