Mälartågs vagnar är mycket trivsamma.
Likt många andra tågpendlare tillbringar jag många timmar på räls. Under en veckas tid lägger jag motsvarande en hel arbetsdag i Mälartågs vagnar, specifikt då mellan Eskilstuna och Katrineholm.
Och det är om allt rullar på som planerat.
Alldeles för ofta blir det ännu mer tid på rälsen. Meddelanden som invänta tid, preliminär tid, inställt är vana pendlares vardag. Mer än en gång har jag varit på plats på stationen i tid, men Mälartågs vagnar har saknats.
Tågstrulet försvårar för många pendlare att få ihop sin tillvaro. De försenade tågen stjäl tid från skjutsande till träningar, matlagning, hushållsarbete, familjetid, fritidsaktiviteter, vila. När tågstrul – likt här i Sörmland – pågått under lång tid kan det tära rejält på familjeliv och välmående.
Och följer man Mälartågs punktlighet de senaste månaderna ser vi hur det blivit bättre sedan januari på flera sträckor. Sträckan Stockholm–Hallsberg, som också stannar i Katrineholm, har ökat från 79 procent i januari till 87 procent i maj månad (siffrorna för juni har ännu inte släppts). Linköping–Uppsala som kör igenom Katrineholm, Flen, och Eskilstuna har gått från en punktlighet på 74 till 83 procent.
Det är framgångar som ska uppmuntras. Och förhoppningsvis kan den nya aktören, Transdev, som nyligen tog över driften av Mälartågen prestera något bättre.
Samtidigt kommer siffrorna med en rejäl brasklapp. För att tåg ska räknas in som punktliga ska de ha hållit sig inom en felmarginal på fem minuter. Tåg som anländer till stationen fyra minuter efter tidtabellen räknas därmed inte som försenade. Dessutom ingår inte inställda tåg i denna statistik.
Men vad hjälper det att de flesta tågen går i tid, när det som skulle ta mig till jobbet ställts in?
Och visst är det så att Mälartågs vagnar är både trivsamma och funktionella. De är mycket bättre än den tidigare modellen, som jag har lite erfarenhet av. Personalen är oftast väldigt trevlig. Allt detta underlättar resor till eller från jobbet, även när de tar längre tid än utlovat. I vagnarna kan man jobba, lugnt läsa en bok eller om wifi:et fungerar som tänkt följa någon uppskattad tv-serie. Detta är värt att påminnas om.
Besvärligare är det med all den tid jag förlorat på tågstationerna. Hur många timmar har inte ätits upp av att planerade avgångar skjutits upp gång på gång – ofta med mycket kort varsel – för att tåget slutligen ställts in? Minut efter minut – kvart efter kvart har jag stirrat på tågtidtabeller på resecentrum i Katrineholm och Eskilstuna.
Det är mer behagligt att vänta på tåget under soliga sommardagar än i vinterns bitande kyla. Men osäkerheterna i tågtrafiken gör att möjligheterna att sätta sig på närmaste café för att jobba eller ta en fika i solen i väntan på nästa tåg är nära noll. Sådant väntande är knappast njutbart.
Dock stannar konsekvenser inte vid att en ledarskribent börjar muttra besviket. När tåg efter tåg under lång tid inte går i tid slår det även mot klimat och arbetsmarknad.
Risken är att fler väljer klimatskadliga bilar i stället för tåget. Det motverkar den nödvändiga klimatomställningen.
Välfungerande tågtrafik underlättar för arbetsgivare att rekrytera rätt kompetens till rätt tjänst och för många sörmlänningar att skaffa sig ny kompetens. Företag, men också offentliga aktörer, behöver inte längre förlita sig på att de anställda måste flytta till den nya jobborten. Arbetsgivaren kan då söka efter kompetensen på en mycket geografiskt större arbetsmarknad. Sådant har positiva effekter för vårt gemensamma välstånd. Och när tågsystemet inte fungerar som förväntat rubbar det förutsättningarna för matchning på arbetsmarknaden.
Det motverkar också de ansträngningar vad gäller arbetslöshet och näringsliv som görs av kommunerna i vår del av Sörmland. Politiker i Katrineholm, Flen och Vingåker har skäl att vara missnöjda med de senaste årens tågstrul. De har partikamrater som ansvarar för tågen i region Sörmland som de både kan och bör skälla på.
Niklas Otto Olsson, politisk redaktör Katrineholms-Kuriren